Efter två dagar av fiskande och paddlande utan att ha fångat något av värde kände både jag och Bradley att det var dags att ta en vilodag och det höll i sig ända till eftermiddagen på annandagen. Därefter slog fiskefebern till igen. Eftersom vi båda var tämligen ömma i både armar och rygg från två dagar av fiske bestämde vi oss för att ta det lite lugnare med en runda hummerfiske.
Vi körde ner till stranden i La Jolla vid 16-tiden så att vi skulle hinna lägga ut näten lagom till solnedgången. Till skillnad från i Sverige så får man bara fiska hummer med öppna nät i Californien, såvida man inte har en licens för yrkesfiske. Jag hade 4 nät på min kajak och Brad, som har påtagligt mer erfarenhet, hade 7 nät. Som bete använde vi allt från makrill och bonito till rensad Yellowtail och bläckfisk. Vi hann att lägga ut näten i lagom tid och den initialal vänta på 20 minuter tog vid.
Sedan började fisket. Alla förhoppningar om att ha en lugn tur på kajaken försvann all världens väg på två röda sekunder. Det var ett
:s dragande, paddlande, rensande och slitande som pågick i närmare 3 timmar.
I och med att näten är öppna så måste de dras upp med ett jämnt och snabbt tempo för att förhindra att hummrarna smiter iväg. När väl nätet är uppe i ytan så måste det först kontrolleras så att det inte fastnat något olämpligt som exv. en muräna. Därefter kan nätet lyftas ombord på kajaken varvid hummermätningen tar vid.
Små hummrar ska trasslas ut och kastas tillbaka och stora ska slängas i spannen bakom ryggen. Därefter ska fiskbete fyllas på igen och nätet kan kastas ut igen varvid transport medels paddling till nästa nät tar vid. Med mina 4 nät hade jag fullt upp hela tiden.
Hummrarna som sådana skiljer sig från våra på ett par sätt. Dels är de rödbruna till färgen och dels saknar de klor, precis som langustrar. Sedan är de också tämligen taggiga och har därför en enastående förmåga att fastna i nätöglorna.
Efter nästan 3 timmars fiske var jag helt slut i armarna varför jag drog upp näten och paddlade bort till Brad som lagt i sina nät närmare stranden. Det första jag ser är att han sliter som ett djur med att försöka få upp ett nät. Väl uppe var det så mycket kelp och annan bråte att det inte gick att se vad som fanns i korgen. Efter att försiktigt ha rensat bort spenaten såg vi vadför det var så tungt.
En leopardhaj
!!! Jävlar vilken känsla!!! Vi satt mitt ute i mörkret, 50 meter utanför bränningarna (3-4 meter höga) med en lagom glad haj i nätet . Den hade tydligen fattat tycke för hummerbetet och trasslat in sig i linorna. Men, med ett rejält tag om stjärtfenan och några avskurna linor senare så kunde vi befria den. Himla kul i alla fall.
En halvtimmes paddling senare var vi tillbaka till stranden. Totalt fångade vi någonstans mellan 80 och 90 hummrar och antalet som var av godkänd storlek synes här:
Inte många men de var himla goda. Hummern med glasögon är inte en hummer utan en glad och innerligt trött artikelförfattare.
/Nils
Vi körde ner till stranden i La Jolla vid 16-tiden så att vi skulle hinna lägga ut näten lagom till solnedgången. Till skillnad från i Sverige så får man bara fiska hummer med öppna nät i Californien, såvida man inte har en licens för yrkesfiske. Jag hade 4 nät på min kajak och Brad, som har påtagligt mer erfarenhet, hade 7 nät. Som bete använde vi allt från makrill och bonito till rensad Yellowtail och bläckfisk. Vi hann att lägga ut näten i lagom tid och den initialal vänta på 20 minuter tog vid.
Sedan började fisket. Alla förhoppningar om att ha en lugn tur på kajaken försvann all världens väg på två röda sekunder. Det var ett
:s dragande, paddlande, rensande och slitande som pågick i närmare 3 timmar. I och med att näten är öppna så måste de dras upp med ett jämnt och snabbt tempo för att förhindra att hummrarna smiter iväg. När väl nätet är uppe i ytan så måste det först kontrolleras så att det inte fastnat något olämpligt som exv. en muräna. Därefter kan nätet lyftas ombord på kajaken varvid hummermätningen tar vid.
Små hummrar ska trasslas ut och kastas tillbaka och stora ska slängas i spannen bakom ryggen. Därefter ska fiskbete fyllas på igen och nätet kan kastas ut igen varvid transport medels paddling till nästa nät tar vid. Med mina 4 nät hade jag fullt upp hela tiden.
Hummrarna som sådana skiljer sig från våra på ett par sätt. Dels är de rödbruna till färgen och dels saknar de klor, precis som langustrar. Sedan är de också tämligen taggiga och har därför en enastående förmåga att fastna i nätöglorna.
Efter nästan 3 timmars fiske var jag helt slut i armarna varför jag drog upp näten och paddlade bort till Brad som lagt i sina nät närmare stranden. Det första jag ser är att han sliter som ett djur med att försöka få upp ett nät. Väl uppe var det så mycket kelp och annan bråte att det inte gick att se vad som fanns i korgen. Efter att försiktigt ha rensat bort spenaten såg vi vadför det var så tungt.
En leopardhaj
!!! Jävlar vilken känsla!!! Vi satt mitt ute i mörkret, 50 meter utanför bränningarna (3-4 meter höga) med en lagom glad haj i nätet . Den hade tydligen fattat tycke för hummerbetet och trasslat in sig i linorna. Men, med ett rejält tag om stjärtfenan och några avskurna linor senare så kunde vi befria den. Himla kul i alla fall.En halvtimmes paddling senare var vi tillbaka till stranden. Totalt fångade vi någonstans mellan 80 och 90 hummrar och antalet som var av godkänd storlek synes här:
Inte många men de var himla goda. Hummern med glasögon är inte en hummer utan en glad och innerligt trött artikelförfattare.
/Nils
Kommentera