Hur har ditt fisket avancerat mentalt?

[husbehov]

Tänkte som en följd tråd till "hur ni fiskar"
Så det är lite mer varför?

Själv kan jag säga att när man började så skulle fångsten mätas helst i mängden sopsäckar.
Kommer fortfarande ihåg när man i början fiskade och hur förbannat tröstlöst det kunde kännas som liten grabb när det inte nappade. Och man fick höra historierna om gubbarna som metade upp hinkar med abborre, vintertid var det matpåsar från Ica. 3-4 påsar kunde dom få. En annan var väl glad om man kunde fylla en ficka på jackan.
Har ett särskilt minne från en P&T sjö i Söderhamn. Där jag och en kompis hade fiskat i 2 dagar. Och så kommer en gubbe. Ställer sig på en brygga. Kastar högst 10 gånger och får sina 3 regnbågar. Vi formligen sprang dit för att se hur han gjorde. Tröstlöst!
Men målet var som alltid att få så mycket som möjligt gick.
Sen avancerade det och det var en stund kul att få en stor, iaf sommartid.

Nu finner jag mer intresse av att få dom att bita. Nu visar dom regn inatt. Som standard dåligt fiskeväder idag med stundande dåligt väder. Men om en timme sitter jag på isen för utmaningens skull. Att jag nu lär mig ekolodet ger mig ytterligare en dimension. Fusk enligt mig själv. Men ändå så tar det fisket till en annan nivå. Får jag fisken att stiga så gör jag ju nåt rätt.

Men jag anser fortfarande att en huggsexa på 12 meters djup med abborre på 2-4 hg är bland det roligaste som finns. Särskilt med en vim pirk och en tafs till en guldskalle. Helst en vim som seglar långt ut åt sidan. Spänningen som kommer när linan sakta rör sig mot centrum av hålet och man vet att det hugger innan linan når centrum!
Att röken blir full med abborre och att min farbror får sina kg file är mer en bonus.

Att sitta på vårisen på ett grundflak är inte så dumt det heller. dunk dunk dunk, 3 snabba jaktabborrar. En stund senare kommer det in några till dunk dunk. Dom hugger så hårt den tiden. Det bara smäller!
Smörstekta med potatismos. Vem tackar nej?

Men jag är väl också udda på en sån här sida med "sportfiskare". Jag äter fisk 6 dagar i veckan. Vintertid ofta 7 dagar i veckan. Och mina katter äter också. Ena katten vill ha abborrfile, den andra vill ha småa 4-5 cm hela abborrar. Och en kokt gädda då och då vill dom också ha.

Och så läser man annonser på blocket om folk som säljer all sin utrustning för att dom tröttnat eller funnit andra intressen.
Det får en att undra hur det startade?

[Okoun]

Envisheten i fisket har nog bara blivit värre. Den har i vart fall inte lugnat sig.

Grunden i att det är roligt att få fisk oavsett storlek finns också kvar. Även om suget att få en så stor fisk som möjligt finns kvar så har det blivit lite mindre viktigt.

Något som dock blivit väldigt mycket mer intressant är att få fisk i ätbar storlek. Att fånga och tillaga fisken ger en extra dimension i fisket tycker jag.
Att fånga nya arter och prova att tillaga dom är väldigt intressant.

[Xerup]

Jag har nog alltid varit en pannbensfiskare och jag ger mig gärna ut i båten innan solen går upp. När jag var en parvel i yngre tonåren köpte mina morföräldrar en villa med sjötomt... Jag tillbringade många dagar på den sjön och runt nio på förmiddagen tutade mormor i en mistlur från järnvägen som ljöd över en hel soken när det var dags att komma in för att äta frukost...

Idag påminns jag om behovet av att äta genom ett sms från frugan som gärna sover halva dagen på helgerna... Jag är så lyckligt lottad...

Frugan brukar beställa abborre ibland... bökigt när jag vill jaga gädda men jag klagar inte... det är värre när hon vill ha älgkött... en dag i skogen är en förlorad dag på sjön.

Frugan och familjen är min räddning ändå... utan dom hade jag varit på sjön varje ledig stund nu och troligtvis blivit idiotförklarad av samhället.

Om jag bara har en känsla av att det står fisk på en viss plats behöver jag inte förflytta mig många meter och i "mina" små sjöar som bara är runt en kvadratkilometer till ytan finns fisken nästan alltid inom kastavstånd... det kluriga ligger i att lura dom större.

[husbehov]

För mig blev ju gårdagen som jag antog. Fast mycket värre. Dom stod som ankrade nere vid botten. Såg fisken först när myskan kom ner till botten och ställde till det för ekolodet. Då hoppade botten 1-2 dm. Tror jag aldrig upplevt en sån trög dag på första isen fiske.
Varje steg man tog så knakade isen, skickade sprickor framför fötterna. Såna spänningar det är i isen. Märktes också på åldern på fiskarna. Knappt nån över 50 på isen. Otroligt ovanligt på den sjön. Den där sjön är så nära vägen att den är rollator vänlig.
När jag blir rik ska jag köpa mig en bil med 4 drivande hjul så jag kan lämna den sjön till dom äldre.