Sländstjärtar

[Knaspeter]

Hej igen allihopa!

Ett kärt litet ämne är sländstjärtar, hur göra...
Finns en hel uppsjö av varianter och den senaste jag testade var att ta en nål, klä med bindtrådtråd, binda in några stjärtspröt plus en ribbing.
Ta textillim och smeta in bindtråden med och sedan linda dubbing runt det hela, avsluta med att dra ribbingen för att åstadkomma segmenteringen och voila en skitsnygg och flexibel stjärt trodde jag...
Fick slita så mycket för att få loss den från nålen att den redan såg färdigtuggad ut...
Nån som testat detta med lyckat resultat?

[Jock Scott]

Hej Peter!


Ack ja!

Fri bärande sländ bak kroppar / stjärtar, är ett knepigt litet ämne.

När jag började binda i början av 70 talet, så gjordes de ofta av bast (Sådant band / "snöre" av natur material som blomster handlarna använder till att binda ihop buketter med) Denna bast, lindades löst kring en grov nål till ett lätt koniskt rör som hölls ihop av några varv bind tråd upp och ned till + någon eller några små hackle tänger. Hackle tängerna användes bara så länge man lindade basten och de avslutande tråd lindningarna dvs.

Och sedan ströks det på klar flug lack för att det hela skulle hålla ihop litet bättre. Detta bast rör, träddes på 3 st fasan stjärt strån och herueka! Man hade en dagslände stjärt.... om än skör. Dessa var rätt pestiga att tillverka ska det tilläggas. I synnerhet då för en novis till flug bindare. Många svordomar blev det hemma i pojk rummet i Solna!


Sedan kom fabriks gjorda sådana sländ bak kroppar i gummi. Förvisso hållbara, men kunde i stället, emellanåt sänka flugan p.ga större bak vikt än vad hacklet ibland orkade bära. Sådana super, torr fluge nackar som vi har idag fanns inte på den tiden. Utan nackarna, var graderade i B, B+ A och A+. Där förståss "A+" var finast. Men de kom ju inte riktigt upp till dagens Metz och Whiting nackars standard.

De enda någorlunda vettiga metoderna jag har hittat än så länge är följande:

1. Ta ett golden olive eller golden badger färgat hackle t.ex ( till Danica imitation) och därefter lägger man på litet klar flug lack på fjädern. Och innan detta torkar, så stryker man den "mot hårs" bestämt tills stråna klibbat ihop så att man får en platt bak kropp. När den torkat, så klipper man av toppen så att man får 2 st spröt. Tur att firren inte kan räkna! Här är det viktigt att man inte stryker alla strån mot hårs. Utan att man lämnar toppen fri så att man får de där spröten.

Har man bara enfärgat hackle till detta? Då kan man ju alltid rita dit en mörk mitt strimma med vattenfast tusch efteråt om man så vill?

Tänk också på proportionerna på en sådan här fluga. Med denna hackle eller annan, litet tyngre bak kropp .... om man råkar göra den litet för lång? Så kan den fungera som en häv stång, vilket gör att flugan står på arschelet bokstavligt talat!

Ett bra mått är att aldrig göra en sådan här kropp längre än vad kroken är max! Iof, så kan spröten längst ut utelämnas i ekvationen då.

Kletig metod! Men fungerar skapligt om man sedan impregnerar hackle bak kroppen ordentligt med någon torr fluge impregnering. Det brukar dessutom fastna en hel del luft bubblor under denna hackle bak kropp som hjälper upp flyt förmågan. Man kan ana bubblorna under bak kroppen på fotot nedan.







Texten i fotot beror på att jag gjorde en dag slände imitation, foto instruktion till en kille här på forumet för ca 1 år sedan om någon undrar över detta?

2. En tunn bit foam eller 1.5 mm foam stav. Som man gör en grund skåra i och som man lägger i / limmar 2 eller 3 (beroende på sländ art?) fasan eller Coq de Leon, hackle strån i t.ex. Och som man sedan binder in och målar dit tekningarna på med vattenfast tusch penna.