I tisdags gick isen på hemmaviken och fiskesuget var stort då jag inte sett några båtar ute under veckan. Först på plats kan ju ibland innebära jackpott, speciellt på våren.
Väl framme på första stället som alltid brukar leverera är förväntningarna stora. Här brukar det alltid stå bra med fisk och det borde hugga omgående om de är på plats. Kast efter kast läggs men inte pet har jag. Gummi, jerk och fluga varvas men inte ett hugg. Först när jag byter till ett gammalt skeddrag lyckas jag ryggkroka en snipa som missar betet och krokas i vändningen.
Provar vidare och testar både 3-5 meter och riktigt grunt men det är stendött och känslan av hopplöshet börjar komma krypandes.
Stendött även i de yttervikar,kanter och hålor jag provar. Is i inre delen av vissa vikar som blockerar. Jobbar mig söderöver och hoppas på att den andra passagen också är öppen. Nu så nedbruten att jag har lust att slänga alla beten,bryta mina spön och sänka båten.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
 |
| Öppet och ofiskat |
 |
| På väg mot första spoten |
 |
| Jag byter plats och fiskar mig inåt i viken. Hyfsat ljus men bitig kyla och bara en dryg grad i vattnet. |
 |
| Jag bestämmer mig för att chansa på att passagen ut till ytterskärgården är öppen och farbar. |
 |
| Passagen hemblir en mardröm. Lirkar mig precis genom bron men möts av tjock is efter några hundra meter. Vägrar vända och köra tillbaka 30min. Envishet som gränsar till dårskap gör att jag bryter is, kör genom is, hoppar sönder is, kör med motorn,pressar mig meter för meter med en åra,drar mig fram genom vass. Ett brutalt träningspass på 35 min men till slut har jag forcerat de 200 meterna is. Fiskar av några ställen till men utan en kontakt. |
 |
| Ishelvete som på sina ställen var 10cm! Inte en tur att minnas och knäckt far jag hem. |
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
