Allmänt meddelande

**Bergman** · 2012-11-05, 21:23

Välkommen tillbaka till fisket och så klart även välkommen hit till Fiskesnack.com

**lausvik** · 2012-11-05, 21:29

Tack! Det verkar vara ett trevligt ställe att hänga på.

**lausvik** · 2012-11-07, 09:31

När jag började intressera mig för sportfiske (under sextiotalets andra hälft) var mycket väldigt annorlunda än vad det är idag. Den enda fiskebok jag hade var ”Fiske som hobby” och utöver den så kom varje år ABU:s Napp&Nytt. Fiske som hobby bestod mest av artiklar skrivna på femtiotalet. Illustrationerna var svartvita fotografier och teckningar. Utbudet av utrustning var långt ifrån överväldigande men det man behövde fanns. Framförallt var inställningen en annan.

Att man skulle ta upp och äta den fisk man fångade var en självklarhet. Catch&Release hörde jag talas om först någon gång i mitten av sjuttiotalet (och då i samband med vatten där man planterat in sk ädelfisk, att man skulle dra upp och sätta tillbaka en gädda hade nog på den tiden mötts med total oförståelse). Det svenska sportfisket på den tiden var en slags gren av det gamla husbehovsfisket. Hederskodexen var att man inte tog mer än vad man hade behov av och att man tog hand om den fisk man fångat. När man hade tillräckligt var det färdigfiskat och då kunde man övergå till att sitta och äta matsäck och ljuga med eventuella fiskekompisar innan det var dags att ta itu med det kladdiga och tråkiga rensningsarbetet.

Det förekom inte att man drog upp fisk enbart för sitt eget höga nöjes skull och sedan satte tillbaka den. Varför? Det var bara så. Hade man reflekterat över varför så hade man antagligen kommit fram till att det på något vis inte var rätt att plåga en fisk som man inte hade nytta av, dvs tänkte äta. Här har uppenbarligen ett sk paradigmskifte inträffat. Den hederskodex jag fick lära mig som nybliven sportfiskare tycks många av dagens sportfiskare rynka på näsan åt. Idag anses det vara inte bara korrekt utan rentav föredömligt att leka med fiskar för att sedan sätta tillbaka dem och endast i undantagsfall tas fångsten till vara. Det man fick i sig som barn sitter rätt hårt och jag är fortfarande inte riktigt bekväm med det nya förhållningssättet. Hur roligt jag än tycker att det är att fiska så känns det bättre att åka ut och ta upp en fisk och sedan sluta (och det även om det, vilket hänt ett antal gånger, skulle råka smälla på redan i det första kastet) än att hålla på en hel dag att dra upp och sätta tillbaka fiskar.

En annan sak som verkar ha förändrats är inställningen till det sportsliga i sportfisket. När jag lärde mig fiska bestod det sportsliga (förutom det självklara att man använde handredskap) i att fånga så stora fiskar som möjligt på så lätta grejor som möjligt. Naturligtvis skulle utrustningen vara anpassad efter vad man hoppades få på kroken och att använda så klen utrustning att man av den orsaken tappade fisk ansågs vara dålig sport. Förmodligen av samma skäl som låg bakom att man inte tog mer fisk än vad man gjorde av med. Fiskar är levande varelser som ska behandlas med respekt, inte som leksaker.

Nu verkar utrustningen, åtminstone för det här i landet så stora gäddfisket, mer vara anpassad för att hantera groteskt stora och tunga beten än för de krav drillningen av en stridbar tiokilosgädda ställer. För en sådan hanterar man galant med ett lätt enhandsspö och en haspelrulle laddad med 0,30-0,35 nylonlina. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag har förstått att de som använder de grova grejorna (som snarare verkar vara dimensionerade för havsfiske eller fiske efter storlax i strida älvar) för att dra upp (och sedan släppa tillbaka) de relativt beskedliga gäddor som befolkar våra fiskevatten hävdar att det sportsliga momentet uteslutande består i att lura fisken att hugga och att det strängt taget är skonsammare för den, eftersom den ju ska släppas åter, att drillningen snarare består i en snabb och resolut invevning än den mer utdragna och mjölksyreframkallande procedur som en lättare utrustning gör nödvändig. Även det synsättet känns främmande för mig. Skonsammast för fisken är naturligtvis att lämna den i fred. Att låta den vara om man inte har någon anledning att dra upp den.

Vad som definitivt har förändrats sedan jag började min sportfiskekarriär är utbudet av fiskeutrustning. De första åren rymdes min utrustning i en minimal blå liten väska i någon slags syntetmaterial. I den låg pappas gamla haspelrulle med en extraspole, en kniv, en tub med beteslås, några tafsar och min samling av drag (som uppgick till ett knapps tjugotal). Senare, i de övre tonåren, köpte jag egna grejor men fortfarande rymdes det jag hade i en liten väska (fast nu var den grön och kunde hängas över axeln). Stora betesboxar/väskor förekom inte på den tiden. Det handlade mera om fisket än om prylarna.

Mycket har alltså ändrats. En del säkert till det bättre men långt ifrån allt. Själv kommer jag nog att fortsätta som jag blivit lärd, dvs ta någon enstaka matfisk och i övrigt låta spöet vila. Andra får väl göra som de tycker. Det är skönt att inte alla tycker och gör likadant

**Barramundi** · 2012-11-07, 10:29

Tänkvärda reflektioner där!

Du har absolut dina poänger när det gäller dagens c&r-fiske som ibland drivs till ytterligheter. När folk skryter om att de i sin båt plockat 100 gäddor på en dag (c&r) kan man ju fundera över hur bra ett sådant fiske är för beståndet på platsen. Skulle de klubba de 100 gäddorna hade det förstås varit än värre, men självklart påverkar ett hårt fisketryck, även när all fisk sätts tillbaka, vilket inte alla tycks förstå.

Kan även hålla med om att trenden med hysteriskt överdimensionerade prylar i gäddfisket är lite lustig. Möjligen kan man argumentera att man med stora beten selekterar bort smågäddor (och slipper ge dem krokhål i käften), men vete tusan om det verkligen fungerar så i praktiken. Smågäddorna är väldigt glupska av sig. Styva spön ett måste vid rent jerkfiske, för att kunna styra betena med spöet som det är tänkt, men i övrigt kan man absolut ifrågasätta behovet av spön som kastar halvkilosbeten och flätlinor som är så kraftiga att de kan användas som bogserlinor.

**Cookie o0** · 2012-11-08, 15:06

Välkommen till fiskesnack Herman Johnell

Ursprungligen postat av Barramundi Visa inlägg

flätlinor som är så kraftiga att de kan användas som bogserlinor.

det är vad jag kallar multifunktion

**Exxet** · 2012-11-08, 15:25

Lausvik : Det är med stor behållning jag läser dina välformulerade och intressanta ord och tankar.

Speciellt stycket om dimensionerad utr. och synen på drillning och C&R. Men även tankarna runt fisket i stort

Vill bara säga att jag känner igen mig i det du skriver. Har samma historia fast jag återupptog mitt fiske för 4-5 år sedan. Reggade mig här så sent som 2010 men hade då varit oreggad läsare av FS i ett par år.

Jag minns också lyckan och fiskeglädjen dom där dagarna med min morbror. Utrustningen var enkel, 7 fot ABU spö med en enkel haspel. Fiske lådan var första åren en plastbox med några spinnare och skeddrag samt resertafs. Denna byttes ut mot en mahognybox som min morbror byggde åt mig, slipad lackad som en möbel. Jag har den kvar ännu men då enbart av andra skäl.

Utrustningen var då några % räknat i kronor men fiskeupplevelsen total.

Idag måste jag lite ledsamt säga att utrustningen är total, båt 300, kajak 30, kläder 20, spön 20, rullar 30, drag ? (vågar inte) Elektronik 25, övrigt säkert 10, Omkostnader resor, bensin, mm 50 om år (vi pratar tusen) och fiskeupplevelsen är några procent av vad det var då.

Lite tragiskt att behöva säga, men å andra sidan älskar jag mina prylar. Halva nöjjet har blivit att smörja och vårda rullarna, byta krokar och ringar på alla drag, rulla på nya linor oftare än man byter kallsonger mm. Så vilken väg fiskar tar en är inte hela världen, huvudsaken man får ut lite glädje av det hela

**lausvik** · 2012-11-08, 16:03

@Exxet

Det där med att dra på sig prylar känner jag igen. Jag är, eller var åtminstone, också sådan. Nu håller jag dock på att dra ner på antalet ägodelar. I somras skulle en kompis på Åland ordna med loppis när hon skulle flytta. Jag hängde på och körde dit en massa fiskegrejor. Sålde en del spön, rullar och drag. Det som var kvar dumpade jag hos Emmaus. Kändes rätt OK. Särskilt när jag sålde några justa spön och ett gäng drag till en grabb i tolvårsåldern (för i stort sett inga pengar alls). Nu är planen att slita på de grejor jag har. De lär hålla ett bra tag.

**lausvik** · 2012-11-08, 17:39

Just nu, när jag skriver det här, har jag ont på en massa skumma ställen. Inte mindes jag att kustfiske är fysiskt ansträngande, men det är det. Känner mig betydligt värre däran än jag brukar göra efter tennisen på onsdagkvällarna. Ingen fisk men en härlig dag ute på Väddö (Sennebyhaken och Nothamn). En lagom come-back för mig och mina cardinaler.

**Silverbågen** · 2012-11-08, 19:09

Har också med behållning läst dina inlägg och tankar kring fisket.....gjorde själv comeback för drygt ett år sedan....har blivit desto mer fiske sedan dess.....man skall inte underskatta att det kan krävas viss fysisk ansträngning.....men de upplevelser man kan få i samband med fiske är som balsam för själen....själv har jag idag guppat runt i en flytring i furusundsleden för att se om det gick att lura nåt silver (hade jag fått en fenklippt rackare hade jag inte skämts för att ta hem den till stekpannan, en vild hade fått gå tillbaka)....nu blev det ingen fisk men en härlig upplevelse ändå....kroppen lite halvmör och efter en bastu är risken stor att man kommer duna in i soffan...

Allmänt meddelande

Nystart med fisket

Nystart med fisket

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Kommentera

Foton

Relaterat