För att slippa ifrån mitt hjärndöda jobb ett tag tog jag några dagar semester i slutet av augusti med hopp om att kunna logga ett antal fisketimmar med kajaken. Som så många andra gånger den här hopplösa sommaren blev det inte så mycket fiskande som paddlande. Personligen skyller jag på det myckna regnandet som fått Sommen att stiga över alla breddar 
.
På torsdagen fick jag dock äntligen in i huvudet att Vättern bara ligger 45 minuter bort och att det var tillåtet med kräftfiske över helgen. Lite efterforskning visade också att det varit helt ok kräftfångster de tidigare helgerna och att det fanns ett bra ställa att utgå ifrån i närheten av Vadstena. Det skulle helt klart kännas som en liten revansch om det gick att få upp ett par kilon.
Sagt och gjort. Jag började lasta kajaken på bilen, samla ihop burar, märka flöten, fästa linor och kyla ölen. Mitt i värsta packningsstressen ringer svägerskan och hennes pojkvän och frågar om vi inte skulle fiska kräftor... Ja, ja, på med en kajak till på bilen.
Efter mycket om och men var vi i alla fall ute på vattnet och umgicks med den sista riktiga sommarkvällen för det här året.
Efter 15 minuters paddling kom vi ut till platsen där vi tänkt slänga i burarna och som så många gånger när man gör något för första gången blev det lite baltande med beten, beteshållare, flöten, linor och allt det som nu kan trassla till sig vid kräftfiske. 15 minuters paddling tillbaka och den obligatoriska grillningen tog vid. Vid 23-tiden gav vi oss ut igen och lyckades bara hitta 3 av de 12 burarna. Eftersom de tre vi hittade var tomma bestämde vi oss för att låta det hela bero tills morgonen efter.
Lördag morgon kl 06:30, västlig vind 10-12 m/s, 2-3 m mellan vågtopp och vågdal. Intressant. För att göra en lång historia kort så snurrade svägerskan och hennes pojkvän så fort vi kom ut på öppet vatten och började dessutom driva norrut över Vadstenabukten. Inget direkt alarmerande i sig men det finns roligare saker att göra än att fotvandra två mil för att hämta bilen på andra sidan bukten. Efter lite instruktioner och peppning kom de i alla fall upp på kajaken igen och vi kunde paddla tillbaka till bilen. Summa summarum; burarna fick ligga kvar ett tag till
.
Söndag eftermiddag runt 16-tiden. Vinden mojnar. YESSS! Jag insåg dock att det skulle bli tajt om tiden. Kräftfiske var bara tillåtet fram till 17:00. Men va fan. Burar för ett antal hundralappar måste ju räddas även om kräftorna får gå tillbaka i sjön. Som så många andra redan konstaterat är kräftfisket i Vättern rena rama High Chaparral. Givetvis fanns inte ett endaste spår kvar av våra burar (stulna) och hade det nu inte varit så att jag hade världens paddlingsupplevelse hade jag svurit hela vägen till ICA:s frysdisk. Gammal sjö, vågor upp till 2 meter och högst 5 m/s VNV vind.
Surfade jag inte på en våg så paddlade jag rakt igenom en och fick hela famnen full med vatten
. En stunden gick det att se Vätterns västra kust och nästa stund gick det nästan att ta på horisonten.
Efter nästan 2 timmars paddlande gick jag trots allt i land med ett smil planterat mitt i plytet. Inga kräftor, inga burar men en paddlingstur som mer än väl vägde upp förlusten. Försök göra om det med en trollingbåt
.
/Nilsie
.På torsdagen fick jag dock äntligen in i huvudet att Vättern bara ligger 45 minuter bort och att det var tillåtet med kräftfiske över helgen. Lite efterforskning visade också att det varit helt ok kräftfångster de tidigare helgerna och att det fanns ett bra ställa att utgå ifrån i närheten av Vadstena. Det skulle helt klart kännas som en liten revansch om det gick att få upp ett par kilon.
Sagt och gjort. Jag började lasta kajaken på bilen, samla ihop burar, märka flöten, fästa linor och kyla ölen. Mitt i värsta packningsstressen ringer svägerskan och hennes pojkvän och frågar om vi inte skulle fiska kräftor... Ja, ja, på med en kajak till på bilen.
Efter mycket om och men var vi i alla fall ute på vattnet och umgicks med den sista riktiga sommarkvällen för det här året.
Efter 15 minuters paddling kom vi ut till platsen där vi tänkt slänga i burarna och som så många gånger när man gör något för första gången blev det lite baltande med beten, beteshållare, flöten, linor och allt det som nu kan trassla till sig vid kräftfiske. 15 minuters paddling tillbaka och den obligatoriska grillningen tog vid. Vid 23-tiden gav vi oss ut igen och lyckades bara hitta 3 av de 12 burarna. Eftersom de tre vi hittade var tomma bestämde vi oss för att låta det hela bero tills morgonen efter.
Lördag morgon kl 06:30, västlig vind 10-12 m/s, 2-3 m mellan vågtopp och vågdal. Intressant. För att göra en lång historia kort så snurrade svägerskan och hennes pojkvän så fort vi kom ut på öppet vatten och började dessutom driva norrut över Vadstenabukten. Inget direkt alarmerande i sig men det finns roligare saker att göra än att fotvandra två mil för att hämta bilen på andra sidan bukten. Efter lite instruktioner och peppning kom de i alla fall upp på kajaken igen och vi kunde paddla tillbaka till bilen. Summa summarum; burarna fick ligga kvar ett tag till
.Söndag eftermiddag runt 16-tiden. Vinden mojnar. YESSS! Jag insåg dock att det skulle bli tajt om tiden. Kräftfiske var bara tillåtet fram till 17:00. Men va fan. Burar för ett antal hundralappar måste ju räddas även om kräftorna får gå tillbaka i sjön. Som så många andra redan konstaterat är kräftfisket i Vättern rena rama High Chaparral. Givetvis fanns inte ett endaste spår kvar av våra burar (stulna) och hade det nu inte varit så att jag hade världens paddlingsupplevelse hade jag svurit hela vägen till ICA:s frysdisk. Gammal sjö, vågor upp till 2 meter och högst 5 m/s VNV vind.
Surfade jag inte på en våg så paddlade jag rakt igenom en och fick hela famnen full med vatten
. En stunden gick det att se Vätterns västra kust och nästa stund gick det nästan att ta på horisonten.Efter nästan 2 timmars paddlande gick jag trots allt i land med ett smil planterat mitt i plytet. Inga kräftor, inga burar men en paddlingstur som mer än väl vägde upp förlusten. Försök göra om det med en trollingbåt
./Nilsie
Kommentera