”Som jag uppfattar det finns det inga tillverkare som idag tillverkar evighetsmaskiner till rullar, den absolut största majoriteten av fiskare jag möter verkar anse att en godtagbar livslängd ligger någonstans mellan en och fyra säsonger.
Varför då bemöda sig använda komponenter som faktiskt håller över lång tid och/eller fungerar trots en i övrigt skev/skadad rulle?” (JontaK)
Varför då bemöda sig använda komponenter som faktiskt håller över lång tid och/eller fungerar trots en i övrigt skev/skadad rulle?” (JontaK)
JontaK:s fråga rymmer en hönan-och-äggetdimension. Är det kundernas önskningar som styr utbudet? Eller är det storfinansen som styr kundernas önskningar? Jag lutar nog mest åt det senare.
Jag tycker mig kunna ana ett stygn av sorg och saknad i JontaK:s inlägg (?). Detta gläder mig då jag själv tillhör jag en nästan utdöd generation av människor som gärna vill ha grejer som överlever dem själva. De gamla Ambassadeurerna var gjorda för oss. Det är inte de nyare. ABU är naturligtvis som alla andra i händerna på marknadslagarna. Att göra motstånd är att som don Quixjote slåss mot väderkvarnar, och mest framstå som löjlig. Men även slit-och-slängkulturen ifrågasätts allt mer och av allt fler. Då är vi som äger ett antal av de outslitliga (och dit räknas nog inte Ambassadeur Lite Plus, som JontaK så subtilt påpekar) vinnare.
Men vi kan också lära oss att ifrågasätta reklamen. Exempelvis framhöll ABU i Napp och Nytt att deras tuffaste modeller minsann har huvuddrev av rostfritt stål, underförstått: inte någon sån halvmesyr som durabrass-kugghjul. Flott värre, men det kan belysas att faktiskt alla Ambor fram till en bit in på 70-talet hade huvuddrev av rostfritt stål. Sedan är det klart att det kan vara skönt att låta sig förledas av bling-bling, men förr eller senare vaknar man upp.
Budskapet vore väl: Låt oss ta hand om våra gamla.
Med förhoppningar om ett Gott Nytt Skitfiskeår för oss alla
Glädjedödaren Biff
Kommentera