I söndags blev det återigen en tur till smultronstället - en liten bäck i hjärtat av Skåne!
Strålande sol, +20 grader & knappt någon vind - med andra ord svåra förutsättningar för bäcköringsfiske. Men skam den som ger sig. Vaken var ytterst sporadiska & förhållandevis otillgängliga. Utom räckhåll, långt inne i buskagen, kunde man se & höra öringarna sörpla i sig förbiflytande danicor. Forssländor & andra mindre dagsländor ratades - endast danicorna var mödan värd.
Fluga efter fluga offrades ofrivilligt till fiskegudarna. En skaplig öring landades efter ett par timmars miserabelt fiske och nu skulle det väl ändå lossna? En danicaimitation kastades ut precis i anslutning till ett överhängande buskage och från ingenstans dök en massiv öring upp. Efter några finter slukade den flugan och försvann som en torped in under buskaget. Vilken brutal styrka. Fisken fortsatte vidare nerströms genom vassruggar & näckrosor. Två minuter senare lossnade kroken och den där hemska, illamående känslan infann sig omgående. Livsglädjen var som bortblåst - jag hade precis tappat mitt livs bäcköring, utan tvekan en bit över kilot.
Dagens första skånska bäcköring.
Dagen fortsatte i samma manér - flugorna offrades en efter en och nu behövdes en kaffepaus. Nya krafter - nya tag!
Kvällen hade anlänt och med den - nattsländor. En streaking caddis #14 kastades ut framför ännu ett buskage och det dröjde inte många sekunder innan en stor pjäs hade slängt sig över flugan och återvänt till gömstället. Den bjöd på en makalös fight och den här gången vann jag! Vilken fisk! Wow! Personbästa - 40cm & cirka ett kilo!
Fet och fin!
Makalöst vacker!
Och som alltid får bäcköringarna friheten åter.
Lite längre nerströms kastades samma fluga ut framför en säker ståndplats med gott om gömställen bland vegetationen. Smack. Ännu en löjligt stark öring landades efter ett par minuters fight och den illamående känslan hade bytts ut mot ren eufori. Bäckens giganter hade vaknat. Men vänta nu, den där fisken känner jag igen - ta en titt:
Till vänster, min första öring i bäcken.
Till höger, samma öring tre veckor senare, fet & fin!
Dra på trissor. Samma fisk - mitt tidigare personbästa - tre veckor senare & fem meter uppströms från där vi senast sågs. Dessutom i bättre kondition. Ett kvitto på att korrekt utförd c&r fungerar alldeles utmärkt!
Dagens sista, också en av bäckens större individer.
Mystacides Longicornis - bandad långhornad nattslända. En av många.
Det goda fisket fortsatte och vid dagens slut hade jag landat 12-13 stycken. Kvällen avrundades sedan med en härlig pratstund med Conny. Alltid lika trevligt!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Strålande sol, +20 grader & knappt någon vind - med andra ord svåra förutsättningar för bäcköringsfiske. Men skam den som ger sig. Vaken var ytterst sporadiska & förhållandevis otillgängliga. Utom räckhåll, långt inne i buskagen, kunde man se & höra öringarna sörpla i sig förbiflytande danicor. Forssländor & andra mindre dagsländor ratades - endast danicorna var mödan värd.
[IMG]http://2.bp.blogspot.com/-d01A***TzJE/U44WKoWxRoI/AAAAAAAABAs/qkwIEUThCDg/s1600/Photo+2014-05-24+12+27+03.jpg[/IMG]
Ser onekligen god ut!
Ser onekligen god ut!
Fluga efter fluga offrades ofrivilligt till fiskegudarna. En skaplig öring landades efter ett par timmars miserabelt fiske och nu skulle det väl ändå lossna? En danicaimitation kastades ut precis i anslutning till ett överhängande buskage och från ingenstans dök en massiv öring upp. Efter några finter slukade den flugan och försvann som en torped in under buskaget. Vilken brutal styrka. Fisken fortsatte vidare nerströms genom vassruggar & näckrosor. Två minuter senare lossnade kroken och den där hemska, illamående känslan infann sig omgående. Livsglädjen var som bortblåst - jag hade precis tappat mitt livs bäcköring, utan tvekan en bit över kilot.
Dagens första skånska bäcköring.
Dagen fortsatte i samma manér - flugorna offrades en efter en och nu behövdes en kaffepaus. Nya krafter - nya tag!
Kvällen hade anlänt och med den - nattsländor. En streaking caddis #14 kastades ut framför ännu ett buskage och det dröjde inte många sekunder innan en stor pjäs hade slängt sig över flugan och återvänt till gömstället. Den bjöd på en makalös fight och den här gången vann jag! Vilken fisk! Wow! Personbästa - 40cm & cirka ett kilo!
Fet och fin!
Makalöst vacker!
Och som alltid får bäcköringarna friheten åter.
Lite längre nerströms kastades samma fluga ut framför en säker ståndplats med gott om gömställen bland vegetationen. Smack. Ännu en löjligt stark öring landades efter ett par minuters fight och den illamående känslan hade bytts ut mot ren eufori. Bäckens giganter hade vaknat. Men vänta nu, den där fisken känner jag igen - ta en titt:
Till vänster, min första öring i bäcken.
Till höger, samma öring tre veckor senare, fet & fin!
Dra på trissor. Samma fisk - mitt tidigare personbästa - tre veckor senare & fem meter uppströms från där vi senast sågs. Dessutom i bättre kondition. Ett kvitto på att korrekt utförd c&r fungerar alldeles utmärkt!
Dagens sista, också en av bäckens större individer.
Mystacides Longicornis - bandad långhornad nattslända. En av många.
Det goda fisket fortsatte och vid dagens slut hade jag landat 12-13 stycken. Kvällen avrundades sedan med en härlig pratstund med Conny. Alltid lika trevligt!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
