Amanda Lind: "Urfolk ska ha självbestämmande"
Parallellt med samers ökande krav på att kunna upplåta eller förvalta de områden som man traditionellt anser sig ha rätt till, så får urfolket samerna en starkare röst i samhället. Men glappet till erkännande och verklig, synliggjord status som urfolk, är fortfarande stort. Det menar Amanda Lind.
Sameministrarna, Amanda Lind (MP) och Jennie Nilsson (S), äger de samiska frågorna i sina ministerportföljer. Amanda Lind om det aktuella samepolitiska arbetet:
Hur skulle du beskriva relationen idag mellan svenska staten och samerna?
– Jag ingår i en regering med en tydlig ambition att stärka urfolket samernas självbestämmande och inflytande. Jag har mycket samtal med samiska organisationer och Sametinget. Det är väldigt viktigt för mig med den dialogen. Men det finns en historia där det samiska folket har blivit och än idag blir utsatta för övergrepp och kränkningar och rasism. Där staten också har varit en del av övergreppen. De oförrätterna påverkar än idag relationen mellan samer och svenska staten. Där har ju staten ett stort ansvar att lyfta fram de här frågorna i ljuset.
Hur stor del av Sveriges riksdag skulle du bedöma att samerna har med sig i de här frågorna?
– I vissa frågor för att ta steg för att stärka samernas självbestämmande och inflytande så krävs det riksdagsbeslut och det finns tyvärr inte en majoritet idag i riksdagen för vissa av de stegen. Det beklagar jag. Regeringen har ju sagt att vi jobbar i riktning mot att ratificera ILO 169 och där ser jag inte att det finns en riksdagsmajoritet idag.
Regeringens samepolitiska arbete är idag inriktat på i huvudsak tre delar. Konsultationsordningen, som är ett verktyg för att säkra de samiska synpunkterna när beslut som rör samiska folket ska tas. Just nu bereds ett utkast till en lagrådsremiss enligt ministern.
Sanningskommissionen en annan del, där oförrätterna ska plockas fram i ljuset. Sametinget har kommit med en formell begäran och regeringen har beslutat inrätta en kommission.
– En tredje del i de stora samepolitiska frågorna just nu är Nordisk samekonvention. Där jobbar vi med de andra nordiska länderna i hela Sápmi som synliggör samiska rättigheter. I den så tydliggörs att samerna har rätt till självbestämmande och lägger fast den i olika områden. Och den skulle vara ett väldigt viktigt steg om den kommer på plats, säger Amanda Lind.
Men det skiljer mycket mellan de nordiska länderna och den samepolitik som förts. Kan du se att det går att samsas i slutändan?
– Vi måste komma ihåg att det samiska folket rör sig i hela Sápmi och därför är det viktigt att vi har ett samarbete och en dialog mellan länderna. Sápmi sträcker sig över flera länder och då måste vi regeringar samarbeta.
Samerna har ju Sametinget som både är en myndighet och ett parlamentariskt organ. Kan man ge samerna medbestämmande i de redan befintliga strukturerna?
– Ja, självklart kan man det. Det är också vår ambition. Att ge det samiska folket och Sametinget större inflytande i frågor som rör dem. Och om man tittar tillbaka ett antal år så har Sametinget successivt stärkts.
Var går gränsen för den samiska självständigheten?
– Jag varken kan eller vill sätta någon gräns där. Urfolk har rätt till särskilda rättigheter, bland annat rätt till självbestämmande. Det finns internationella deklarationer som slår fast detta. Jag är besjälad i att fortsätta jobba för samernas rätt till självbestämmande och inflytande.
Andra stora mål i HD
1981 kom Högsta domstolen med dom i det så kallade Skattefjällsmålet. I målet behandlades frågan om äganderätten till skattefjällen i Jämtland. Högsta domstolen fastställde att staten äger skattefjällen.
Högsta domstolen tog sig också an ett annat uppmärksammat mål, det så kallade Nordmalingmålet. 120 fastighetsägare av jordbruksmark i Nordmaling kommun, stämde tre fjällsamebyar i Västerbottens län. Samebyarna vann målet i Högsta domstolen, 2011.
Artikeln är kopierad från dagens Norrbottens-Kuriren.
Parallellt med samers ökande krav på att kunna upplåta eller förvalta de områden som man traditionellt anser sig ha rätt till, så får urfolket samerna en starkare röst i samhället. Men glappet till erkännande och verklig, synliggjord status som urfolk, är fortfarande stort. Det menar Amanda Lind.
Sameministrarna, Amanda Lind (MP) och Jennie Nilsson (S), äger de samiska frågorna i sina ministerportföljer. Amanda Lind om det aktuella samepolitiska arbetet:
Hur skulle du beskriva relationen idag mellan svenska staten och samerna?
– Jag ingår i en regering med en tydlig ambition att stärka urfolket samernas självbestämmande och inflytande. Jag har mycket samtal med samiska organisationer och Sametinget. Det är väldigt viktigt för mig med den dialogen. Men det finns en historia där det samiska folket har blivit och än idag blir utsatta för övergrepp och kränkningar och rasism. Där staten också har varit en del av övergreppen. De oförrätterna påverkar än idag relationen mellan samer och svenska staten. Där har ju staten ett stort ansvar att lyfta fram de här frågorna i ljuset.
Hur stor del av Sveriges riksdag skulle du bedöma att samerna har med sig i de här frågorna?
– I vissa frågor för att ta steg för att stärka samernas självbestämmande och inflytande så krävs det riksdagsbeslut och det finns tyvärr inte en majoritet idag i riksdagen för vissa av de stegen. Det beklagar jag. Regeringen har ju sagt att vi jobbar i riktning mot att ratificera ILO 169 och där ser jag inte att det finns en riksdagsmajoritet idag.
Regeringens samepolitiska arbete är idag inriktat på i huvudsak tre delar. Konsultationsordningen, som är ett verktyg för att säkra de samiska synpunkterna när beslut som rör samiska folket ska tas. Just nu bereds ett utkast till en lagrådsremiss enligt ministern.
Sanningskommissionen en annan del, där oförrätterna ska plockas fram i ljuset. Sametinget har kommit med en formell begäran och regeringen har beslutat inrätta en kommission.
– En tredje del i de stora samepolitiska frågorna just nu är Nordisk samekonvention. Där jobbar vi med de andra nordiska länderna i hela Sápmi som synliggör samiska rättigheter. I den så tydliggörs att samerna har rätt till självbestämmande och lägger fast den i olika områden. Och den skulle vara ett väldigt viktigt steg om den kommer på plats, säger Amanda Lind.
Men det skiljer mycket mellan de nordiska länderna och den samepolitik som förts. Kan du se att det går att samsas i slutändan?
– Vi måste komma ihåg att det samiska folket rör sig i hela Sápmi och därför är det viktigt att vi har ett samarbete och en dialog mellan länderna. Sápmi sträcker sig över flera länder och då måste vi regeringar samarbeta.
Samerna har ju Sametinget som både är en myndighet och ett parlamentariskt organ. Kan man ge samerna medbestämmande i de redan befintliga strukturerna?
– Ja, självklart kan man det. Det är också vår ambition. Att ge det samiska folket och Sametinget större inflytande i frågor som rör dem. Och om man tittar tillbaka ett antal år så har Sametinget successivt stärkts.
Var går gränsen för den samiska självständigheten?
– Jag varken kan eller vill sätta någon gräns där. Urfolk har rätt till särskilda rättigheter, bland annat rätt till självbestämmande. Det finns internationella deklarationer som slår fast detta. Jag är besjälad i att fortsätta jobba för samernas rätt till självbestämmande och inflytande.
Andra stora mål i HD
1981 kom Högsta domstolen med dom i det så kallade Skattefjällsmålet. I målet behandlades frågan om äganderätten till skattefjällen i Jämtland. Högsta domstolen fastställde att staten äger skattefjällen.
Högsta domstolen tog sig också an ett annat uppmärksammat mål, det så kallade Nordmalingmålet. 120 fastighetsägare av jordbruksmark i Nordmaling kommun, stämde tre fjällsamebyar i Västerbottens län. Samebyarna vann målet i Högsta domstolen, 2011.
Artikeln är kopierad från dagens Norrbottens-Kuriren.
Kommentera