Hur flätlina & flourcarbonlina löper genom olika Fuji ringsystem, multi och haspel.

[.art]

[Mankan G]

Intressant. Visar mycket väl hur viktigt det är att alla komponenter är anpassade till varandra om man vill få ut max. Inte bara rullen, spöt, linan, betet etc utan allt tillsammans som en helhet. En lyxrulle på ett dåligt designat spö är ingen bra kombination.

Nu ska vi dock inte överdriva. Självklart är Fuji part i målet i denna reklamfilm. Det är rätt lätt att framkalla fenomenet genom att sätta spolbromsen aningen lösare för att vobblet ska uppstå. Med en multirulle förstås. Det är svårare att ”fuska” med en haspel. Har man inget behov av maximal längd så är det också hyffsat lätt att minska problemet genom att sätta an spolbromsen lite hårdare så att betet hela tiden drar ut linan snabbare än vad spolen roterar. Kortare kast givetvis men stabilare då linan spänns av betets tyngd.

Nu gissar jag att rätt många här på fs är lika nördiga som jag själv är. Vill alltid få ut maximalt ur mina prylar. Det är därför jag oftast, läs alltid, ställer in mina rullar precis på gränsen. Det ger mig ofta längre kast än vad mina fiskekamrater lyckas med. Det har tagit lång tid att lära mig förstå hur det ska göras för att utrustningen fortfarande ska vara stabil. Skatbon gör ju ingen glad. Det handlar inte alltid om att ha de mest lättsnurrande keramiska lagren eller just det där spöt för megadollar. Det handlar om att alla komponenter ska vara anpassade till varandra. Ett exempel är att jag hade länge ett SG MPP spö som jag aldrig fick den rätta känslan med. Provade massor av olika rullar men ingen var rätt. Blev nyfiken på UT bussningar och bytte ut ett par keramiska kullager mot dessa. Helt plötsligt så fungerade spöt och rullen perfekt tillsammans.

Men filmen visar också orsaken till varför en väl anpassad multirulle kan ge långa och precisa kast precis som med en haspel även med lätta beten.

[JontaK]

Ett intressant klipp som jag sett några gånger tidigare.
Det känns i dagsläget dels lite daterat men även som att Fuji försöker dra en liten rövare gällande triggerspöna.

Jag är på intet sätt någon expert men har i drygt 5 års tid diskuterat klingor, ringar, ringsättning, ringstorlek och matchning av specifika ringar till specifika rullar med ett par spöbyggare samt ett par ägare av butiker som säljer spödelar.

Jämförelsen mellan haspelöglor i videon kan jag köpa tämligen rakt av.
De ungefärliga ringsättningarna som visas var 2013 och även idag hyfsat vanliga.

Gällande triggerspöna vill jag dock starkt anmärka på ringsättningarna som KR-systemet jämförs med.
Rullen som främst visas är en Daiwa Alphas F i storlek 103 med stillastående spridare. Har plockat hem ett par sådana samt flera rullar i Alphas-serien.
Det är en typisk 5-30-gramsrulle som inte riktigt klarar finessfiske men inte heller medeltungt sådant.
Att KR först jämförs med ett spö där första stripper/choke är storlek 20 vilket går vidare via 16 ner till en minsta storlek av 6 är möjligen passande för att få en extrem att jämföra med men det är ingen realistisk sättning till en rulle som med svenska mått mätt endast bör användas till lätt fiske.
Den storleken på ringar sitter nästan uteslutande på triggerspön till riktigt tungt fiske med grova linor vilket ändrar förutsättningarna något.

I andra änden av spektrat visas ett spö med en ögla till synes av vanlig runner-typ i storlek 4 som första stripper/choke. Här blir det riktigt snett tycker jag.
Även spön med så kallade "mikroringar" kan ha en större första ring än 4, är den så liten är den ändå ofta av en högre, trebent typ.
Alltså har Fuji tagit två ordentliga extremer som naturligtvis kommer passa illa till rulle och lina i fråga jämfört med den ganska kloka KR-ringsättningen som visas.


När jag komponerar mina triggerspön utgår jag alltid från en viss rulltyp eller till och med en specifik rulle.
Har plockat ihop komponenter till några olika triggerspön, det lättaste kastar från 1.75 gram och det tyngsta upp till cirka 70 gram.
När rullen har stillastående spridare använder jag gärna nya Fuji T-RVTG6 i titan med insats av Torzite. Detta är en "bakvänd" trebent ögla som jag tycker fungerar alldeles utmärkt till rullar med stillastående spridare som Conquest 100, Daiwa Alphas, Daiwa Pixy, Shimano Scorpion, Ambassadeur Mörrum med flera.
Till tyngre spön som främst går med Ambassadeur i 4000-storlek har jag valt 8-10 som första stripper, vidare ner till 8/5.5 och sen ner till femmor hela vägen till toppen.

Jag är på INTET sätt en expert och mina tankegångar innehåller säkerligen några vurpor men dessa val har visat sig fungera extremt bra för de rullar och linor som används.
Något som inte bör glömmas är insatserna och deras friktion. Linan kommer ALLTID gå emot ringarna i större eller mindre utsträckning och då är material med så lite friktion som möjligt naturligtvis fördelaktiga.
Till en början köpte jag Torzite dels på grund av hypen men främst på grund av att skillnaden i pris i Japan på titan/kiselkarbid och titan/Torzite inte var särskilt stor. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag valt denna typen av ringar till alla spön då jag tycker de fungerar så bra.
Ska i vår försöka filma linans löpande genom ringarna på olika spön med olika rullar, ska bli mycket intressant att observera resultaten.


Samtidigt håller jag med ovanstående. Har sagt i många, många år att en utrustning där rulle, spö och lina är väl matchat alltid bör väljas framför prylar som har högt pris men är ihopplockat utan eftertanke.
Dyrt är inte alltid bäst.

[Husse0416]

Kul info. Det är ju principer och inte material/produkt som förevisas.
Ska bli kul att se o kommande spömodeller från olkka tillverkare nappar på detta. Ska kika runt på nya spön på mässan. Så långt jag sett har de flesta spön fortfarande en jämnt avtagande storlek på spöringarna. Sen måste väl detta även ha att göra med kastvikten, vilken rulle, typ av lina, lindimension mm.
Dags att skaffa en super slomo cam kanske. En del av filmsnuttarna ser riktigt otäcka ut.
Inte konstigt man får knutar på linan ibland fast man inte förstår varför!

[JontaK]

Kul info. Det är ju principer och inte material/produkt som förevisas.
Ska bli kul att se o kommande spömodeller från olkka tillverkare nappar på detta.

Tänk på att klippet är fem år gammalt. KR-serien sitter och har suttit på en ganska stor del av något dyrare spön för relativt lätt fiske (förutsatt att Fujis ringar används) i flera år.

Särskilt på basspön har ett kort choke-system följt av små ringar setts till på flertalet spön en längre tid, även om det inte är särskilt många år sedan i princip alla spön hade en mer gradvis minskning.
Jag tog hem spön från bland annat St Croix, Kistler, Lamiglas, GLoomis, E21, Daiwa, Shimano, Dobyns, Damiki med flera från USA för runt 10-12 år sedan och då var det trebenta ringar av många olika storlekar på varenda spö. Även dyrgripar som Daiwas Steez-modeller hade denna teknik, oftast Fuji med stålfötter och insatser i Alconite eller SiC placerade efter Fujis äldre "New Guide System" som dök upp på 90-talet.
Jag är i allra högsta grad lekman men visst tycker jag att nya spön kastar bättre generellt än dessa äldre varianter förutsatt att andra parametrar än just ringarna är relativt lika.
Många typiska gäddspön har däremot minskningen i flera steg, fullt möjligt att det har flera fördelar.
Jag antar att KR-liknande system med sina små, enbenta runners inte passar grövre linor och den kraftigare belastning klinga/ringar utsätts för vid både kast och drillning (fiskar själv aldrig tungt och funderar således inte så mycket kring det).

Det är viktigt att inte endast resonera kring spönas kastbarhet, hur de beter sig under belastning har ju också i allra högsta grad med ringarna att göra också.