”Iden går upp i ån! Söndag eftermiddag, bäckmete, jag gräver mask. Så löd i sammandrag ett PM från Kenta. Id hade jag aldrig fiskat förr, nu är det dags! Vid 17-tiden är jag på plats.
”Du får ta av mina maskar,” sa Kenta.
Jag väljer en riktigt fet ljusrosagrå rackare och knycklar ihop den på en Kamasan B983 #10. Sen knallar jag iväg något hundratal meter uppströms och hittar ett intressant ställe intill några alar.
Ut med masken. Låter den följa med strömmen så långt linan når. Om och om igen. Inget händer de första minuterna.
Plötsligt kommer en id fram mot masken men vänder. Nya försök. Iden kommer igen. Sniffar på masken men vänder. Detta upprepas ytterligare några gånger. Sen försvinner den uppströms. Andra idar simmar förbi. Ingen bryr sig.
Jag fortsätter att lägga ut kast efter kast. Fastnar i bottenbråten. Fastnar i alkvistarna. Tappar masken. Går och hämtar en ny. Tar en liten rödbrungrå daggmask den här gången. Kanske den passar bättre. Kenta har fått en på id på 1,6.
Jag går tillbaka. Kastar ut. Fler idar passerar utan att ägna mitt agn någon uppmärksamhet. Får en liten mörthane. Han stjäl hela maskpaketet.
Går och hämtar en ny mask. Kommer på vad som är fel. Jag har inte fiskesmäcken på mig! Går till bilen och ekiperar mig. Har ingen bra maskburk men tömmer ur en burk PowerEgg och fyller på med ett par rejäla ”prillor” mask. Sätter på polaroid-clip-on också. Nu jädrar ska det bli fiska av!
Börjar bli svettig av allt traskande fram och tillbaka i solgasset. På med mask och ut med kroken. Ett par småmörtar känner sig kallade men de är inte utvalda och avvisas direkt. Så kommer ett stim idar sakta nedströms. De simmar i grupper om 5-6 stycken. Jag frestar dem så gott jag kan men de viker undan. Några mörtar försöker trösta mig men det är inte tröst jag vill ha. Jag vill ha en id!
Och plötsligt är den där! Kommen från ingenstans glider den mot agnet. Och den tar! Maskknippet försvinner in i fiskmunnen och blir kvar. Jag drar sakta och fäster kroken. Iden bråkar som en trött halvkilos regnbåge. Håvar och tjoar ett segertjut så änderna i kärret uppströms tar till vingarna.
Kenta kommer. Han hjälper mig kroka loss fisken och väger den i vågnät. Vi konstaterar att iden väger ca 1,3 kg. Fisken har varit på land några minuter nu, så vi fotar inte.
Tillbaks till alarna. Ny mask, nya chanser. Mörtarna är kvar men idarna märks inte av. Fortsätter mitt bäckmetande. Upprepar maskens dans nedför vattnet vända på vända. Mörtarna tar för sig. Prima betesstorlek. Försöker meta djupare. Ser inte masken men följer linan med blicken. Får sätta på ny mask då och då. Mörtarna nappar, kommer upp en stund, hakas av och går tillbaka. Plötsligt stannar linan och rör sig sakta motströms. Jag stramar upp och känner att detta är bättre saker. Iden är lite mindre än den första. Kilot kanske. Slåss knappt, kommer snällt i håven, fast har sen otur. Kroken går av i böjen när jag ska plocka ut den. Spetsen blir kvar i gommen men med hopp om att den snart ska värka ut, får fisken friheten åter.
Sätter på en ny krok. Bockar ihop den till en cirkelkrok. Den gamla var inte tillräckligt rund. Den hade fäst för tidigt. Sånt måste undvikas.
Kenta kommer förbi en stund senare. Har fått ytterligare idar men tycker att det verkar som fiskarna börjar stänga verksamheten. Simmandet upp och nedströms i ån tycks ha upphört. Det håller på att bli svalare i luften också. Svettkläderna kyler. Vi känner oss nöjda med vårt resultat och bryter upp.
Måste tacka för masken och säga att det blev en kul eftermiddag, som gav en ny art på fångstlistan. Tack Kenta!
”Du får ta av mina maskar,” sa Kenta.
Jag väljer en riktigt fet ljusrosagrå rackare och knycklar ihop den på en Kamasan B983 #10. Sen knallar jag iväg något hundratal meter uppströms och hittar ett intressant ställe intill några alar.
Ut med masken. Låter den följa med strömmen så långt linan når. Om och om igen. Inget händer de första minuterna.
Plötsligt kommer en id fram mot masken men vänder. Nya försök. Iden kommer igen. Sniffar på masken men vänder. Detta upprepas ytterligare några gånger. Sen försvinner den uppströms. Andra idar simmar förbi. Ingen bryr sig.
Jag fortsätter att lägga ut kast efter kast. Fastnar i bottenbråten. Fastnar i alkvistarna. Tappar masken. Går och hämtar en ny. Tar en liten rödbrungrå daggmask den här gången. Kanske den passar bättre. Kenta har fått en på id på 1,6.
Jag går tillbaka. Kastar ut. Fler idar passerar utan att ägna mitt agn någon uppmärksamhet. Får en liten mörthane. Han stjäl hela maskpaketet.
Går och hämtar en ny mask. Kommer på vad som är fel. Jag har inte fiskesmäcken på mig! Går till bilen och ekiperar mig. Har ingen bra maskburk men tömmer ur en burk PowerEgg och fyller på med ett par rejäla ”prillor” mask. Sätter på polaroid-clip-on också. Nu jädrar ska det bli fiska av!
Börjar bli svettig av allt traskande fram och tillbaka i solgasset. På med mask och ut med kroken. Ett par småmörtar känner sig kallade men de är inte utvalda och avvisas direkt. Så kommer ett stim idar sakta nedströms. De simmar i grupper om 5-6 stycken. Jag frestar dem så gott jag kan men de viker undan. Några mörtar försöker trösta mig men det är inte tröst jag vill ha. Jag vill ha en id!
Och plötsligt är den där! Kommen från ingenstans glider den mot agnet. Och den tar! Maskknippet försvinner in i fiskmunnen och blir kvar. Jag drar sakta och fäster kroken. Iden bråkar som en trött halvkilos regnbåge. Håvar och tjoar ett segertjut så änderna i kärret uppströms tar till vingarna.
Kenta kommer. Han hjälper mig kroka loss fisken och väger den i vågnät. Vi konstaterar att iden väger ca 1,3 kg. Fisken har varit på land några minuter nu, så vi fotar inte.
Tillbaks till alarna. Ny mask, nya chanser. Mörtarna är kvar men idarna märks inte av. Fortsätter mitt bäckmetande. Upprepar maskens dans nedför vattnet vända på vända. Mörtarna tar för sig. Prima betesstorlek. Försöker meta djupare. Ser inte masken men följer linan med blicken. Får sätta på ny mask då och då. Mörtarna nappar, kommer upp en stund, hakas av och går tillbaka. Plötsligt stannar linan och rör sig sakta motströms. Jag stramar upp och känner att detta är bättre saker. Iden är lite mindre än den första. Kilot kanske. Slåss knappt, kommer snällt i håven, fast har sen otur. Kroken går av i böjen när jag ska plocka ut den. Spetsen blir kvar i gommen men med hopp om att den snart ska värka ut, får fisken friheten åter.
Sätter på en ny krok. Bockar ihop den till en cirkelkrok. Den gamla var inte tillräckligt rund. Den hade fäst för tidigt. Sånt måste undvikas.
Kenta kommer förbi en stund senare. Har fått ytterligare idar men tycker att det verkar som fiskarna börjar stänga verksamheten. Simmandet upp och nedströms i ån tycks ha upphört. Det håller på att bli svalare i luften också. Svettkläderna kyler. Vi känner oss nöjda med vårt resultat och bryter upp.
Måste tacka för masken och säga att det blev en kul eftermiddag, som gav en ny art på fångstlistan. Tack Kenta!
Kommentera