Visa upp era ambassadeurer

[Piscantur stercore]

Vi entusiaster som köpt och köper på oss många klassiska Ambassadeur. Vi vårdar och gör service regelbundet och inte pga av att de havererar vi köper flera klassiska.
Största marknaden är ändå vanliga fiskare som kanske köper en ny rulle med ett antal års mellanrum.
Även om du misshandlar en klassisk rulle så håller den några år och marknaden för klassiska rullarna blir tillslut mättad. Sedan aspekten med att de häftiga stjärnorna på Youtube har rymdrullar i plast och många sneglar dit.

Klicken som uppskattar en klassisk rulle med kvalité och historia blir mindre och mindre, även om vi är många som håller Ambassadeur kärt är vi ändå för få i världen.

Kloka ord!

Men vän av ordning bör inte ha några som helst problem med att undra över vart fan världen är på väg! Jag menar vad är det frågan om, är en stolt Svensk industriepok på väg att gå i graven pga att de producerar för bra rullar??!! Hur tänker egentligen folk när det uppenbarligen är viktigare att använda plastskit med stjärnstatus ist för hållbar beprövad teknik som dessutom är en bättre affär!
Jag må vara jävig pga mitt vurmande för de runda, men nån rimlig jordnära logik kan jag inte för mitt liv se hur jag än vänder och vrider på detta. Det enda det leder till är en sorgsen känsla av frustrerad maktlöshet.

[holden]

ABU kunde tillverka enbart 2500C och sälja för femtio långsjalar styck till japanerna, det är väl enda sättet att behålla verksamheten lönsam/kvar i Sverige.

[Piscantur stercore]

2 x 70

Den röda C konverterade har varit med om en del ffa som utlåningsrulle till vänner och bekanta under gemensamma fisketurer.
Ett svårslaget minne med rullen inblandad var när en släkting lånade den till ett eget uråldrigt glasfiberspö under ett turbåts fiske. Alla ombord fick fisk utom just släktingen. Han började efter ett tag att mulna betänkligt både pga den uteblivna fiskelyckan och även de fina gliringarna som oundvikligen efter ett tag började komma. Tror han bytte pilk och annat minst 15 ggr, men inget hjälpte.

När det var runt en timme kvar innan det var dags att återvända till hamn hände det. Släktingens spö stod plötsligt i en mkt djup och magnifik båge, och han höll emot så han började bli röd i nyllet. Flera ombord började samstämmigt att hojta efter ”kroken” å släktingens vägnar, och de flesta av oss vevade upp och stod och följde hans bistra kamp. Tyckte själv det såg skumt ut, det rätt kraftiga båtspöet var i en oroväckande båge, men några distinkta ”knyckar” var svårt att urskilja. Jag manade honom flera ggr att ta det försiktigt då jag var orolig för linspridaren. En befogad oro, dryga halvmetern innan den nu fullt synliga fångsten nådde ytan så sa den upp sig. Skepparen nådde dock ner ändå med sin långa träskafts försedda gaff och lyckades trots dålig vinkel ”lirka in kroken” i samma handtag som min släkting snyggt och prydligt krokat.
Upp på däck kom efter en kraftansträngning från skepparen en läckande och mkt rejäl fiskeväska i stil med Planos 758.

Hurtsdelen var full med mer eller mindre rostiga beten, lekanden, krokar, mm mm mm, och under locket fanns bla tre rullar, 65, 70, och 70C!
Ngn torsk eller annat fick han inte, men väskan med innehåll kan man väl påstå var ett hyfsat plåster på såren för detta…
Bonnatur är väl ordet ang att handtaget på väskan höll för påfrestningen. Blir ju en del motstånd i vattnet och detta i kombination med alla pilkar mm, plus allt vatten i den….
Alla rullarna och drygt hälften av dragen visade sig senare gå att få ordning på.
Det är inte utan att man en och annan gång lurat på vad för tråkig händelse som föregått att en dylik väska av okänd anledning hamnat på Öresunds botten…

Skadorna på rullfoten är från den fisketuren, det ansträngda rullfästet på det gamla spöet hade han flera ggr fått dra åt då inte rullen riktigt ville bli på plats.
Bytte hela linspridarsystemet, och granskade även spolaxeln, drev och lager kritiskt, men det hade klarat sig.

Rispan vid skruven till tvärstaget till linspridaren har oxå en liten historia. Under en mycket gemytlig herrmiddag hos mig då även en hyfsat seriös utprovning av ädla maltwhiskys stod på programmet, gled samtalet framåt småtimmarna av ngn anledning in på knarren på 70 rullarna. Stadiet då en sprängskiss i normala fall med lätthet skulle kunna belysa och klargöra det hela hade vid detta laget passerats… Alltså greppade jag rullen och en skruvmejsel, tog av gaveln, och löste på så sätt spörsmålet.

Att få av skruvarna till gaveln gick smärtfritt, dock inte att få dit dom igen. Av oförklarlig anledning kom vi då inte riktigt överens, jag och den fördömda skruvmejseln. Givetvis gällde Murphys lag vid sista skruven!
Var duktigt irriterad på mig själv dagen därpå pga rispan och min förbannade dumhet!

Kompensation för vad den röda varit utsatt för kan man med visst fog påstå att den blåa utgör. Kom över den på en loppis för 100 Svenska riksdaler. En snubbe före mig hade då fått ner den i pris till just en hundring med anledning av att spolen inte gick runt vid vevning. Både snubben och knallen var ense om att rullen var defekt, det för mig välbekanta tickandet vid vevning ansåg de två herrarna hänga samman med defekten… Snubben avstod slutligen köpet med motiveringen att det säkert skulle kosta en smärre förmögenhet att få den fixad. Så då högg jag den givetvis på stört. Utom synhåll drog jag sen åt slirbromsen som hela tiden varit helt intill veven…. Och jodå, då upphörde tickandet direkt och spolen gick runt som den skulle när jag vevade!
Finns inte ett märke på rullen, tror den är helt oanvänd.

[Piscantur stercore]

Två 70 raketer.

Inte mkt att orda om dessa, mer än att den röda visst varit hyfsat berest innan den kom i min ägo.
Bytte den till mig av en Dansk fiskepolare, som i sin tur hade köpt den av en Tysk under ett gemensamt fiske.
Tydligen hade Tysken i sin tur kommit över den i Dubai av alla ställen!
Den återbördades till Svenskt territorium för runt 10 år sen, och några nya reseplaner för den existerar inte.

Edit:
Glad Midsommar på er!