[FONT=Verdana]Musik och flugfiske stjäl tid och lämnar stora hål i plånboken, men tidsfördriven håller meningslösheten på längre avstånd än det perfektaste flugkastet under längre tid än ett åskdundrande mastodontgitarrsolo av Neil Young.[/FONT]
[FONT=Verdana]Youngs epos Cortez the killer har golvat mig flera 100-tals gånger. Ståpälsen kläder min hud och jag ligger utslagen på golvet med slutna ögon. "He came dancing across the water, Cortez, Cortez....what a killer" sjunger Young som avslutningsord innan cresendot med gitarrsolot som dundrar likt ett oväder över fjället och är så kraftfullt att det vill regna från mina slutna ögonvrår lockar mig till en annan nivå av tillvaron. Det är då jag ser en inre bild som ger mig kraft att resa mig igen och att se midsommarljuset under
den mörka allhelgonahelgen.
En vision med ett helgon förklädd till en stor danicaslända
som likt Cortez dansar över vattnet med majestätiska vingar
och förtvivlat försöker lyfta innan den närmar sig stenen där
strömmens största öring frossar i sig slända efter slända som
dansar över dess ståndplats. Även denna slända försvinner i
ett diskret plask som förvandlar mig till något annat, ett rovdjur.
Minkhjärnan kopplas på samtidigt som jag knyter på en perfekt
bunden danica-imitaion på flugtafsen för att prova på om lyckan
bor i nästa kast. Det är inte för inte jag kallar den
mest dödliga "rockenimitationerna" i flugasken, för Cortez the killer.
Flugfiske och musik blir inte vackrare än så.
Allt är förgänglingt. Inget vackert varar för evigt.
Våra största dagsländor, danica och vulgata, kallas
även rocken. Redan i början av juli är rocken död och
torrflugefisket med dessa imitationer når sitt slut när
sländorna slutar svärma efter ett par veckor. Vid älgjakten
är rockens tid sedan länge förbi och fiskesäsongen sjunger
vemodigt på den sista versen. Myggen runt skogstjärnen
har försvunnit med de första frostnätterna, luften är frisk
men nötskrikornas kraxiga sång förpestar den.
Finns inga insekter på ytan parkerar fisken djupt i det mörka vattnet.
Det är då jag törs plocka fram den. Det är ingen vacker skapelse
och liknar absolut ingenting naturligt. Dess färg är en blandning av
fiskemössornas under älgjaktstid och nötskrikans bröstparti.
När jag diskret plockar fram den och håller den i min hand undrar j
ag vilken låt den ljuder av. Den har lika tydliga likheter med en
dog nobbler som min skämslåts basgång är direkt stulen från
"superfreak". Visst är det så, min skämsfluga, ljuder av MC
Hammers "U can´t touch this" och heter boobie.
Den stulna basgången som bygger skämslåten sätter sig direkt i
skallen och sprider sig till benen som inte klarar av att vara stilla,
även om jag hatar låten. Det går på reflex och kan ej hanteras,
benen rör sig och jag skäms som en hund med svansen mellan benen.
Boobien är en fluga bunden som en dog nobbler men har foamögon
som gör att den flyter. Den skall fiskas med snabbsjunkande lina och
varje drag i linan gör att boobien rör sig som en jojo upp och ner i vattnet.
Det retar regnbågen till vansinne. Den hugger på reflex och kan inte hantera det.
Alltså, det är lika effektivt att lura fjädermyggskräsna regnbågar med en
djupt fiskad boobie som det var att locka de mest kräsna musiknördar att
fylla dansgolvet när 90-talet precis börjat.
Jag vet i och för sig inte om boobietekniken, dvs att fiska med flytande
dog nobblers med snabbsjukande lina var speciellt känt när MC Hammer
hade sin hit. Det var dock en yngling som inte ens var född när
dansgolven fylldes till tonerna av "u cant touch this" som tipsade
mig om denna effektiva teknik förra hösten. Redan under första
fisketuren han gjorde till klubbtjärnen fick jag ett MMS med en bild
på honom, Calle Björk, och en riktigt fet regnbåge på 3.4 kg. Inte illa av
en yngling på 15 bast. Jag är skyldig honom ett stort tack, ty under de
senaste fisketurerna från älgjakten i mitten av oktober till slutet av månaden
har jag bara fiskat med en enda fluga, skämsflugan, en orange boobie.
Jag har inte haft någon som helst att byta detta vinnande
mönster. Under denna period har min numera söndertuggade, svårt skadade
skämsfluga fångat 20 regnbågar ocn fyra öringar på tre fisketurer.
Desto fler fiskar har huggit på den.
Jag ställer klockan tidigt på söndagmorgon fastän det är löningshelg
och att vintertiden precis börjar. Skämsflugan som får regnbågen
att hugga på reflex, känns lika irriterande som "u cant touch this"
eller som ett hack i ens favoritskiva, får då åter chansen att
sig djupt i det mörka kalla senhöstvattnet för att locka upp dess
regnbågsskimrande skatter. Ett par fiskar till sedan är nog skämsflugan
helt slut och fiskesäsongen över.
STOP. IT`S BOOBIETIME
Mats Ädel
2011-10-29
[/FONT]
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
