Berätta en flug fiske historia du varit med om.

[CartmanXYZ]

Ni som har fina fiskehistorier är även välkomna att skicka in dem på min sida, fiskehistorier.se

[RK99]

Jag hade tillgång till en privat sträcka i Mörrumsån på 90 talet ,jag spinnfiskade och en kompis flugfiskade .Vattnet var lågt och klart i en hölja stod ett par laxar ,strömmen var väldigt svag .Jag kastade och stod mitt framför laxarna som inte visade något intresse alls för mina beten .Kompisen stod en bit uppströms och kastade med flugspöet på samma laxar ,jag tröttnade och tittade på hans fiske istället .Han sa till mej att säga till när flugan var rakt över fiskarna så han viste att han hade lagom linlängd ute vilket jag gjorde .Efter ett par kast så visdade plötsligt den ena laxen intresse och var halvvägs uppe och tittade på flugan ,strömmen var väldigt svag så allt gick i slowmotion .Jag säger till kompisen att laxen är intresserad och han skall göra ett lika dant kast igen ,i nästa kast händer samma igen .Laxen lämnar botten sakta och fint går ända upp till ytan tar flugan i munnen ,vänder sig sakta om och sjunker sakta tillbaks ner mot botten .När den tar så säger jag till kompisen "nu tar den vänta "han väntar och när det drar i linan gör han mothugg .Då blir det full fart på laxen ,efter ett tag så ligger den i håven . Vikt 6 kg hans första fluglax .
Detta är en av mina främsta fiskeupplevelser över huvudtaget fast jag inte själv fick någon fisk ,efter det började jag skälv flugfiska efter lax men det är en annan historia (resultatet kan ses här http://www.fiskesnack.com/forum/albu...chmentid=23937).

[Dennis00]

Okej då vet jag!

[Jock Scott]

Trevligt!

Att få fiska helt ensam är en lyx som man sällan upplever ens i fjällen numer.

Och att också få en firre eller 2 är ju grädde på moset! Och jag misstänker att de bågar du fick var gammal fisk dessutom. Så du kan känna dig extra nöjd med den fångsten. De gamla Regnbågarna, har ju nästan helt återgått till den vilda fiskens beteenden. Och brukar inte vara så lätt lurade.

[Dennis00]

Det är ingen långis men jag var med om en upplevelse som var jaa!
Det var att jag var ute på en fiske tur och fick några underbara
regnbågar på en öde sjö som va helt ful med vass och grejer
det var riktigt kul och snopen vart man!

[wpzx]

man är ju ny här på forumet men man ska väl kunna bidra iallafall.
Jag slände cykeln i bussken, efter att ha gjort loss båten så bar det av till ett syre på andra sidan sjön. jag hade käst i en gammal flugfiske bok att man kunde öva sig på fiskarn som abborre och mört om man ville lära sig torrfluga.
när jag kom fram till syret så sattes spet ihop och en svart torrfluga knöts på tafsen.
kastade en 5-6 gånger på några vak, inget resultat. ser en gädda ta en fisk, och efter som att man är gammal spinnfiskare så hade man vant sig med att kasta på gäddvak. så det gjorde man utan att tänka. och tänk, högg inte gädd jäveln!!! en gädda på 3 kilo var min första flugfiske fisk fajten varade i 7-8 minuter p.g.a man hade ett klass 5 spö. men sedan kunde en fin gädda håvas in som slutade på midags bordet r.i.p. gädda :P

[Jock Scott]

Tack för en bra historia Karki!

Fotot, är inte från några av åarna i min berättelse. Men väl från en namn lös Harr å en bit från Røros i Norge. Min dåvarande flick vän tog fotot 1989.

[karki]

Jock: Idre trakterna är inte fel.
Och din bild går fan inte av för hackor. Vilket vatten! Är det Sverige verkligen? Ser ut som NZ?

En kylig vårskymning någonstans i Stockholms skärgård (Havsöring, utdrag ur silverspöket).

Lägger ett sista kast längs med djupkanten. Drar hem flugan väldigt sakta. Nej. Inget hugg nu heller. Jag vann imorse. Öringarna vann ikväll. Bara och se sig besegrad. Listiga fiskar det där. Nu hade det nästan blivit bäckmörkt vid öarna. Såg inte stenarna längre. Hörde bara vinden vina på andra sidan ön. Drog ut all lina (30m) för att veva på den igen. En procedur jag alltid gjorde när fisket var slut, så man skulle slippa trassel när man började fiska nästa fisketur.

När väl linan var utdragen så slog tanken mig att det kanske är läge att paddla mot båten med flugan i släptåg? Man ska alltid ha grejerna i vattnet. Värt ett försök i alla fall. Började paddla längs med djupkanten. Fluglinan avbildade ett långt gult sträck i vattnet. Drog lite lätt i spöet för att få en varierad gång på flugan. Blev lite slack emellan åt. Perfekt med några aptitretande stopp för fisken.

Ser det gula strecket svagt i mörkret. Linan rörde ihop sig. Pausade paddlingen för att kunna se den ordentligt. Fick koncentrera mig. Schraaapp! Från ingenstans lyfte linan i sidled lätt men hårt från vattnet. Drog spöet rakt bakåt. Tvärstopp! Trodde för en kort sekund att jag hade fastnat i en av skärgårdens tångbevuxna stenar innan jag kände hur tunga cirklar fortplantade sig rakt in i ryggmärgen. Lyfte spöet för ett ordentligt mothugg. Spöet svarade med en rejäl bugning. Adrenalin kapseln i kroppen öppnade sig. Hjärtat och pulsen gick från noll till hundra. Mina organ i kroppen höll på att explodera likt ett ånglok på högvarv. Kände mig svag i armarna, men ändå stark. Fisken gick omgående upp i ytan. Såg bara vitt skum och en vattenskakad långt bort. Kände hur fiskens bakfena pendlade fram och tillbaka. Ansträngde blicken. Nu fick jag syn på en gigantisk paddel. Var det bakfenan? Då var det här en riktigt stor fisk. Fisken fortsatte stöka i ytan. Den vindstilla fläcken till yta hade exploderat till ett mayhem utan dess like. Fisken verkade aldrig vilja sluta härja i ytan, efter att ha paddlat med sin feta paddel till bakfena i cirka trettio sekunder. Kändes som en evighet i ren och skär nervositet, ångest men samtidigt helt underbart på samma gång. Jag kommer aldrig få upp den här om den inte slutar snart. Fisken måste ha hört min tanke via spöet, linan och flugan. Istället drog den en rusning på tio meter ut mot djupet. Kändes lite tryggare att ha fisken i vattnet än ovanför. Rullen skrek i jämn takt när fisken bara gjorde lite som den ville. Fick så småningom stopp på fisken som verkade ha hur många växlar som helst.
Den lugnade ner sig en kort stund. Min kropp kändes som en ballong som höll på att explodera av för mycket adrenalin och pulserande blod. Kom på mig själv med att jag hade slutat andas. Skrek högt rakt ut i fjärden för och rensa kroppen från överskottet av adrenalin, AAAAHHHHHHH!
Kändes genast bättre efter det. Fortsatte drilla fisken. Pumpade hem den hårt. Spöböjen var pressad till max i en lång båge. Den hade tröttnat en aning. Fick in den grunt. Såg den inte i mörkret. Paddlade upp på stranden. Ställde mig upp och fortsatte drilla. Vart var den? Borta? Kände den bara genom spöet. Ett silverspöke på kroken? Pressade fisken mot strandkanten. Nu såg jag hur en stor V formad plog uppenbarade sig på den mörka ytan. Den stod på sig, stökade med hela kroppen som en stor planka med spasmer i ytan. Den vägrade komma emot mig. Pressade hårdare. Den ville jag absolut inte tappa. En av dom grövsta öringarna jag hade skådat låg framför mig. Ovissheten vid landningarna var alltid ett orosmoment. Spöet stod böjt ner till korkhandtaget när fisken låg precis framför fötterna på mig. Spöet får gå av om det är så. Pengar kan inte ersätta den här fisken. Som tur var så hade fisken tröttnat. Jag kunde lugnt men med tung press stranda upp en gigantisk havsöring i svallet på strandkanten. En silver färgad drömfisk låg framför mig. Snabbt fram med vågsäcken. Krokade loss flugan som satt förankrad i fiskens mun. Zonkern såg ut som en svart liten tuss i fiskens mungipa. Lade ner fisken varsamt i vågsäcken. Satte mig ner i ringen och bara kollade ut på den tidigare skådeplatsen som låg helt blank igen. . . . . Puh. Vilken omgång. . . . Var helt slut i huvudet och kroppen. Paddlade tillbaka till båten helt upprymd med öringen säkert men skonsamt förvarad i vågsäcken som hängde under mig. Började fundera på vikten. Kroppen var stöpt i en riktigt grov form. Men den kändes lätt när jag la den i vågsäcken. Dumt och spekulera, bara och väga den vid båten. Men den här fisken kan väga allt från tre till sex kilo. Kom bakom hörnet på udden, ropade till Jonas och knöt näven i luften i en ren segergest!
Har du fått nåt hördes i mörkret? Svarade med att jag har fått en riktigt fet öring! Vinden hade avtagit en aning. Kom fram till båten och bad honom ta fram vågen med uppspelt röst. Jag var helt upprymd i hela kroppen. Den sista vågen av adrenalin gick ur min kropp vid båten likt den sista röken från en eld som driver sakta iväg. En behaglig lättnad och glädje intog min kropp, jag lyckades landa den. Jonas plockade fram våg, måttband och kamera. Gav honom säcken med fisken.
- Ja den här är riktigt fin sa han med glad röst.
Säcken hängdes upp utanför båten med vågen i topp. Satt spänt och väntade på vikten.
– 5,0. Nej 4,8. Vågen pendlar. Vänta lite. Efter femton sekunder konstaterade Jonas att vikten var 4,8 kilo minus vågsäcken som vägde 8 hekto. 4,0 kilo, 85cm var vikt och längd på denna underbara, men magra fisk. Den hade potential på sex till sju kilo med rätt kondition. En grym fisk ändå i vårt nutida Stockholms skärgård.

Vi tog ett par snabba bilder. Kände fiskens puls när jag höll upp den. Paddlade in till land för att släppa tillbaka fisken varsamt. Den var lite trött i början men kunde slutligen sakta simma ner i det kolsvarta vattnet. Följde silverspöket med blicken så långt jag kunde tills den blev helt osynlig.
Kollade över spöet och linan. Knutarna och allt var fortfarande helt. Skönt att man kan lita på sin utrustning och sina knutar sa jag högt till Jonas. Han hörde inget. Han stod fokuserad i båten och bara nötte på. Kast efter kast svischade fram i aprilmörkrets famn. En stor silvrig öring vände bakom betet efter några kast. . . . . Kasten fortsatte. Satt och begrundade en mörk skärgårdsfjärd. Kusligt men vackert på samma gång.
Slutade med att jag fick säga åt Jonas att det var dags för hemgång. Han insisterade och styrde båten hemåt i trettio knop förbi öar, sund och grund. Vi båda konstaterade att det kommer nya fisketurer, nya öringar och nya dagar.

[Muskytracker]

Det var en gång i tiden... Hm, minns nu att jag aldrig fick bra betyg på historier med just den början under skoltiden. Vi börjar om igen!

Regnig blåsig dag på östsidan. Trehundra meter från vattnet parkerades bilen. Vägen ner till fiskeområdet är snårig och allmänt bökig att ta sig fram på med många grindar och odjur likt kossor längs vägen. Värsta stråket är ut mot udden, ja udden den berömda. Helgen innan hade kompisen tagit en grann 100+ gädda på fluga precis där, den där "platsen". Genom tiderna, åren som passerat när vi flugfiskade kunde både jag och de närmaste vännerna drömma oss bort mot fantastiskt fiske, både där just den udden och "platsen" samt i närområdet. Vi förvrängde tid och rum, alla tankar dag som natt var blöta av flugfiskefångade madammer.

Sakteliga vadade jag mig några meter ut, påbörjade viftandet lite till höger mot sydviken. Som vanligt virvlade det till runt flugan efter bara något kast och första gäddan kunde efter någon hektiskt minut landas perfekt med gälgreppet.

3st gäddor senare var det dags att förflytta sig några meter och vrida spöföringen mot "platsen" storgäddvattnet. "Platsen" är perfekt belägen mitt mellan två grynnor med djupt vatten i närheten. Du riktigt känner känslan i varje drag i fluglinan, nu nyper det, nu plaskar det, nu virvlar det till... Första kastet, men märkligt nog inget! Nytt kast, vrider blicken sakta norrut och ser den brokiga perfekta kuststräckan framför och tänker, händer det inget här har jag många chanser kvar... Flugan närmar sig land. Det smått grumliga vattnet efter hård sydostan de senaste dagarna gör att inte ens med Sameos (skojar bara, Sameo fanns inte då ) polfilter hjälper för att se flugan mer än till sin höjd några meter framför fötterna. PANG, något håller bokstavligen på att slita Loop-spöet ur händerna på mig! Första tanken, vad i helv... LAAAAAAAAAX! Rusningen bara fortsätter i ett våldsamt tempo samtidigt som jag krånglar med fluglinan för den inte skall linda sig runt någon spöring. Alla vet när du står utvadad i tång och om detta händer hur katastrofalt det här kan sluta... Klumpen ute... skjutdelen borta... och nu tuggar det backing. Spöet hoppar fram inte i jämn takt, utan det rycker och sliter brutalt i spöet under rusningen. Vad i... Vad i...! Det här kan bara gå åt skogen. Plötsligt tvärstopp, NEJ NEJ NEJ NEJ!!! Jag svär och skriker, fattar ingenting. Fisken är borta! Jag försöker förtvivlat få kontakt igen, men den är borta. 30 meter fluglina och 25 meter backing senare och fisken är borta, det får bara inte ske! Jag börjar moloket veva upp linan på rullen. När backingen vevats in händer något sjukt, jag ser själva fluglinan böja sig på vattenytan snett in på norrsidan mot mig. Jag börjar veva fortare, vad fanken händer. Jag påskyndar invevningen och vid 7-10 meters lina totalt ute från spolen får jag kontakt. Hm... Kom precis på att jag blandade ihop två olika storys. Fortsättning följer...

https://www.under-ytan.se

[Jock Scott]

O.k. Så många tittar och ingen som känner sig sugen på att bidra?

Då får jag väl trots allt börja då.


Fiske berättelse från den lilla skogs ån i norra Dalarna
------------------------------------------------------------------------------



Kompisen Ramon och jag hade varit i den Norska älven Glomma för att fiska Harr och Öring en augusti vecka 1987.

Tyvärr, hade det regnat en hel del någon dag innan vi kom dit, vilket gjorde att vatten nivån hade gått upp en hel del och fisken visade sig vara ytterst ovillig att hugga.
Så efter 2 dagars ganska trist fiske gav vi upp och bestämde oss för att testa lyckan på den Svenska sidan istället i höjd med Idre.

Sagt och gjort. Vi rev lägret, packade ner fiske grejorna och vände motorhuven mot fädernes landet i kompisens gamla trivsamma PV Duett.

Väl inne i Idre, så bunkrade vi mat och annat livets nödtorft och satte oss sedan på ett cafe' för att fika och studera kartan efter ett lämpligt vatten drag typ "blått hår strå" inom lagom avstånd.

Till slut enades vi om ett lämpligt objekt och tog oss fram på diverse slingrande skogs vägar till vårt mål.



Och efter ett par 100 meters vandring in i skogen, så kom vi fram. Ån såg mycket intressant ut när vi tog en kort och smygande snabb inspektion den närmaste delarna upp ströms vårt läger.

Vi såg förvisso inga vak i de 2 större höljor vi kollade in och heller inget däremellan. Men vi var båda ense om att om det inte fanns fisk här? Ja, då skulle vi äta upp våra fiske hattar!
Dessutom var det bara tidigt på eftermiddagen, så att vi inte såg någon fisk för tillfället var väl inte så konstigt.

Vi fördrev några timmar med att snacka, spela kort och lyssna på den lilla med havda transistor radion. Ramon, hade sitt fält flug binderi med sig och snodde ihop ett par nymfer sittandes vid ett litet camping bord vi hade med oss.
Medans jag låg uppe på mitt ligg underlag i blåbärs riset och läste en deckare i den sköna sol värmen.

Tiden gick, och framåt 18:00 tiden hade ingen av oss ro att lata oss längre. Vi åt en snabb middag beståendes av falukorv och makaroner. Innan vi laddade spöna och började trava iväg längs ån. Vi blev en aning betänksamma när vi inte såg ett enda vak eller fisk skugga efter en bra bits promenad. Men vi bestämde oss för att inte ge upp så lätt.

Efter att ha korsat utkanten av en myr, och följt ån några 100m efter detta, så kom vi till en del där ån mynnade ut i en tjärn. Här bestämde vi oss för attt stanna och vila en stund. Sagt och gjort av med rygg säckarna och sätta sig tillrätta lutandes oss mot ett par träd stammar med utsikt över Tjärnens små krusiga vatten yta.

Några minuter senare, bryts vattenytan av ett försiktigt vak. Och vi båda stelnar till! Är det bara en liten 2-3 hekto fisk eller någon större och försiktig Öring? Vi kunde eller ville inte tänka oss någon annan, mindre intressant fisk art.

Vi drog pinne om vem som skulle börja? Och Ramon vann den dragningen den rackarns tur gubben! Ja, gubbe och gubbe förresten? Vi var båda straxt över 30 års strecket, så än var det inte dags att bli kallad "farbror" eller gubb dj.... av 20 åriga tjejer.

Smygandes nedhukad tog sig Ramon inom lämpligt kast avstånd och började mata ut lina. En liten svart torr fluga satt på tafs spetsen vill jag minnas?

1 kast, 2 kast och försiktig hem tagning av flugan utan resultat. Men fisken är inte oroad, eftersom den vakar med jämna mellanrum. Nu upptäcker vi till vår förtjusning att det börjar visa sig andra vak ringar litet här och där runt om på tjärnens vatten yta.



Jag reser mig upp och greppar spöt och börjar gå i motsatt riktning där jag sett ett par intressanta vak utanför en liten vik nära inloppet av tjärnen.

Jag hinner väl ta mig ett 10 tal meter, när jag hör ett förtjust hojt från Ramon, och ser hur hans spö böjer sig och börjar vippa upp och ner. Ett kraftigt plask och så far hans gul / gröna flyt lina iväg ut mot mitten av tjärnen medans kompisen vevar in lös lina för allt vad han är värd.

En stunds intensiv drag kamp med ett antal rusningar och ett hopp, som till bådas vår glädje avslöjar en vackert fläckig och smör gul Öring i kilo klassen slutar lyckligt. Och en nöjd Ramon, beundrar sin fångst med belåtet spretande mustach.

Jag håller mig visligen från att klampa omkring vid kanten och beger mig försiktigt mellan träden mot viken där jag såg vaken.

Väl där, sjunker jag ner bakom en liten buske som står ca 2 meter från kanten och börjar kasta. En Europe'a 12, nattslände imitation sitter på tafsen. Jag hade ju sett några Nattsländor fladdra omkring tidigare när vi satt och vilade. Det slår ut en vakring, ca 10 meter ut från där jag sitter. Och jag börjar skjuta lina. E 12:an mjuklandar ca en meter från vaket. jag väntra några sekunder och börjar sedan hasa hem torr flugan. Men ingen fisk visade något intresse. Ut med flugan litet längre åt sidan.

Nix inte denna gången heller. Det var väl fn! Några meter åt andra sidan då? Nepp! Nu känner jag att det är bättre att vänta ut fisken tills den vakar inom lämpligt kast håll igen än att piska vattnet till cappuchino skum.


Någon minut senare blir väntan värd mödan och ett vak slår ut på den små krusiga vattenytan en bit ut. Jag lägger ut E 12:an igen. Men så fort flugan tar vatten är fisken som bort blåst.

Nu börjar jag känna att en #12 Nattslände imitation verkar vara för stor för att få fisken intresserad. Sagt och gjort! Försiktigt in med linan och ta bort E12:an. På med samma svarta Black gnat 16 som Ramon fiskade med. Och si! Nu fungerade det! En trevlig Öring (Skullle senare visa sig väga 1.3 kg) far iväg med flyt linan i släptåg och rullens broms knarrar skönt.

En pigg firre som bjöd mig på en bra fight som värmde mig in i fiskar själen.

Ramon och jag fiskade här in på små timmarna. Det var ju midnatts sol så att sedan lufsa tillbaka till lägret erbjöd ju inga större problem. Och med 2 st Öringar i bagaget + en 5 - 6 tillbaka släppta firrar så var vi nöjda med dagens försök.

Medans vi gick där och snackade lågmält, så var vi båda fortfarande ense om att visst var tjärn fisket trevligt. Men det var ju för att få fiska i strömmande vatten vi först och främst varit i Glomma och nu här i Idre trakten.

Så vi beslutatde att ge "vår å" en chans till under morgon dagen.


Dagen efter var det ganska mulet men uppehålls väder. Vi hoppades att kvälls / natt fisket skulle bli litet bättre väder mässigt. Något morgon fiske var det inte att tala om eftersom vi sov till en bra bit fram på förmiddagen.

Vi fördrev dagen genom att åka omkring och kolla andra åar i närheten. Det visade sig att åtminstone ett par av dem höll fisk av bra klass. Så nu visste vi att vi hade en "plan B" om det sket sig i vår å.


Framåt 19:00 tiden gick vi nedströms ån. Vädret var väl som det varit med växlande molnighet och en svag vind. Solen, glimtade till då och då mellan moln tapparna. Efter ca 1 km vandrande, kom vi ut i en stor glänta, där ån sakta ringlade sig fram. Här var den väl som mest ca 5 - 8 m bred kanske? Och kantad med en del små buskar och ganska högt gräs. Bottnen var ganska ljus och vattnet bara svagt brun fägat av humus. Vi spanade ivrigt efter rörelser som talade om att det fanns fisk här.

Jag tyckte mig se en skugga mot bottnen som mycket väl kunde vara en skaplig fisk. Ner på huk och smyga sig närmare skuggan. Min lina visslar ut med en Peasnt tail nymp på tafsen. Nymfen landar väl ca 1 m ovanför fisken och börjar sjunka. Plötsligt far skuggan uppåt och åt sidan och linan stramas upp. Några stadiga knyckar far genom spöt och en silvrig sidablänker till. Nu ser jag skymten av ett mörkt rygg segel och jag förstår att en Harr tagit min nymf. Efter en kort kamp, där jag hade en del problem att hålla fisken borta ifrån en kraftig gren som halvägs låg under vattnet en bit nerströms. Men till slut så lät sig Harren ledas in i håv garnet. En grann fisk på runt 8 - 9hg.

Nu fick Ramon ta täten. Och straxt efter att ån gjorde en kurva, hittade han sitt byte. En fin Öring på ca 1.4 kg. Nu kände vi båda att vi kunde fiska litet mer avslappnat. Vi hade ju fått våra första fiskar och kunde nu nypa ner hullingarna på krokarna.

Det tog en ganska bra bits vandrande innan nästa fisk presenterade sig i en bassäng liknande hölja, där ytvattnet knappt tycktes röra sig. Denna hölja, låg i vad som tycke sig likt en gammal sago skog i John Bauers troll sagor. Mossiga gamla träd stammar låg här och där. och skogen stog mörk mot den ljusa kvälls himmlen och tycktes betrakta våra förhavanden.

Ramon, lägger ut sin lilla svarta nymf med guld ribbing och väntar. Tar ett nytt kliv och upprepar proceduren ett par steg till innan plötsligt linan stannar upp och Ramon gör mot hugg. Det resulterar i ett kraftigt böjt klass 5 spö och en rusning som får hans rulle att skrika i falcett! En stor virvel syns några meter längre ner och Ramon, kommer sig bara för att mumla - För faan, för faaan vilken fisk!

Jag förstår att det här är nog poolens kung och en riktigt fin fisk.

I början, gör fisken, vilket tycks vara en Öring i stort sett vad den vill. Ramon, har ju bara 0.15 tafs dessutom på så här gäller det att vara försiktig.

Men det börjar se ut som min kompis håller på att vinna kampen. Nu kommer den sakta men motvilligt närmare håven. 3 meter - 2 meter till håven. Men så tycks Öringen som ser ut att väga 2 kg eller något mer att ana att han ligger väldigt illa till. Och gör en sista desperat rusning ner i den djupaste delen av poolen. Och där fastnar tafsen i någonting på bottnen och plötsligt är den borta. Det vrål av besvikelse min stackars olycklige och frustrerade fiske kompis upphäver ekar över nejden. Han sjunker ner på knä och slår vänster näven hårt i marken medans han svär tyst för sig självt.

Jag står där litet hand fallen och vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra för att trösta honom? Känns nästan lika illa som om det varit jag självt som förlorat fisken.

Efter en ny pris snus och små muttrande, så lugnar Ramon sig så pass mycket att vi kan fortsätta vår tur.

Här slutar min berättelse. Men vi fick några fiskar till dels i denna å och i de andra vi kikade på. Men ingen som "Pool kungen" Ramon hade på. Vi gjorde 2 yttreligare besök i den poolen men utan att känna något.

Trots den besvikelsen, så var vi nöjda med vår fiske resa när det blev dags att vända motorhuven mot Stockolm igen.