Ett Bäcköring fiske med en något oväntad upplösning. - Fiskesnack.com - För oss bakom flötet...

Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Ett Bäcköring fiske med en något oväntad upplösning.

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Visa
Clear All
new posts

  • Ett Bäcköring fiske med en något oväntad upplösning.

    Detta hände mig i slutet av maj 1992 enligt en av mina fiske dagböcker.


    Jag bodde vid denna tidpunkt i Fränninge en liten bit från Vollsjö. När jag flyttade dit från Solna, sså blev jag lyckligt över att upptäcka att en liten å rann genom utkanten av byn och bara ca. 2 - 3 minuters promenad från hemmet. Jag visste inte då att detta var en del av ån som så småningom byter namn till Björka ån närmare Sjöbo, och som är känd för sitt fina Öring fiske.
    Men här högre upp så innehåller den bara Elritsor och små Bäcköringar.

    Men Bäcköring fiske på lätta don kan ju vara riktigt kul det med för all del. Och det fanns sträckor här som vara fria att fiska i med avbrott privat ägda delar.

    Nå väl till denna historia då.


    Solen sken och det var nästan helt vindstilla denna morgon då jag smög längs kanten av ån, ute på den nedlagda skjutbanan. Här, hade denna å karaktären av en Engelsk kalkström nästan med få buskar och träd som här och där kantade vattnet. På det hela taget, hade jag haft ett bra flugfiske denna dag, med ett tiotal små öringar, som ville ha min Black Gnat # 14 torrfluga. Alla fiskar fick ju gå tillbaka i vattnet. Finns ju ingen som helst anledning att behålla fisk som väger runt 2 hg i snitt. Utan man har ju absolut mer glädje av att försöka att lura på dem igen vid nästa fiske tur i stället.

    Får en pigg Bäcköring igen alldeles innan skjutbanan övergår i en en löv sal av träd. Men sedan kommer jag till min granne Berits ägor och den mycket vackra, stora hölja ån bildar på hennes område. I den höljan, finns det ett antal större Bäcköringar.Men vad hjälper det? Berit, är mycket rädd om sina kära Öringar! Inte för att hon fiskar självt inte. Utan för att hon betraktar dem som ett trevligt sällskap när hon i bland vid varma morgon stunder och i bland i skymningen tar med sig en kopp kaffe och sitter på sin bänk vid ån och ser på när fisken äter i ytan.

    Jag försökte en gång att övertala henne att få fiska där, och lovade då att släppa tillbaka den fisk jag eventuellt skulle råka fånga försiktigt. Men då snörpte hon på munnen och avslog bestämt min ansökan. - Fisken är där den ska vara! Sade hon bestämt, och så var den diskussionen avslutad.

    Så när jag nu kom till henne tomt gräns, så skyndade jag mig förbi, så att hon inte skulle tro att jag bröt mitt löfte att låta hennes Öringar vara i fred.
    Berit, denna då 86 åriga dam är trots allt en god granne och vi har haft många trevliga fika stunder ihop.. Och jag har ibland hjälpt henne med ogräs rensning i grönsaks landet och några andra små jobb. Så den vänskapen vill jag inte förstöra.

    En bit utanför hennes gräns och en bit uppströms, så finns det ett par bra platser där jag har lyckats fånga några fiskar. B.la. min största Bäcköring i ån som vägde runt 5 hg. Jag snyger nedhukad mot den första höljan och spanar efter vak. Och efter en stund, så ser jag ett försiktigt på Bäcköringars vis ett litet vak en bit från en buske vid den motsatta sidan av vattnet. Jag drar ut någon meter lina från rullen och börjar att kasta. Jo, flugan landar rätt ett par meter uppströms där jag såg vaket. Men ingen fisk stiger till min torrfluga. Utan flugan, får ostört flyta förbi stånd platsen.

    Nåja, sådant är ju detta slags fiske. Man får vänja sig vid att de små Öringarna kan vara lika tjuriga som sina större släktingar ibland.

    Jag ska just till att påbörja ett nytt kast, då jag tycker mig på håll höra en kvinna ropa på hjälp! Jag stelnar till och vrider på huvudet som en Uggla för att höra om jag verkligen hörde rätt? Jodå, ropet upprepas snart. Då lutar jag snabbt spöt mot en buske och börjar att springa mot den lilla betong bro som går över ån ett 100 tal meter längre upp. Jag hör kvinnan ganska tydligt när jag närmar mig bron. Och förstår att ropen kommer från ett av husen en liten bit på andra sidan denna.

    Väl på andra sidan så hittar jag källan till ropen vid ett hus på en liten höjd vid å slänten. Plötsligt, när jag rundar hus knuten, så ser jag en äldre, kortvuxen dam som förtvivlat klamrar sig fast vid en stor Syren buske stående på tå i slänten. Hon ser rädd ut och jag ser att hon darrar i hela kroppen....Antagligen både av rädsla och av utmattning. Vete gudarna hur länge hon har stått så här innan jag råkade höra henne? Det är ju vardag dessutom och hennes närmsta grannar inom hörhåll är säkert på jobbet.

    Jag pratar lugnande med henne medan jag tar mig ned för slänten och fram till henne. Till slut, så lyckas jag övertala henne att ta tag i min utsträckta arm och så hjälper jag henne sakta och försiktigt upp på säker mark i stället och fram till en stol som står en bit bort på gräsmattan.

    På skakiga ben så sätter hon sig ned och sitter så en stund utan att säga ett ord. Tyvärr, så har jag ingen Whiskey med mig. Hon såg ut att behöva ett lugnande glas annars. Så småningom, efter att ha presenterat mig, så frågar jag försiktigt hur hon hade råkat sätta sig i denna situation?

    Då visar det sig att hon hade inspekterat busken för att sedan be sin dotter beskära den när hon hälsade på nästa gång. Men hade trampat fel på kanten och glidit ned för sluttningen. Som tur var, så hade hon lyckats få tag i busken en bit ned, och där hade hon blivit stående tills att jag dök upp.
    Hon kunde dock inte tala om HUR länge hon hade stått där? Stackarn.

    Efter en stund, så verkade hon ha hämtat sig från den otrevliga upplevelsen rätt bra. Och jag undrade om jag skulle ringa någon och be denne komma dit? Hon bad mig då kontakta dottern som bodde en bit bort. Hon följde med mig in i huset pekade på telefonen och gav mig telefon numret till dottern. Självt, så slog hon sig tungt ned på en köks stol. Man märkte att hon var rätt så slut efter detta otrevliga äventyr. Jag fick tag på dottern, efter att ha redogjort för situationen, så bad hon mig vänta hos sin mor medan hon hoppade i bilen och körde de ca. 5 km. Jag och tanten, satt där och jag försökte små prata med henne. Men hon var väldigt fåordig och det blev en rätt krystad stund där vid köks bordet innan hennes dotter dök upp. Jag ville ju tillbaka till ån och mitt spö som stod övergivet vid busken dessutom. Inte för att jag var speciellt orolig för att det skulle försvinna men ändå.
    Så snart jag hade presenterat mig för dottern och redogjort för situationen litet mer ingående, så tackade jag för mig och gick. Jag fick i alla fall ett tack från dottern för besväret. Jag tror att tanten var allt för omtumlad för att komma ihåg att göra det samma.

    Eftersom tanten inte hade presenterat sig, så döpte jag henne till "Tant Syren".

    Nå, väl nere vid vattnet, så hade fiske lusten lagt sig. Så jag gick hem till min mor som också hade flyttat hit till byn från Stockholm och berättade historien för henne. Hon brast ut i gapskratt när jag talade om för henne att jag kallade den lilla äldre damen för tant Syren.

    Och visst, hela händelsen hade ju på sätt och vis en komisk sida, med den lilla damen hängande i syren busken.

    Så kan det gå när inte haspen är på!
    Senast ändrad av Jock Scott; 2018-01-29, 17:00.
    What a tourist terms a plague of insects, the fly fisher calls a great hatch.

  • #2
    Kul att du är tillbaka Göran ☺
    hej

    Kommentera

    Foton

    Collapse

    Det finns inga resultat som uppfyller dessa kriterier.

    Relaterat

    Collapse

    Ämnen Statistik Senaste inlägg
    Startad av json95, 2021-08-21, 16:39
    7 svar
    666 visningar
    1 gilla
    Senaste inlägg Fiskare Bob  
    Startad av Pellepaltnacke, 2023-10-22, 14:27
    3 svar
    226 visningar
    0 gillar
    Senaste inlägg Niklar
    av Niklar
     
    Arbetar...
    X