Jag har en bekännelse att avge, jag kan inte hålla det inom mig längre. Jag är en ond människa, fast till mitt försvar så kan jag säga att det är först efter att ha läst vissa inlägg, som jag insett detta. Jag har så att säga agerat i godo. Min lista på ickemoraliskt agerande är hur lång som helst. Lika bra då att få det ur sig, här kommer min bekännelse. En sportfiskares bikt.

Jag äter fisk, ja jag vet det är sjukt. Ibland när jag får upp en fisk så dödar jag den, fattar ni, jag dödar den och sen äter jag upp den. Och inte nog med det - jag äter fisk flera dagar i veckan och det gör min familj också. Jag har alltid trott att det var ok att själv fånga och äta fångsten, men nu inser jag att det hade varit bättre att köpa kassodlad lax som sprider sjukdomar och havslus, eller hajmal som är uppfödd på bajs och tillväxthormon.

Inte nog med detta, jag har fått min son att älska fisk. Jag filéade all fisk åt honom när han var liten, så att han inte skulle bli avskräckt för alla ben - och nu vill han ofta äta fisk.. Hade Gud velat att vi skulle äta fisk så hade de varit benlösa från början. Usch! Förmodligen är det mitt ego som spökar. Jag läste att det var nyttigt att äta fisk, och att barn som åt fisk tre gånger i veckan, hade cirka 8% högre IQ. Jag vet vad ni tänker - Hur kan jag sätta min son före en fisk? Jag har inget bra svar på det. Jag är förmodligen omoralisk, men inte nog med det, ibland följer han med mig ut på fisketurer, och får vi fisk då så tar vi hem den. Återigen sätter jag min familj före fisken. Detta är helt sjukt, men jag blir faktiskt glad när min fru uppskattar att jag kommer hem med matfisk.

Sen så skiljer jag på fisk och fisk. Vissa arter plågar jag bara för sporten och sen släpper jag tillbaks dem. Jag lurar in dem till en mäskplats, driver in en krok i munnen på dem, låter de kämpa tills de får mjölksyra. Sen fotar jag dem och sätter tillbaks dem i vattnet igen. Jag har till och med ett litet carp care kitt och hullinglösa krokar - snacka om hyckleri. Jag låtsas att jag är djurvän, när jag egentligen är en egoistisk sadist. Men som sagt jag skiljer på fisk och fisk. Vissa arter har det svårare än andra. När jag fiskar lax, öring, röding, harr, abborre och gös, så tar jag ofta upp matfisk - detta av helt egoistiska skäl. Jag tycker att det smakar gott. Dessa fiskar jag ibland med trekrokar! Krokar som garanterat skadar fisken om de tar för djupt. När jag får en bättre fisk önskar jag även att krokarna sitter bra - inte ytligt, och sen snyftar jag när fisken blöder - en sån fruktansvärd dubbelmoral.

Men det kommer mer. Om fisken är skadad så väljer jag oftast att avliva den, även om det är en stor fisk. Jag tänker att det är mer etiskt, än att släppa ut fiskar med trasiga gälbågar, blödningar i tunga eller ögon, eller förfrysningsskador. Men någon påpekade för mig att fisken hade större chanser att klara sig, än om jag avlivade hade den. Jag förstår nu hur fel jag har haft, jag ska prata med min granne som är jägare. Förhoppningsvis så gör han inte eftersök nästa gång han skadeskjutit ett djur - ett rådjur kan trots allt överleva med tre ben.

Ett annat beteende jag har, som också är förkastligt är att jag försöker att fiska så ofta som möjligt. Varje gång jag har ledig tid och möjlighet så åker jag ut. Jag försöker även fiska när förutsättningarna för att få stor fisk är som bäst och jag är villig att ta risken att skada och avliva en stor fisk, hellre än att vara utan fisken. Jag är så egoistisk att jag hellre tänker på min egen lycka än på fiskens väl. Jag önskar att jag hade varit mer som andra fiskare - djurvänner som plågar fisken, men med ett samvete, sånna som slår med kärlek ni vet.

Jag använder även levande betesfisk. Jag trär en krok igenom småfiskarna för att en större ska komma - snacka om att stegra plågan. Dessutom har jag betesfisk hemma och jag säljer även till andra fiskare. Mitt förkastliga beteende bidrar således till att andra, de som slår med kärlek, också blir djurplågare.

Det var min bikt, jag är inget helgon och jag förväntar mig inte att bli förlåten, det är den jag är och den jag är född till. Förmodligen kommer jag att åka direkt till helvetet. Om DU också kommer dit, så hälsa på. Jag bjuder på halstrad gös. Ni andra får vänta på att det ska regna manna.