Harr i Vättern

[Haspelmannen]

Hur är det med harren i Vättern? Har någon provat att fiska efter dem?

Jag minns för länge sedan då jag bodde i Mjölby (flyttat och nu flyttat tillbaka) så var jag ute vid Omberg ett par gånger och flugfiskade efter dem. Minns att de var svåra och skygga.

Det skulle vara kul att kolla hur det är nu när man flyttat tillbaka och försöka locka någon/några på en fluga.

[tintin_jkpg]

Det är inte alls bra ställt med Harren i Vättern.
Till och med så dåligt att Länsstyrelsen efter att ha undersökt lek-bäckarna under våren, beslutat sig för att försöka få till ett förbud mot riktat fiske efter Harr i sjön.

http://www.lansstyrelsen.se/jonkopin...i-vattern.aspx

[Haspelmannen]

Aj aj aj vad trist

Bättre lär det väl inte bli av att försvaret vill öka sina övningsdagar radikalt över Vättern.

Hade sett fram mot ett trevligt harrflugfiske i Vättern. Men man riskerar väl att få ett JAS plan på kroken istället.

[Flodebanan]

Det är nog inga JASplan i verklig skala utan dom mindre varianterna med vassa klor som du troligtvis borde oroa dig över.

[Boe]

Såvitt jag vet, har militären under alla år undvikit att skjuta med stridsladdad ammunition så som till exempel sprängranater i vattnet på Vättern, för att de har vetat att det bland annat kan ta död på massor av fisk. Jag vet rent av att militären i många fall har skyddat sjön, genom avlysningar som begränsat fisket periodvis och sänkt fisketrycket.

Att man förr dumpat ammunition är väldigt dumt. Dock är metalliskt bly i den rådande vattenmiljön på det djupet väldigt reaktionströgt, så det är inte miljökatastrof.

Låter dumt kanske, men eklandskapet vid Tinnerö i Linköping, skulle nog inte vara så orört och oexploaterat, om det inte vore för militärens ägo över området förr.

I lumpen var det absolut förbjudet att skjuta med artilleri, så att det träffade sjöarna i Villingsberg. Det var för att man visste att fisken skulle dö i massor.

[Boe]

Jag tror att kräftornas enorma expansion i Vättern kan ha skadat harrbeståndet och rödingbeståndet. Sjön fullkomligt kryllar av horder av kräftor, på senare tid mest småkräftor (små på grund av fisketrycket på kräfta).

De trivs enormt och har en extrem förökningsförmåga.

Häv minimimåttet på kräfta, för de är fler än Egyptens gräshoppor.

Om man vill ha ett bra kräftbestånd, skall man endast skydda de medelstora. Endast de stora och de små skall tas upp.

Så tänker man i USA men inte på fiskeriverket

[Boe]

Älvarums udde och stranden nedanför Omberg som är säkert, Stora Röknens stränder, mest södra, och grundområdet runt Sandön är bra för harr. Även Öring.

Mycket farligt att navigera med båt när det gäller området runt Sandön, även Röknen. Hela området runt Öarna, särskilt Sandön är extremt farligt att åka båt på, för blåser det upp; du kan få skrovet krossat på bumlingarna som finns överall, för du kan inte se stenarna när sjön blåser.

Stenar som väger hundratals ton, som ligger och vakar under ytan. Just runt Sandön, det farliga, är bra för Öring och Harr

Omberg är bra för det ger inga överaskningar när det gäller djup (risken att köra på grund), men är väl sämre för Öring. Omberg är bättre för Lax och Röding än harr och Öring.

Har sett en Tysk som seglade mellan Sandön och Risan. När jag såg honom var han flott och rörde sig, jag undrar vad som hände sedan. Det var lugnt väder så jag ingrep inte.

Bara i blidväder och med en mycket lätt båt, kan du fiska runt de här öarna, såvida du inte har järnkoll på positionen.

Använd Sjökort och GPS

Jag avråder bestämt från att åka båt runt Sandön eller St. Röknen om du inte är van att navigera.

Älvarums udde är det enda säkra stället att fiska harr nära land. Då krävs antingen flytring eller vilket Gud förbjude, att du bottenmetar med ett kraftigt spinnspö.

Det går kanske vid Bölagrund osv. Men från land är det svårt annars.

[Boe]

Förr fångade jag harr vid Risan och Erkerna med flugspö. De var ofta skadade i munnen av utter (flugutter), det gjorde att jag förlorade intresset till stor del. En del av dem hade munnen snärjad av en brosk-slinga (skadade), så de knappt kunde gapa eller öppna munnen ordentligt.