Eyrie
2009-07-06, 15:24
I Augusti 2008 förändrades mitt fiskeliv för alltid. Jag fick besöka en plats som i mina ögon kan liknas vid paradiset. Monstruösa fiskar av diverse exotiska arter samlade i ett och samma vattendrag...
15667
Jag och min japanska kompis Mai anlände vid Gillhams Fishing Resorts i Thailand en solig förmiddag. Mitt första intryck var att campen såg riktigt lyxig ut, och det var lugnt och tyst. Vädret var superbt. Självklart ville vi prata lite med campens ägare, Stuart Gillham och guiden Sean, men i bakgrunden bröts vattenytan gång på gång av enorma vak och det sög till i fisketarmen rejält. "-Arapaima". Konstaterar Stuart lugnt och fortsätter konversationen medan min uppmärksamhet till 95% är riktad mot vattnet. Ni vet ju hur det är, man vill vara artig och trevlig samtidigt som det riktigt kryper i hela kroppen för att man vill blöta linorna!
15660
Redo för action
15662
Lyxigt
Fiskeplatsen de hade förberett var toppen, två spön med pod och larm, ett tackel för deadbait och ett för bolilie och dessutom två solstolar med parasoll :) Komforten är ju viktig när man är på semester! Jag tacklade spöna och kastade ut betena, och satte mig sedan för att gotta mig i solen. Efter mindre än 10 minuter tjöt det till i ett av larmen och sekunden senare stod jag med ett spöet redo för mothugg. Fisken började simma med betet så ett mothögg blev det och där satt den! Fisken gav igen med råstyrka och kämpade emot. Sean ropade på Stuart i radion och bad om assistans då det troligen rörde sig om en Arapaima. Stu kom springande och strax därefter kunde vi skymta fisken vid ytan en bit längre ut; och visst var det en Aarapaima! Jag kunde knappt tro att det var sant! Jag hade en drömfisk på kroken! Lyckan visade sig dock vara kortvarig då fisken spottade ut kroken... "Jaja", tänkte jag, "en Arapaima på kroken inom 10 minuters fiske bådar ju för en toppendag så jag får nog en ny chans".
15661
Siamese Carp
Efter att ha betat upp igen fortsatte fisket, och minuter senare var det dags för action igen.. Denna gången var det en Siamese Carp som tog på bolilie och en skön fajt följde. Den håvades utan problem och den vackra fisken fick vara med på några snabba bilder innan återutsättning. Timmarna som följde blev ganska händelselösa, så vi bestämde oss för att ta ett uppehåll för lunch och ett avsvalkande dopp i poolen. Under dagens hetaste timmar brukar fisket dö av lite grann så då får man passa på att njuta av solen istället. Vi passade även på att byta fiskeplats till andra sidan dammen där vi sett en Arapaima gå upp för att andas flera gånger. Senare på eftermiddagen återupptog vi fisket men sket i att använda larmen och poden, det fick bli ett spö i handen istället för att vi skulle kunna röra på oss lite. Vi väntade på att få se Arapaiman gå upp till ytan innan vi kastade ut. Minuterna gick och inget hände. En stund senare fick jag äntligen ett nafs och sedan tog fisken betet. Mothugget satt där det skulle, och den följande timmen blev en hård kamp mellan människa och fisk. Det kom upp en nyfiken Arapaima flertalet gånger bara en meter ifrån strandbanken, den undrade väl vad slirbromsen var för nåt konstigt ljud. Inte många gånger i mitt liv som sportfiskare har jag upplevt sån muskelvärk och ryggvärk under en fajt... Varför hade man inte en Ipren när man behövde en? Nåja, en timme senare kunde vi äntligen håva fisken, som var betydligt mindre än min fantasi hade framställt den som. Det var inte en Arapaima denna gången, utan en Chao Phraya mal som hade visat prov på sin envishet. Jag och Mai hoppade i vattnet för att ta en bild tillsammans med fisken. Sedan injicerade Sean ett serum i fisken för att underlätta återhämtningen och den fick åter sin frihet. Jag kände mig nöjd med min insats och var i princip redo för sängen men jag hade ju ett uppdrag att fullfölja: att fånga en Arapaima, så Sean peppade på mig att fortsätta fiska.
15663
En tröttsam kamp i sitt slutskede
15664
Och vilken kämpe det var! En enormt stark Chao Phraya.
Vi bestämde oss för att röra på oss mer, så vi tog spöet och började hålla utkik efter vak. Snart såg vi ett vid en plattform lite längre ner, och skyndade oss dit. Vi kastade ut och väntade några minuter. Då högg det igen! Denna gången var det inte heller en Arapaima, utan en Chao Phraya mal igen(!). Men till skillnad från den förra var den här fajten relativt kort. Till min stora lättnad tog den bara 20 minuter och några bilder senare var vi fit for fight igen. Men vart var min Arapaima? Vi hade sett en lite längre ner i en vik och bestämde oss för att flytta oss ner dit. Så fort vi såg nästa vak kastade jag ut betet och väntade. Det dröjde inte länge förrns hugget kom, och efter ett snabbt mothugg rusade fisken 30 meter där det blev tvärstopp. Som en utomordentlig fiskeguide hoppade Sean i för att se om han kunde få fisken att komma loss igen men vi insåg snart att det var lönlöst. Nu stod det 2-0 till Arapaimorna, men dagen var inte slut än.
15665
Ännu en styrkemätning...
15666
Och även denna gången en Chao Phraya!
Vi flyttade på oss återigen till en annan liten vik där vi såg flera vak, och kastade ut igen. Efter en stund högg det och kroken satt där den skulle. Fisken kämpade på bra, och jag blev lycklig när den kom inom synhåll; det var en vacker Redtail catfish.
15668
Redtail Catfish
Några bilder senare släppte jag varsamt tillbaka den, och kände mig trots förlust mot Arapaimorna oerhört nöjd med dagen. Det började skymma så det var dags att tänka på refrängen när det plötsligt blev livat på plattformen bredvid. En Engelsk kille hade krokat en Arapaima så vi skyndade oss dit för att se på. Stuart och en thailändsk guide var redan där med buren redo för håvning. Det var en spännande kamp som följde, men alla tre skötte sig galant och lyckan visade sig vara en håvad Arapaima. Vi gratulerade fiskaren som tog ett par snabba kort innan fisken återutsattes. Det hade nu hunnit bli mörkt ute och vi hade bokat skjuts tillbaka till hotellet.
Jag var i extas efter en otrolig fiskedag trots att jag inte lyckades överlista en Arapaima, eller en Mekong mal, eller en Stingrocka... men nu har jag däremot tusen anledningar att åka tillbaka för revansch, och för att återuppleva ett fiskeparadis som heter duga.
15669
Snopet. Men jag fick i alla fall se när någon annan uppfyllde sina drömmar :fiska1:
Länk: www.gillhamsfishingresorts.com
15667
Jag och min japanska kompis Mai anlände vid Gillhams Fishing Resorts i Thailand en solig förmiddag. Mitt första intryck var att campen såg riktigt lyxig ut, och det var lugnt och tyst. Vädret var superbt. Självklart ville vi prata lite med campens ägare, Stuart Gillham och guiden Sean, men i bakgrunden bröts vattenytan gång på gång av enorma vak och det sög till i fisketarmen rejält. "-Arapaima". Konstaterar Stuart lugnt och fortsätter konversationen medan min uppmärksamhet till 95% är riktad mot vattnet. Ni vet ju hur det är, man vill vara artig och trevlig samtidigt som det riktigt kryper i hela kroppen för att man vill blöta linorna!
15660
Redo för action
15662
Lyxigt
Fiskeplatsen de hade förberett var toppen, två spön med pod och larm, ett tackel för deadbait och ett för bolilie och dessutom två solstolar med parasoll :) Komforten är ju viktig när man är på semester! Jag tacklade spöna och kastade ut betena, och satte mig sedan för att gotta mig i solen. Efter mindre än 10 minuter tjöt det till i ett av larmen och sekunden senare stod jag med ett spöet redo för mothugg. Fisken började simma med betet så ett mothögg blev det och där satt den! Fisken gav igen med råstyrka och kämpade emot. Sean ropade på Stuart i radion och bad om assistans då det troligen rörde sig om en Arapaima. Stu kom springande och strax därefter kunde vi skymta fisken vid ytan en bit längre ut; och visst var det en Aarapaima! Jag kunde knappt tro att det var sant! Jag hade en drömfisk på kroken! Lyckan visade sig dock vara kortvarig då fisken spottade ut kroken... "Jaja", tänkte jag, "en Arapaima på kroken inom 10 minuters fiske bådar ju för en toppendag så jag får nog en ny chans".
15661
Siamese Carp
Efter att ha betat upp igen fortsatte fisket, och minuter senare var det dags för action igen.. Denna gången var det en Siamese Carp som tog på bolilie och en skön fajt följde. Den håvades utan problem och den vackra fisken fick vara med på några snabba bilder innan återutsättning. Timmarna som följde blev ganska händelselösa, så vi bestämde oss för att ta ett uppehåll för lunch och ett avsvalkande dopp i poolen. Under dagens hetaste timmar brukar fisket dö av lite grann så då får man passa på att njuta av solen istället. Vi passade även på att byta fiskeplats till andra sidan dammen där vi sett en Arapaima gå upp för att andas flera gånger. Senare på eftermiddagen återupptog vi fisket men sket i att använda larmen och poden, det fick bli ett spö i handen istället för att vi skulle kunna röra på oss lite. Vi väntade på att få se Arapaiman gå upp till ytan innan vi kastade ut. Minuterna gick och inget hände. En stund senare fick jag äntligen ett nafs och sedan tog fisken betet. Mothugget satt där det skulle, och den följande timmen blev en hård kamp mellan människa och fisk. Det kom upp en nyfiken Arapaima flertalet gånger bara en meter ifrån strandbanken, den undrade väl vad slirbromsen var för nåt konstigt ljud. Inte många gånger i mitt liv som sportfiskare har jag upplevt sån muskelvärk och ryggvärk under en fajt... Varför hade man inte en Ipren när man behövde en? Nåja, en timme senare kunde vi äntligen håva fisken, som var betydligt mindre än min fantasi hade framställt den som. Det var inte en Arapaima denna gången, utan en Chao Phraya mal som hade visat prov på sin envishet. Jag och Mai hoppade i vattnet för att ta en bild tillsammans med fisken. Sedan injicerade Sean ett serum i fisken för att underlätta återhämtningen och den fick åter sin frihet. Jag kände mig nöjd med min insats och var i princip redo för sängen men jag hade ju ett uppdrag att fullfölja: att fånga en Arapaima, så Sean peppade på mig att fortsätta fiska.
15663
En tröttsam kamp i sitt slutskede
15664
Och vilken kämpe det var! En enormt stark Chao Phraya.
Vi bestämde oss för att röra på oss mer, så vi tog spöet och började hålla utkik efter vak. Snart såg vi ett vid en plattform lite längre ner, och skyndade oss dit. Vi kastade ut och väntade några minuter. Då högg det igen! Denna gången var det inte heller en Arapaima, utan en Chao Phraya mal igen(!). Men till skillnad från den förra var den här fajten relativt kort. Till min stora lättnad tog den bara 20 minuter och några bilder senare var vi fit for fight igen. Men vart var min Arapaima? Vi hade sett en lite längre ner i en vik och bestämde oss för att flytta oss ner dit. Så fort vi såg nästa vak kastade jag ut betet och väntade. Det dröjde inte länge förrns hugget kom, och efter ett snabbt mothugg rusade fisken 30 meter där det blev tvärstopp. Som en utomordentlig fiskeguide hoppade Sean i för att se om han kunde få fisken att komma loss igen men vi insåg snart att det var lönlöst. Nu stod det 2-0 till Arapaimorna, men dagen var inte slut än.
15665
Ännu en styrkemätning...
15666
Och även denna gången en Chao Phraya!
Vi flyttade på oss återigen till en annan liten vik där vi såg flera vak, och kastade ut igen. Efter en stund högg det och kroken satt där den skulle. Fisken kämpade på bra, och jag blev lycklig när den kom inom synhåll; det var en vacker Redtail catfish.
15668
Redtail Catfish
Några bilder senare släppte jag varsamt tillbaka den, och kände mig trots förlust mot Arapaimorna oerhört nöjd med dagen. Det började skymma så det var dags att tänka på refrängen när det plötsligt blev livat på plattformen bredvid. En Engelsk kille hade krokat en Arapaima så vi skyndade oss dit för att se på. Stuart och en thailändsk guide var redan där med buren redo för håvning. Det var en spännande kamp som följde, men alla tre skötte sig galant och lyckan visade sig vara en håvad Arapaima. Vi gratulerade fiskaren som tog ett par snabba kort innan fisken återutsattes. Det hade nu hunnit bli mörkt ute och vi hade bokat skjuts tillbaka till hotellet.
Jag var i extas efter en otrolig fiskedag trots att jag inte lyckades överlista en Arapaima, eller en Mekong mal, eller en Stingrocka... men nu har jag däremot tusen anledningar att åka tillbaka för revansch, och för att återuppleva ett fiskeparadis som heter duga.
15669
Snopet. Men jag fick i alla fall se när någon annan uppfyllde sina drömmar :fiska1:
Länk: www.gillhamsfishingresorts.com