Om Att Inte Julstöka.
Jag har börjat fundera på om det är värt att städa av kåken till jul. Det kanske räcker med att slänga in en julgran och vänta med uppsnyggningen till dess den barrat av sig. Förra granen bars ut lagom till påsk. Den hade blivit lätt!
Efteråt dammsög jag rummen. Det var dumt. Påskriset skräpade ner. Jag ska nog vänta till efter påsk den här gången. Det brukar å andra sidan vara ganska slaskigt ute vid den tiden. Sånt blir golven skitiga av.
Jag kanske kan dröja med rengöringen till pingst. Väglaget kan vara torrare då. Fast jag brukar ju inte känna mig så speciellt upplyft och hänryckt av att svabba golv, snarare är väl risken den att jag rycks hädan. Trasan får nog vänta till jag kommit in i vardan igen!
Efter pingst ska jag ta semester och åka och fiska. Det betyder att jag inte är hemma och ser eländet, så det kan ju faktiskt sparas ytterligare några veckor till.
Sen dröjer det inte länge tills midsommar och allmän glädje med sus, rus och dus. Vettigt folk blir som barn på nytt och springer runt i ringlekar, hoppar grodor och ser sig inte för och stukar huvud, axlar, knä och tå. Då är väl trista kvastdanser det man minst av allt har i tankarna.
Men det ska släpas in en massa blomster att läggas under kudden också. Det är nog lika bra att inte slösa bort krafterna på att få ut höet innan det har torkat ihop så mycket att alla bladen fallit av på plats.
I alla händelser måste jag vänta till dess jag drömt Drömmen, denna fantastiska lyckodröm, där jag i ett upplyst rosenskimmer ser den energiska städtant, som, salig över att hon får så mycket att göra, genast vill flytta in och ta för sig med skurgrejorna.
Annars går det säkert bra att lämna anstånd till jul igen. Tomten är kanske lika less på julklapparna, som jag är på städning. Måhända vi kan byta jobb? Om jag tar hand om utdelningen, kunde han i gengäld röja upp i stugan.
Var han gör sig av med sopberget, lägger jag mig inte i. Däremot vet jag vem, som skall lägga beslag på alla klapparna!
© Börje Eriksson 2003
Jag har börjat fundera på om det är värt att städa av kåken till jul. Det kanske räcker med att slänga in en julgran och vänta med uppsnyggningen till dess den barrat av sig. Förra granen bars ut lagom till påsk. Den hade blivit lätt!
Efteråt dammsög jag rummen. Det var dumt. Påskriset skräpade ner. Jag ska nog vänta till efter påsk den här gången. Det brukar å andra sidan vara ganska slaskigt ute vid den tiden. Sånt blir golven skitiga av.
Jag kanske kan dröja med rengöringen till pingst. Väglaget kan vara torrare då. Fast jag brukar ju inte känna mig så speciellt upplyft och hänryckt av att svabba golv, snarare är väl risken den att jag rycks hädan. Trasan får nog vänta till jag kommit in i vardan igen!
Efter pingst ska jag ta semester och åka och fiska. Det betyder att jag inte är hemma och ser eländet, så det kan ju faktiskt sparas ytterligare några veckor till.
Sen dröjer det inte länge tills midsommar och allmän glädje med sus, rus och dus. Vettigt folk blir som barn på nytt och springer runt i ringlekar, hoppar grodor och ser sig inte för och stukar huvud, axlar, knä och tå. Då är väl trista kvastdanser det man minst av allt har i tankarna.
Men det ska släpas in en massa blomster att läggas under kudden också. Det är nog lika bra att inte slösa bort krafterna på att få ut höet innan det har torkat ihop så mycket att alla bladen fallit av på plats.
I alla händelser måste jag vänta till dess jag drömt Drömmen, denna fantastiska lyckodröm, där jag i ett upplyst rosenskimmer ser den energiska städtant, som, salig över att hon får så mycket att göra, genast vill flytta in och ta för sig med skurgrejorna.
Annars går det säkert bra att lämna anstånd till jul igen. Tomten är kanske lika less på julklapparna, som jag är på städning. Måhända vi kan byta jobb? Om jag tar hand om utdelningen, kunde han i gengäld röja upp i stugan.
Var han gör sig av med sopberget, lägger jag mig inte i. Däremot vet jag vem, som skall lägga beslag på alla klapparna!
© Börje Eriksson 2003
Kommentera