En liten Bäcköring fiske historia.

[Jock Scott]

Tack så mycket killar för de vänliga orden! Piggar upp nu när jag har blivit rejält förkyld.

[felix88]

Du är en bra flugfiskeförebild här på forumet jock.

[FiskFiskaren]

Trevlig historia, bra skrivet! Tummen upp!

[Jock Scott]

Härlig historia! Och bra skrivet!

Tack Freddo80 för de vänliga orden!

[Jock Scott]

Härlig historia! Och bra skrivet!

Man bockar och tackar!

[Freddo80]

Härlig historia! Och bra skrivet!

[Jock Scott]

Tackar! Jo, den fisken kommer jag att minnas för alltid.

[Red Tag]

Fin liten fiskehistoria. Så som livet kan va när det är som bäst

[Jock Scott]

Det är i slutet av maj för runt 8 år sedan och jag har tagit mig till den del av en å som senare, runt en bit över en mil längre nedströms blir den i Skåne i alla fall välkända Björka ån.

Här är ån inte mer än 4 - 5 meter bred och slingrar sig sakta genom landskapet. Där jag befinner mig, är det som en löv sal och solen silar ner genom bladverket. Jag sitter stilla som en Uggla och spanar efter Bäcköring vak. Jag vet att det brukar finnas några fiskar här. Mitt klass 3 spö 7.5 fot är laddad med en hulling lös E 12:a. En ganska fet munsbit för de små fläckiga rackarna, som borde fresta till hugg. Men de är ack så skygga, så man får ta det varligt med presentationen av flugan.

Plötsligt, så kommer en liten svart fågel flygande förbi och slår sig ned på en sten ute i strömmen några meter ovanför där jag sitter. Det är en Strömstare, som också har bestämt sig för att "fiska" här. Den står där uppe på stenen och niger en stund innan den dyker ned och kommer upp med någonting i näbben som den snabbt sväljer. Den gör ett par försök till innan den flyger vidare och försvinner ur min sikt.

Jag spanar vidare, men ser inga vak. Kanske jag är för sent ute och har missat förmiddags målet för fisken?
Efter ytterligare några minuters sittande på stenen, så går jag vidare. Och kommer till slut ut på den gamla skjutbanan där jägarna brukar träna.
Nu hörs där inga knallar från gevär dock. Bara någon avlägsen bil och fågel sången.

Här, så har ån en helt annan karaktär och påminner något om ett vattendrag som skulle kunna vara klippt ur en engelsk flugfiske tidning, där den sakta och makligt slingrar sig fram längs den gräsbevuxna öppna ytan.

Jag tar mig upp till den del av ån som kommer ut från en skogs dunge och fiskar mig metodiskt ned längs vattnet. I ett bakvatten och under en Alm som hänger ut med grenarna över ytan så får jag min första Öring. Inte är den stor inte. Men det är ju så sällan Bäcköringar som ni vet. Den här kanske väger 1 1/2 hg som mest. Men jag är ju inte här för att försöka att dra upp någon stor baddare heller. Utan som Bäcköring fiskare så gläds
man ju åt varenda fisk man lyckas lura att ta flugan. Jag släpper tillbaka den ganska mörka Öringen och söker vidare. ett par 100 tal meter senare och 3 Öringar lurade.....alla stöpta i samma form, så kommer jag ned till ett ställe där det är litet djupare och där det finns ett par små vass ruggar.

Här, sätter jag mig på stol rygg säcken och tar fram kaffe termosen och ett par ost mackor. Njuter av dagen, den vackra miljön och åns svaga porlande. Tror att det finns få ljud som är så rogivande som just ljudet av rinnande vatten. Har nästan hunnit äta upp den sista mackan, när jag i ögonvrån får se ett vak som är för detta lilla vatten kraftigt. Jag tappar nästan den den macka bit jag har i gräset av förvåning.

Jodå, fisken visar sig igen men inte lika bestämt som den första gången jag lade märke till vaket. Jag kisar i solen och försöker se vad för insekter det är som kommer flytande ned till fiskens ståndplats? Men jag ser faktiskt inga insekter där. Jag tar av E 12:an från tafsen och med lätt darrande händer så hamnar en liten grå brun nymf i storlek 14 på tafsen i stället. smygande tar jag mig närmare fiskens stånd plats och börjar försiktigt att vifta med spöt. Nymfen åker i vattnet runt 2 meter ovanför där jag misstänker att fisken står. Mendar linan lika försiktigt. En så pass stor Bäcköring har inte blivit det för att den är oförsiktig inte. Nej, den har nog "försiktighets klass" 8 på en 10 gradig skala i alla fall.

Men ingenting händer när jag fiskar ut kastet. Försiktigt, så tar jag in linan och kastar på nytt. Nix! Inte den här gången heller. Har jag kanske skrämt den nu? Far tanken genom mitt huvud. Bör jag byta fluga kanske? Jag gör ett nytt försök med samma nymf och med samma trista resultat.
Nu vågar jag inte fiska vidare på en stund. Utan bestämmer mig för att smyga tillbaka till ryggsäcken och vänta på en ny rörelse i vattnet som avslöjaratt fisken inte blev störd av mina försök.

Det går en bra stund utan någon aktivitet från fisken sida och jag har så smått börjat att tro att det inte är lönt att försöka sig på den här fisken någonting mer för i dag. Ska just till att resa mig och ta på mig ryggsäcken när jag noterar en svag virvel i vattnet. Nu har jag bytt till en Haröra nymf medan jag väntade ska det tilläggas för ordningens skull.

Ställer ifrån mig ryggan och smyger närmare. Lägger ut nymfen och låter den sjunka ned en bit. När jag anar att nymfen är inom det område där fisken kan se flugan så lyfter jag sakta spö spetsen så att nymfen börjar att stiga. Men nej! ingen reaktion. Upprepar kastet och rätt vad det är så känner jag en stöt och sedan sträcks fluglinan. Lös linan far ut och rullen snurrar några varv. Sedan blir det ett rackarns plaskande och farande runt i den lilla höljan. Spöt bugar och jag ler stort. Men tänker också oroligt att "Måtte nu fan inte fisken trassla in tafsen i någon gren eller liknande på botten?!
Eller, tänk om den är dåligt krokad? Men jag har tur och kan snart ta in en grann Bäcköring med smör gul buk och det karakteristiska fläck mönstret. Jag uppskattar vikten till runt 8 - 9 hg ca. Jag beundrar fångsten en kort stund innan jag släpper tillbaka min hittentills största Bäcköring i flugfiskar karriären. Jag lyfter på hatten som en salut till fisken för en god kamp och med en liten önskan att få möjlighet att lura på den vid ett senare tillfälle igen.

Jag fiskar en stund till. Men på något vis, så känns det hela rätt avslaget nu. Så det dröjer inte länge innan jag packar ihop och vandrar tillbaka till bilen mer än nöjd och belåten med dagens fiske.

Ja, det var denna lilla fiske historia det.