Från min flugbindare hörna.

[Jock Scott]

När vintern har kommit på allvar, även här nere i söder. Så är det gott att sitta inne i den goa stugvärmen och jäsa.

Med åren, så har flugfisket under den kalla årstiden tett sig mindre och mindre attraktivt. Man har väl gått och blivit "finväders fiskare" med åren. Det enda fisket som kan locka mig ut vintertid är pimpelfisket ute på isarna. Med det har har varit minst sagt tunt med den varan som man kan våga sig ut på de senaste åren här.

Nä, som sagt. Man håller sig helst inne för tillfället.
Och då kan det vara riktigt trivsamt att slå sig ned i sin flugbindare håla och sno ihop ett litet gäng flugor, väl försedd med kaffe och en prilla under läppen. Ibland åtföljs kaffet och snuset av ett litet glas Irländsk whiskey också. Värmer gött och gör liksom hela bind sessionen ytterligare en aning trevligare på det hela taget.

Det är gemytligt att sitta där och pilla med krok, tråd och div. material. Medan man binder drömmer man sig ibland bort till vatten med vakande, huggvillig fisk i sommar värmen. Kanske en kväll då vattnet ligger spegel blankt och Koltrasten sjunger vemodigt från någon högt belägen gren. Och en och annan vak ring ritas på denna blanka vatten yta.

Vem vet? Kanske just den fluga jag sitter och knåpar med just då är den som ger fisk en sådan dag eller kväll?

Flugbinderiet, är ju en väldigt trevlig hobby och hantverk i hobbyn så att säga. Och ger en slags meditativ och lugnande känsla. Ja, det vill säga när inte tråden går av i ett känsligt läge? Eller man till sin irritation upptäcker att man borde nog ha gjort en material inventering innan man bestämde sig för att binda just den flugan.

Ack ja! Men bortsett från sådana små orosmoment, så är jag väldigt glad att jag började att binda en gång i tiden.
Man kommer ju också ifrån datorn och TV:n en stund vilket aldrig skadar.

Hoppas att ni andra som binder här på forumet känner den trivsamma atmonsfären sänka sig över er när ni slår er ned framför städet.

Nu ska jag sätta mig en liten stund till och binda några torrflugor jag tycker mig sakna i asken.

[Plums]

Du lyckas fånga känslan av att sitta framför stödet fantastiskt bra och jag måste nog erkänna att jag är lite avundsjuk på din lilla fristad i vardagen som visas på bilden. Den som binder egna flugor och lyckas fånga den där firren som lurar i det blå på en egen fluga vet antagligen hur speciell känslan av fulländning är. För flugbindaren (i alla fall mig) börjar inte fisket vid strandkanten utan det börjar redan framför städet när man skapar sin egna laguppställning av aptitliga kreationer som snyggt radas upp i flugaskarna inför det "stora badet". När man sitter där med prillan under läppen så är tankarna ofta redan ute vid vattnet, det blir som en fölängning av fisketuren då samma lugn brukar infinna sig.