Hej på er alla fisketokar!
Jag har funnits på sidan sedan 2011, men verkligen inte varit aktiv. Blev medlem då jag började plocka upp min gamla barndomshobby 2011, men av olika skäl gick det åt H-vete med den ambitionen. Jag bor i Mariestad sedan drygt 5 år, och är i 30-års åldern. Jag älskar fiske, och drömmer just nu om en båt, även om ett hus och en ny bil ligger högre på önskelistan av praktiska skäl. Har vi några fiskare i Mariestad som har lust att träffas och knyta lite bekantskaper så skulle jag tycka det vore jättetrevligt. Om någon undrar över mitt nick är det ett gammalt strategispelsrelaterat internskämt.
Jag skulle vilja dela med mig av en liten solskenshistoria om hur jag fick min sambo, den i mina ögon mest underbara kvinna som finns, att börja fiska och samtidigt hjälpte henne upp ur en depression. Jo det var fler saker som spelade in där, men fisket blev en väldigt viktig ventil och dessutom något positivt att fokusera på.
Jag hade alltså ambitionen att börja fiska igen 2011, men det sket sig. Jag har fiskat lite sporadiskt sedan 2011, och försökt få ut min sambo så man har en vettig fiskekompis också (jag menar, klart man vill dela sin hobby med sin bästa vän, eller hur). Det gick väl sisådär. Men 2015 då hon mådde dåligt pga arbetssituation etc, tappade sina hobbys och mådde allmänt skit (en annan mådde ju inte direkt bra av det heller) så tog jag till drastiska mått och köpte henne ett billigt fiskesätt samt lite drag. (Dagen innan hade vi pratat om att de gamla hobbysarna bara var jobbiga just nu, och att bara sitta och läsa bloggar är inget att göra av sin fritid...) Samtidigt grävde jag fram min gamla haspel. Då blev det annat ljud i skällan, speciellt som jag förklarade att hon som är biolog kommer ha nytta av de kunskaperna.
Vi åkte ut till en liten sjö i Gullspångs kommun som jag kände till väl från jobbet, och på andra kastet får hon napp! En lite abborre med jättevacker teckning. Jag hade inte sett så ren lycka i hennes ansikte på över ett år, så det var definitivt den bästa dagen det året. Den lille borren blev första steget på väg tillbaka för henne, och för mig.
Därefter blev det fisketurer till den här lilla sjön var och varannan dag. Både hon och jag drog gädda och borrar, åtminstone något varje tur. Vi började testa olika sjöar i området och även Tidan och uppåt Tiveden. I år har det bara blivit ett par turer än så länge, men det ska allt komma till.
Jag bytte ut min haspel mot först en abumatic med ett lämpligt spinnspö (haspel går väl an, men är inte min favorit. Började då jag var liten med en abumatic från 60-talet som tillhör min morbror), och sedan först en silver max och sedan en klassisk rund ambassadeur. Har också nu en ny uppsättning spön och för första gången är jag verkligen nöjd med min utrustning. Även sambon hottade upp sin utrustning, och gemensamt planerar vi nu för fiskesemester framåt sommaren.
Tack för att ni läst.
/
Fredrik
Jag har funnits på sidan sedan 2011, men verkligen inte varit aktiv. Blev medlem då jag började plocka upp min gamla barndomshobby 2011, men av olika skäl gick det åt H-vete med den ambitionen. Jag bor i Mariestad sedan drygt 5 år, och är i 30-års åldern. Jag älskar fiske, och drömmer just nu om en båt, även om ett hus och en ny bil ligger högre på önskelistan av praktiska skäl. Har vi några fiskare i Mariestad som har lust att träffas och knyta lite bekantskaper så skulle jag tycka det vore jättetrevligt. Om någon undrar över mitt nick är det ett gammalt strategispelsrelaterat internskämt.
Jag skulle vilja dela med mig av en liten solskenshistoria om hur jag fick min sambo, den i mina ögon mest underbara kvinna som finns, att börja fiska och samtidigt hjälpte henne upp ur en depression. Jo det var fler saker som spelade in där, men fisket blev en väldigt viktig ventil och dessutom något positivt att fokusera på.
Jag hade alltså ambitionen att börja fiska igen 2011, men det sket sig. Jag har fiskat lite sporadiskt sedan 2011, och försökt få ut min sambo så man har en vettig fiskekompis också (jag menar, klart man vill dela sin hobby med sin bästa vän, eller hur). Det gick väl sisådär. Men 2015 då hon mådde dåligt pga arbetssituation etc, tappade sina hobbys och mådde allmänt skit (en annan mådde ju inte direkt bra av det heller) så tog jag till drastiska mått och köpte henne ett billigt fiskesätt samt lite drag. (Dagen innan hade vi pratat om att de gamla hobbysarna bara var jobbiga just nu, och att bara sitta och läsa bloggar är inget att göra av sin fritid...) Samtidigt grävde jag fram min gamla haspel. Då blev det annat ljud i skällan, speciellt som jag förklarade att hon som är biolog kommer ha nytta av de kunskaperna.
Vi åkte ut till en liten sjö i Gullspångs kommun som jag kände till väl från jobbet, och på andra kastet får hon napp! En lite abborre med jättevacker teckning. Jag hade inte sett så ren lycka i hennes ansikte på över ett år, så det var definitivt den bästa dagen det året. Den lille borren blev första steget på väg tillbaka för henne, och för mig.
Därefter blev det fisketurer till den här lilla sjön var och varannan dag. Både hon och jag drog gädda och borrar, åtminstone något varje tur. Vi började testa olika sjöar i området och även Tidan och uppåt Tiveden. I år har det bara blivit ett par turer än så länge, men det ska allt komma till.
Jag bytte ut min haspel mot först en abumatic med ett lämpligt spinnspö (haspel går väl an, men är inte min favorit. Började då jag var liten med en abumatic från 60-talet som tillhör min morbror), och sedan först en silver max och sedan en klassisk rund ambassadeur. Har också nu en ny uppsättning spön och för första gången är jag verkligen nöjd med min utrustning. Även sambon hottade upp sin utrustning, och gemensamt planerar vi nu för fiskesemester framåt sommaren.
Tack för att ni läst.
/
Fredrik
Kommentera