Natten mot midsommarafton for jag till Idre. Målsättningen var lågt ställd. Jag nöjde mig med att hoppas på att inte bli utan fisk.
Sen jag sovit ut skaffade jag fiskekort och mask. Fortfarande var jag inte säker på var jag skulle börja men solen gassade och finns det en fisk som mer än harren förtjänar smeknamnet ”Solfisk”? När det gällde just harr hade jag ett fint ställe, en liten kort fors mellan två mindre sjöar. Just den platsen brukade dra till sig harrarna. Dit gick jag!
Vägen var inte lättgången precis. Fjällvärldens alla ojämnheter hade förstärkts med hjälp av markberedning och till ytterligare visso hade man planterat hela hygget med contorta-tall. Ungskogen hade nått den höjden att man inte såg över den och än mindre igenom grenverket. Jag försökte ta riktning på kvarlämnade frötallar och snubblade mig fram i hettan. Men det var just på midsommarafton som vädret var perfekt för harr. övriga dagar hade utlovats få regnskurar och blåst. Öringväder med andra ord!
Så jag kämpade mig fram till den smala passagen med strömmen mellan två uddar. Riggade upp och tog en fika. Man ska inte förhasta sig. Det är inte dumt att liksom känna in stället innan man skrider till verket. När så fikat var klart, alla vakbilder analyserade och vadarna hade lugnat sig plockade jag fram maskburken. Började med att undersöka inloppet i strömmen. Nacken hade vakande småfisk men ingen ville åt min mask och lika bra var väl det.
Gick så till strömmens inlopp i nästa sjö. Napp direkt men cirkelkroken gled ur. Ut med betet igen och nytt napp. Kände att det var en fisk av bättre sort som signalerade i andra änden av reven. Men den fastnade inte nu heller. Nytt försök. Insåg att jag varit för het på gröten. Flötet dök efter några sekunder men jag lät fisken få börja svälja. Kände än engång att det fanns krafter att sätta emot mig men fisken fastnade trots min behärskade långsamhet inte. Men den fjärde gången fick jag fast kroken och en yster midsommardans började till forsens brus och linans sång. När sånen upphör hängde en 8hg lätt men ytterst välsvarvad harrtös på mitt pekfinger. Dublerat PB! Hon blev min middag den kvällen och även på midsommardagen. Ungefär samtidigt som jag avbröt fisket kom regnet och det höll i hela natten.
Midsommardagen bjöd på omväxlande sol och regn och en irriterande vind från nordväst. Blåsten tvingade mig att ändra planerna. Tanken att vandra upp mot kalfjället för att söka öring fick bordläggas. Istället plockade jag fram bäckmetespöet och gav mig på jakt efter bäckröding i en bäck, vars övre delar hyser ett individrikt men småvuxet bestånd av bäckröding. Den här gången valde jag ett lägre ligganda avsnitt och hoppades på någon större röding äv en på 3hg. Det misslyckades kapitalt! Inte en enda bäckröding kom jag åt fast å andra sidan hittade jag en läcker bronsfigur i fiskform med guldbuk och silverinfattade rubiner på sidan. 1kg prick vägde den öringen på min lilla våg. Också det var dubbelt upp beträffande min tidigare viktnotering på insjööring. Den fisken fick återgå för att fortsätta hålla stånd mot de amerkanska inkräktarna.
Söndag. Moln med solluckor. I det närmaste vindstilla. Upp på fjället! Högst upp stod öringen tätt och såväl dagsländor som nattsländor lockade fiskarna till luftsprång och skvättvak. Bästa fångade fisk uppskattar jag till dryga 3hg. Den kunde släppas med ett litet krokhål i underkäkens läpp. Dessvärre hade jag inte lyckats få till en bra form på cirkelkroken så de följande fyra fångade hade lyckats sätta kroken i halsen och avlivades därför. När jag modifierat kroken så blev där en annan ordning och jag kunde släppa alla. Dessvärre var det inga stora fiskar som visade sig.
Vandringen frestade på den här gubbens krafter så när dagen var slut tog jag bilen och drog tillbaka tvärs över landet för att avlägga rapport.
Sen jag sovit ut skaffade jag fiskekort och mask. Fortfarande var jag inte säker på var jag skulle börja men solen gassade och finns det en fisk som mer än harren förtjänar smeknamnet ”Solfisk”? När det gällde just harr hade jag ett fint ställe, en liten kort fors mellan två mindre sjöar. Just den platsen brukade dra till sig harrarna. Dit gick jag!
Vägen var inte lättgången precis. Fjällvärldens alla ojämnheter hade förstärkts med hjälp av markberedning och till ytterligare visso hade man planterat hela hygget med contorta-tall. Ungskogen hade nått den höjden att man inte såg över den och än mindre igenom grenverket. Jag försökte ta riktning på kvarlämnade frötallar och snubblade mig fram i hettan. Men det var just på midsommarafton som vädret var perfekt för harr. övriga dagar hade utlovats få regnskurar och blåst. Öringväder med andra ord!
Så jag kämpade mig fram till den smala passagen med strömmen mellan två uddar. Riggade upp och tog en fika. Man ska inte förhasta sig. Det är inte dumt att liksom känna in stället innan man skrider till verket. När så fikat var klart, alla vakbilder analyserade och vadarna hade lugnat sig plockade jag fram maskburken. Började med att undersöka inloppet i strömmen. Nacken hade vakande småfisk men ingen ville åt min mask och lika bra var väl det.
Gick så till strömmens inlopp i nästa sjö. Napp direkt men cirkelkroken gled ur. Ut med betet igen och nytt napp. Kände att det var en fisk av bättre sort som signalerade i andra änden av reven. Men den fastnade inte nu heller. Nytt försök. Insåg att jag varit för het på gröten. Flötet dök efter några sekunder men jag lät fisken få börja svälja. Kände än engång att det fanns krafter att sätta emot mig men fisken fastnade trots min behärskade långsamhet inte. Men den fjärde gången fick jag fast kroken och en yster midsommardans började till forsens brus och linans sång. När sånen upphör hängde en 8hg lätt men ytterst välsvarvad harrtös på mitt pekfinger. Dublerat PB! Hon blev min middag den kvällen och även på midsommardagen. Ungefär samtidigt som jag avbröt fisket kom regnet och det höll i hela natten.
Midsommardagen bjöd på omväxlande sol och regn och en irriterande vind från nordväst. Blåsten tvingade mig att ändra planerna. Tanken att vandra upp mot kalfjället för att söka öring fick bordläggas. Istället plockade jag fram bäckmetespöet och gav mig på jakt efter bäckröding i en bäck, vars övre delar hyser ett individrikt men småvuxet bestånd av bäckröding. Den här gången valde jag ett lägre ligganda avsnitt och hoppades på någon större röding äv en på 3hg. Det misslyckades kapitalt! Inte en enda bäckröding kom jag åt fast å andra sidan hittade jag en läcker bronsfigur i fiskform med guldbuk och silverinfattade rubiner på sidan. 1kg prick vägde den öringen på min lilla våg. Också det var dubbelt upp beträffande min tidigare viktnotering på insjööring. Den fisken fick återgå för att fortsätta hålla stånd mot de amerkanska inkräktarna.
Söndag. Moln med solluckor. I det närmaste vindstilla. Upp på fjället! Högst upp stod öringen tätt och såväl dagsländor som nattsländor lockade fiskarna till luftsprång och skvättvak. Bästa fångade fisk uppskattar jag till dryga 3hg. Den kunde släppas med ett litet krokhål i underkäkens läpp. Dessvärre hade jag inte lyckats få till en bra form på cirkelkroken så de följande fyra fångade hade lyckats sätta kroken i halsen och avlivades därför. När jag modifierat kroken så blev där en annan ordning och jag kunde släppa alla. Dessvärre var det inga stora fiskar som visade sig.
Vandringen frestade på den här gubbens krafter så när dagen var slut tog jag bilen och drog tillbaka tvärs över landet för att avlägga rapport.
Kommentera