Utrustningstråden för haspelentusiaster

[lausvik]

Daiwas silverserie blev, i mitten av sjuttiotalet, en sk game changer. Det var japanbyggda rullar av hög mekanisk kvalitet och med numera självklara drag som utanpåliggande spole, manuellt fällbar bygel och vändbar vev. Utanpåliggande spole var ingen ny uppfinning och heller inte manuellt fällbar spole men dittills hade man sett sådant endast på rullar för sk surf casting.



Rullen ovan är generation två av Daiwas epokgörande rullar, en 1300X ur serien "Black Diamond" från skiftet mellan sjuttio- och åttiotalet. I förhållande till den första omgången rullar med utanpåliggande spole hade konceptet förfinats. Bland annat hade man övergett den brutala externa bygelfällningsmekanismen (som bestått av en klack på rullfoten mot vilken bygeln slog och på så sätt fälldes) för en konventionell intern automatisk bygelfällning men behållit möjligheten att fälla bygeln manuellt. Rullarna var också försedda med kullager.

Min 1300X köpte jag för ca 30 år sedan men den känns fortfarande fullt modern. Stativet är i aluminium och även i övrigt andas konstruktionen kvalitet. Litet tung, kanske, jämfört med dagens rullar och inte lika många kullager men den kastar och fiskar lika bra som en rulle av årets modell.

Så här ser en Daiwa 1600X ut inuti och 1300X är likadan. Fast aningen klenare.

[Abumatic220]

Tack för ännu ett trevligt inlägg.
Det är med viss ångest, men samtidigt förväntan som man kollar dina nya inlägg i tråden; har han ännu fler godisbitar? Hmm, vad kan det vara nu, då?

[lausvik]

Rullarna hade alltså på det stora hela sett ungefär likadana ut sedan andra världskrigets slut och fram till mitten av sjuttiotalet då Daiwa släppte sin silverserie. Daiwarullarna var fortfarande gedigna pjäser med stativ i metall. Nåra år senare, på åttiotalet, kom så rullar gjorda i plast. Eller grafit, som det stod i reklamen. Grafitarmerad plast är kanske den mest rättvisande benämningen. Inget dumt material även om det naturligtvis förekom (och förekommer) en hel del smäck.



Den största fördelen med de starka plastmaterialen var (och är) naturligtvis att rullarna kunde göras lättare än när man använde metall. Det argumentet fick mig att nappa när ABU:s Cardinal Dragmaster UL kom. En tuff liten krabat. Made in Japan. Kanske inte den snyggaste rulle som byggts men det är knappast någonting man tänker på när man drillar en kiloabborre. Då uppskattar man mera den riktigt hyfsade slirbromsen. Jag använder den fortfarande när jag jagar abborre med små jiggar, då i kombination med ett ungefär jämnårigt Kunnan Winkle-Picker. Så sent som i somras funkade den kombinationen lika bra som den gjorde för ett kvartssekel sedan och det är en förklaring till att jag ännu inte skaffat någon mer modern UL-rulle.

[lausvik]

Nedanstående skrevs innan jag fisk reklamtionsproblem. Första gången jag skulle fiska med spöet gick toppen av. Lundgrens tog emot reklamationen och lovade kontakta RST. Det var i mitten av april. Sedan dess har inget hänt i ärendet annat än att jag när jag varit förbi tittat in och frågat vad som händer. Bedrövligt!




Det har hittills handlat mycket om rullar men den viktigaste delen i en haspelutrustning är ju spöet. Eller spöna. För en av fördelarna med haspel är ju att rullen är en i grunden simpel konstruktion och att en haspelrulle har ett brett användningsområde, särskilt man man har några extraspolar med olika lindimensioner. Min första riktiga utrustning utgick från en ABU 333 haspel och med tiden kompletterades den med diverse olika spön och jag hade flera olika spolar med linor (det vara bara nylon på den tiden) i dimensioner från 0,20-0,35 mm.



Nu har jag (för) många rullar men ännu fler spön. Ändå köpte jag ett till för en tid sedan. Ett handbyggt RST tvånadsspö speciellt avsett för kustspinn efter havsöring. Det levererades (jag köpte det i Gamla Stan hos Lundgrens) i en bestant aluminiumtub och i tuben låg själva spöet i ett brunt velourfordral.






Att det är handbyggt ser man direkt, i vart fall om man själv någon gång hållt på att pula med spöbygge. För att man inte ska missa det så står det dessutom, på tyska, skrivet med pensel på själva klingan. Designen är litet old school och understated. Brun klinga, vinröda lindningar, korkgrepp med ett enkelt men rejält skruvrullfäste och så en rejäl gummiboll i skaftänden. Kort sagt ett spö som är gjort för att vara ute och fiska med och som ska tåla en del. Själv gillar jag inte de där korkhandtagen som saknar någon form av skydd i kortänden eller bara har en billig plastbit pålimmad. Det här spöet kan man trycka ner i sanden eller mellan stenarna på stranden när man metar utan att förstöra det.

Många skulle säkert reta sig på den brutala designen av grepp och rullfäste. Andra spön i den här klassen (fast billigare) brukar ju ha rullfästen där man greppar om kork eller EVA även när man håller om rullen. Här är det dock, som sagt, old school och det gillar jag. Det ser ut som ett fiskespö, helt enkelt. Inte en massa flashig design och bling. Möjligen hade man kunnat förvänta sig bättre kork i greppen men...



Vad får man då för pengarna (för Lundgrens hade velat ha över 5.000 spänn för underverket men reade nu ut det för strax under 3000)? Tja, ett rejält spö, byggt för hand, på en riktigt bra klinga. I ett fint fordral och med en transporttub. Värt pengarna? Tjaaa... Strängt taget inte. För betydligt mindre pengar kan man få ett (eller flera) spön som kastar och fiskar lika bra. Men ändå. Det är något visst med känslan i det här spöet. Dessutom trivs det bra tillsammans med mina gamla haspelrullar. Det funkar naturligtvis med de nyare rullarna också men på något sätt känns det mer rätt med en gammal rulle. Jag kanske ska ta och smörja upp min Mitchell 300 och låta den komma ut och leka igen?

edit 140414

Har nu testat spöet men efter en 10-15 kast gick toppen av :-(. Måste vara materialfel eller någon dold skada eftersom det inte var några våldsamheter. Ska besöka Lungrens idag och reklamera.

edit 140414

Inga som helst problem. En fördel med att handla hos en välrenommerad handlare och att köpa dyra, individuellt numrerade, handbygda tyska spön med garantisedel är (tydligen) att man ganska snabbt kan få en ny, likadan, topp levererad instället för den som small av.

edit 140609

Fortfrande har ingen ny spötopp dykt upp. Jag har tittat in i butiken och hört mig för vid två tillfällen men de säger att de ännu inte hört något från Tyskland. Börjar verka Kalle Anka...

edit 140717

Dessvärre har ännu ingenting hänt och detta trots ett antal besök i butiken och mail (som Lundgrens inte gittat besvara). Nu börjar jag så smått bli aningen sur. Jag trodde att såväl RST som Lundgrens var seriösa och pålitliga företag men nu börjar jag faktiskt undra vad de håller på med. Eller inte håller på med.

[Gösakungen]

[ATTACH=CONFIG]65668[/ATTACH]

Den största fördelen med de starka plastmaterialen var (och är) naturligtvis att rullarna kunde göras lättare än när man använde metall. Det argumentet fick mig att nappa när ABU:s Cardinal Dragmaster UL kom. En tuff liten krabat. Made in Japan. Kanske inte den snyggaste rulle som byggts men det är knappast någonting man tänker på när man drillar en kiloabborre. Då uppskattar man mera den riktigt hyfsade slirbromsen. Jag använder den fortfarande när jag jagar abborre med små jiggar, då i kombination med ett ungefär jämnårigt Kunnan Winkle-Picker. Så sent som i somras funkade den kombinationen lika bra som den gjorde för 25 ett kvartssekel sedan och det är en förklaring till att jag ännu inte skaffat någon mer modern UL-rulle.

En klassiker :-) Skönare UL-rulle får man leta länge efter, har några liggandes. Tyvärr spricker dom i stort sett alltid där rotoraxeln går in då dom tvingats göra materialet supertunnt på ena sidan, därav glappet i rotorn. Lite kul att rotorn snurrar åt "fel" håll, linan kommer perfekt på pekfingret om man är vänstervevad. Hur glappa dom än är så blir det ingen kuggkänsla i dom :-)

[lausvik]

Jag hade tänkt skriva mer om mina Penn Slammer 260/360 men så fann jag detta på nätet. De ÄR grundliga, tyskarna...

[lausvik]

Jag vet inte hur många av er som har en tysk onkel som dessutom heter Dagobert? Ingift (med salig fars halvsyster) visserligen, men ändå. Under det glada sjuttiotalet var tante Ulla und onkel Dago på besök på familjens sommarställe på Gotland och det blev, för mig och min onkel, en hel del fiske. Han var oerhört imponerad av fisket och fiskevattnen (och på den tiden höll de verkligen spitzenklasse). Själv var jag mest imponerad av hans gedigna, tyskbyggda, haspelrulle, en D.A.M. Quick Finessa 330. Sedan dess har jag alltid velat ha en egen, tyskbyggd, D.A.M. haspelrulle med snäckdrev. I går, cirka 40 år senare, förverkligades drömmen!



När jag var inne på Lundgrens fr att reklamera mitt (handbyggda i Tyskland) RST-spö (gick hur bra som helst) blev jag ståendes och snackade om hur mycket annorlunda (bättre!) det mesta var förr med en annan stofil (P-A) och via en diskret förfrågan om man möjligen hade en extraspole till en Mitchell 300 liggande någonstans kom vi in på det tyska undret och, för att göra en lång historia kort, något senare var jag stolt ägare till en fabriksny D.A.M. Quick 2002, Made in West Germany. En gedigen rulle i perfekt storlek för mitt kustfiske efter havsöring och den sitter som en smäck under RST-spöet.



I vintras högg jag till på en asienbyggd D.A.M. Quick Retro 200. En våldsamt fin rulle byggd på samma snäcldrevsmekanism som de gamla rullarna, med spolaxel av stål, bra broms, ett gäng kullager, lintrissa som klarar de moderna flätlinorna mm mm men ändå, det kändes inte riktigt som den rejäla, trygga, D.A.M.-rulle jag i flera decennier gått och drömt om. Fast visst tusan duger den att fiska med, det är inte det.

Onkel Dagos rulle tillhörde modellgenerationen från tidigt sjuttiotal. Min rulle är cirka 10 år yngre och i flera avseenden betydligt mer modern. Den har, tex, utanpåliggande spole. Mekansimen är dock samma suveräna snäckväxel med huvuddrev i fosforbrons och pinjongdrev i stål. I förhållande till tidigare versioner har denna rulle (en stöld från ABU:a Cardinal-serie) en backspärr monterad så att den avlastar dreven. Ett kullager (på spolaxeln). Ett västtyskt kullager. I övrigt lager i oljebrons. Ja, den ser mer eller mindre ut som en riktig Cardinal om man öppnar den och mycket bättre kan det inte bli. You don´t mess with perfection!

Vad som skiljer den från en Cardinal är främst tre saker: Bromsen är frammonterad, backspärrens reglage sitter lätt åtkomligt bak på spolhuset och har dessutom en rejäl utformning som gör att man kan manövrera det med stelfrusna fingrar och man har en smartare mekanism för att fälla in veven mot spolhuset.



Bromsen är värd ett eget kapitel. Asbest är ett material som fallit i vanrykte och numera är förbjudet men så f*n heller att jag tänker byta ut asbestskivan som utför den här slirbromsens hjärta! Bromsen är, på det hela taget, rejält överdimensionerad för en rulle i den här storleksklassen, särskilt som mitt exemplar mest kommer att användas med 0,25 mm nylonlina, men det ser jag som ett plus. Underdimensionerade rullar och slirbromsar är ju inte precis någon bristvara nuförtiden...

Jag kanske återkommer till den här rullen (och till dess moderna retrokusin).

edit. Måste rätta mig själv. Bromsen på de mindre modellerna i serien, bland dessa 2002:an, är inte av asbest utan har skivor (stooora) av ett material som D.A.M. kallar för jurid. Återkommer till detta. Ruggigt bra broms är det hur som helst på den här rullen.

[Kalle Mandelstam]

Nu blir jag sugen på en härlig liten orgie i innanmätesbilder på det tyska undret! Och lite rykande asbestdamm!

[lausvik]

Nu blir jag sugen på en härlig liten orgie i innanmätesbilder på det tyska undret! Och lite rykande asbestdamm!

Alan Hawk har redan skruvat isär den största rullen i samma modellserie. På det stora hela ser min rulle likadan ut (fast något mindre).

[Kalle Mandelstam]

Alan Hawk har redan skruvat isär den största rullen i samma modellserie. På det stora hela ser min rulle likadan ut (fast något mindre).

Aaahh.. rullporr de luxe! Tack för länken!