Sitter på altanen i Torrevieja, får en stund för mig själv. Nej inte helt själv, med är ännu en gång Hans Lidman. Denna gång i form av boken ”Fisket i Våld” och om jag inte far med osanning är detta hans debut som gavs ut för första gången 1942. Öppnar en iskall öl, blicken söker sig till termometern, 34 grader i skuggan och ännu inte ens lunch, lägger ifrån mig boken och låter tankarna vandra i värmen.
Genom 18 små betraktelser, gläntar Lidman på dörren till sitt universum. Vattnen, skogarna, kaffeeldarna och alla möten med olika människor. Men som alltid kan berättelserna läsas på flera plan och självklart hugger fisken som aldrig förr. Det är märkligt hur spretiga mina funderingar kring den senaste tidens fiske är. Händelser blandas och framträder i nya versioner i mitt inre.
Får en minnesbild av hur en av Samuels krokade gäddor roterar och kränger med huvudet. Vattnet slår upp i kaskader vid båtkanten. I sin kamp för att ta sig loss har hon krokat sig tokigt. Vi inser att det krävs lite försiktigt kirurgiskt arbete om vi skall lyckas rädda ögat. Samuel håller fisken, men kroken sitter inget bra. Snabbt plockar jag fram kraftavbitaren och klipper två krokar, sedan kan vi enkelt trä tillbaka krokresterna och utan problem klara gäddans öga.
Borde vara en självklarhet att alla sportfiskare har en ordentlig kraftavbitare i sin utrustning. Oerhört viktigt den gång gäddan krokats lite illa eller om oturen är framme och det är dig eller din fiskekompis som fastnat på kroken. Detta får mig att tänka på Peter Brodersen, en ur det härliga FiskeFürAlle kollektivet och en vän. Jag var ute vid kusten, närmare bestämt Bergshamra. Jag vet att Peter har hus på landet en bit bort, hörde jag av mig för att se om han ville träffas och bjuda på kaffe. Peter är på många sätt en förebild, som medmänniska, fiskare och skribent. Skall bli oerhört roligt att ses och utbyta lite tankar kring livets väsentligheter.
Slår på min GPS och låter bilen leta sig fram längs slingriga småvägar. Känner igen Peters båt som står intill garaget. Han kommer ut genom en sidodörr i från garagebyggnaden och genast är samtalet igång. Vi går en runda och och tittar på det paradis de skapat sig här ute. Peter berättar att huset på landet fungerar som kontrast till livet i Stockholm och tillfredställer behovet av lugn.
Han säger att de bor så mycket som möjligt här ute, året runt. Vi slår oss ned i vardagsrummet med varsin kopp kaffe och samtalet växlar mellan fiske, fotboll och eventuella framtida samarbeten. Det är här som kraftavbitaren dyker upp igen. Peter har under denna fiskesäsong bestämt sig för att fiska hullinglöst, för att på ett så skonsamt sätt som möjligt, kunna hantera fisken. När jag frågar hur det går, säger han att allt handlar om vana. Han upplever inte att krokningsprocenten blivit tydligt sämre.
-Det jobbiga är att nypa in alla krokar, säger han och skrattar. Det är ett naturligt steg att ta, efter att catch & release blivit en självklarhet, fortsätter han.
Jag tänker att fisket gjort att jag träffat så otroligt många trevliga människor genom åren, som inspirerat och hjälpt mig att utvecklas som fiskare och även som människa. Vårt samtal glider in på det som är viktigast. Det sociala i samband med och i kring fisket. Att ha personer att dela sina upplevelser med. Personer som förstår och delar vår passion, för det är ju den som gör oss till den vi är.
Kaffe och Wienerbröd blandas med vidare diskussioner kring Gäddsällskapet och våra aktiviteter. En tanke föds om att bjuda över hela FiskeFürAlle för att i samband med ett gäddhäng prata lite om hur de har tänkt och resonerat kring sina aktiviteter och skrivande.
Sedan sker en utväxling av beten. Jag överlämnar en Appeticer i Gäddsällskapets egna kostym. Det är en skapelse kreerad av Mikael ”Stoner Lures” Stener. Färgen har fått sin inspiration från Upplands landskapsvapen. Vapnet skapades till processionen vid Gustav Vasas begravning 1560. I den andra riktningen överlämnas en orangefärgad Pig Shad, FiskeFürAlles egen färg, skapad när de medverkade i kanalgratis.
Måste säga att det känns högtidligt på något sätt. Sedan blir jag inbjuden till det allra heligaste. Här inne hänger det beten i rader längs med ena väggen. Vi tittar på en mängd olika modeller och pratar om hur de kan modifieras för att passa ens eget fiske. Färger, fiskedjup och vattentemperatur avhandlas. Därefter lyfter Peter ned några modeller som är i utvecklingsstadiet. Riktigt spännande vill jag lova. Fiskespön med rullar står upptravade, beteshinkar och fiskekläder trängs med ännu mera fiskeprylar. Där inne är också Peters Chevrolet parkerad, en Impala från 1966. Bilen är otroligt fin i sitt originalskick. Dagen efter mitt besök skall den ut och rulla, då är det nämligen Bilträff i Norrtälje.
Väcks ur mina tankar av familjen som vill gå och bada. Tar några klunkar öl och är på väg att resa mig men blir sittande. Livet är allt bra underbart, sol, bad, god mat, iskall dryck och tid med familjen. Men kan inte komma ifrån att jag saknar fisket. Saknar att låta båten sakta glida in mot den tilltänkta fiskeplatsen. Lyfta mitt nya spö, Eastfield Catapult (tack Samuel) och låta betet landa så där precis intill vasskanten. Sedan fiska hem det i lagom tempo över gräs och nate. Se plogen komma, innan vattenytan exploderar i ett vansinnigt hugg. Känna hur huvudet skakar och kränger i vattnet när mothugget sitter. Finns inget bättre, oavsett fiskens storlek. Det där underbara adrenalinrus som bara framkallas av fiskarnas fisk. Gäddan. Men nu väntar bad i poolen och ytterligare 10 dagars semester i Spanien.
Hasta Luego!
Patha
—
Tack för härliga reflektioner och ett samtal om livets väsentligheter. Vi startade ju FiskeFürAlle för att vara ett team som framförallt fiskade med varandra och för att ha en gemenskap inom fisket. Nu några år senare så inser vi att resultatet av vårt skrivande blivit ett stort socialt umgänge landet över. En oerhört positiv bieffekt att ingå i någon löst sammansatt fiskegemenskap med förgreningar långt större än vad vi kunnat räkna med när vi startade.
Ta ett snack med Pathric, finns mycket klokhet i den mannen och ett riktigt energiknippe, man blir helt enkelt en positivare människa efter en pratstund med honom.Uppsala Pikebrigade är i mina ögon något av det bästa vi har med fisket. En lokal, prestigelös sammanlutning som har en härlig balans mellan det sociala och själva fiskeintresset. Drivande i detta är Bl a Patric som kör en gästkrönika hos oss. Faktiskt något Jag, Danne & Mange pratat om tidigare men aldrig kommit till slag med, men nu så blev det ett perfekt giftemål, en brygga mellan oss gäddfantaster.
Premiärkrönikören och jag träffades spontant för nån vecka sen på semestern för ett längre snack och gofika. Generositeten hos oss båda var nästan generande och avundsvärt hjärtlig när vi satt oss ner och gaggade. Tänk vad underbart med alla dessa relationer och vad mycket det fortfarande finns att upptäcka i vårt gäddfiske. inte bara nya vatten och nya fångster utan även personer kallade sportfiskare, där det prestigelösa och inkluderande är självskrivet och där alla prestationer räknas och uppskattas. Passa på att byta grejjer med varandra, öppna upp och bjud in så lovar vi att du får ett ännu mer givande fiske, där inte alltid utkomsten i mängd fisk räknas utan du får en fisketur fortsätter även när du klivit ut båten, stängt beteslåset och hängt upp spöt. Stort tack Pathric för den generösa och öppna person som du är och vi ses snart igen
/Peter
Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds.
Som ni vet så har vi även ett härligt Trehäradsslag att utkämpa tillsammans med Uppsala PB och inte att glömma underbara Team Wolfpike anförda av Jan Syren med possé. 2 tävlingar avklarade; Mälaren & Furusund och vi inväntar 3:e och avgörande hemmavattnet.
https://www.fiskefuralle.se/treharad...ddtavlingsdag/
Inlägget Gästkrönika FürAlle: Patha Eriksson i fiskets våld dök först upp på FiskeFürAlle.
Läs mer på bloggen
