Söndagens ålTUR gav mersmak och jag och daniel hade lyckats med
konststycket att bygga upp en stämning som var än värre än den i söndags.
Mer mask skulle hackas och jag fick tag på ett gäng feta daggisar, Daniel skötte mörtbiten vilket resulterade i en fryst klump som vi fick skära bitar ifrån... Nåja.
Väl framme vid sjön bar det av med sakerna till samma plats som på söndagen. Mer utrustning, mer mat, mer förväntan... mer av allt. Mäsk till exempel, denna gången lite uppblött så det geggade ihop sig så där fint som hästskit kan göra.
Ungefär samma taktik som förra gången, två spön med fisk och två med mask. Vi hinner knappt slänga ut det första med mask förrän det hugger. Abborrjävlar!!! Vi hämtar ved innan jag synar masken. Knappt rörd...? Nåja, mer mask och i med det igen. Samma visa. Nu får han leva om tills klockan är 21:45 säger jag till daniel för jag ska inte slösa mer mask på abborrar.
Plötsligt ser vi ett fint vak på sidan där vi sitter. Öring antagligen
men vi fiskar ju ål... (så Daniel skickar ut ett bottenmete med powerbait...) jaja...
Tiden går, och när klockan närmar sig 22 så vevar jag upp, sätter på ny
mask och slänger återigen ut det på samma ställe. det är betydligt kallare
än i söndags och kanske påverkar det huggviljan hos ålen? Tio är en magisk tid, kvart över högg det sist. Nu är den tio, inget liv... fem över, fortfarande inget... det kanske inte blir nåt? tio över.. UTDRAG!!! jaaaa, min tur att dra och som en gasäll är jag framme vid spöet och väntar på mer spänning, mer action. Men det kommer inte. Vi väntar, ger den några minuter men... dött. Vevar upp, mer mask, och i igen.
Korvgrillning, chipsätning och jag beslutar att klockan 23 kryper jag ner
i sovsäcken. Daniels säck tål inte lika mycket kyla som min så han lägger sig bredvid brasan medan jag lägger mig bredvid tre av våra spön. Nappalarm har vi inga, de är till för fegisar. Jag hör rullarnas knarrande när det hugger försäkrar jag Daniel och när jag stirrar upp på himlen så är allt så vackert.
Stjärnorna gnistrar. Lägger ifrån mig glasögonen och ligger poå helspänn,
ett tag... funderar, fantiserar, drömmer... sover...
FÖR HELVETE LINNÉR, UTDRAG!!! Skriker Daniel.
"jag har koll" mumlar jag och letar efter glasögonen, is på dem,
var är pannlampan? Ur sovsäcken, på med stövlar, hugg på samma spö
som "vanligt". För helvete, sov du? Undrar Daniel. Nääädå, inte jag,
försöker jag. Vi väntar spänt på att något mer ska hända
men, samma visa.
Rutinåtgärder (mask, ikast), en grillad korv och sen sovsäcken igen. Daniel mobbar mig glatt för att jag somnade och för att jag skulle ha koll men jag bryr mig inte nämnvärt utan somnar om. Halv fyra går jag upp. Daniel halvsover. Packar ihop sovsäcken. Full av is, svinkallt. Bär upp till bilen. Daniel vaknar till liv, gör en vända med saker han med. Sparar spöna till sist. Sätter på kaffe, klockan närmar sig fyra, rödhakarna har fått sällskap av taltrastar.
Börjar med spöna som är agnade med fisk. Ingenting. daniel tar ett av maskspöna, ingenting men JUST som han får upp det ena spöet så händer det igen... UTDRAG!!! Ja, nu, äntligen ska vi få en ål. Men, historien upprepar sig och det slurtar med att jag vevar upp en lämnad maskbit...
Frusna går vi från sjön med det sista av packningen. Nöjda och besvikna på samma gång. Men nästa gång är det min tur att dra så det spelar ingen roll. Jag har spänningen kvar...
Och det där med nappalaram... tja, kanske det...
//Jan
konststycket att bygga upp en stämning som var än värre än den i söndags.
Mer mask skulle hackas och jag fick tag på ett gäng feta daggisar, Daniel skötte mörtbiten vilket resulterade i en fryst klump som vi fick skära bitar ifrån... Nåja.
Väl framme vid sjön bar det av med sakerna till samma plats som på söndagen. Mer utrustning, mer mat, mer förväntan... mer av allt. Mäsk till exempel, denna gången lite uppblött så det geggade ihop sig så där fint som hästskit kan göra.
Ungefär samma taktik som förra gången, två spön med fisk och två med mask. Vi hinner knappt slänga ut det första med mask förrän det hugger. Abborrjävlar!!! Vi hämtar ved innan jag synar masken. Knappt rörd...? Nåja, mer mask och i med det igen. Samma visa. Nu får han leva om tills klockan är 21:45 säger jag till daniel för jag ska inte slösa mer mask på abborrar.
Plötsligt ser vi ett fint vak på sidan där vi sitter. Öring antagligen
men vi fiskar ju ål... (så Daniel skickar ut ett bottenmete med powerbait...) jaja...
Tiden går, och när klockan närmar sig 22 så vevar jag upp, sätter på ny
mask och slänger återigen ut det på samma ställe. det är betydligt kallare
än i söndags och kanske påverkar det huggviljan hos ålen? Tio är en magisk tid, kvart över högg det sist. Nu är den tio, inget liv... fem över, fortfarande inget... det kanske inte blir nåt? tio över.. UTDRAG!!! jaaaa, min tur att dra och som en gasäll är jag framme vid spöet och väntar på mer spänning, mer action. Men det kommer inte. Vi väntar, ger den några minuter men... dött. Vevar upp, mer mask, och i igen.
Korvgrillning, chipsätning och jag beslutar att klockan 23 kryper jag ner
i sovsäcken. Daniels säck tål inte lika mycket kyla som min så han lägger sig bredvid brasan medan jag lägger mig bredvid tre av våra spön. Nappalarm har vi inga, de är till för fegisar. Jag hör rullarnas knarrande när det hugger försäkrar jag Daniel och när jag stirrar upp på himlen så är allt så vackert.
Stjärnorna gnistrar. Lägger ifrån mig glasögonen och ligger poå helspänn,
ett tag... funderar, fantiserar, drömmer... sover...
FÖR HELVETE LINNÉR, UTDRAG!!! Skriker Daniel.
"jag har koll" mumlar jag och letar efter glasögonen, is på dem,
var är pannlampan? Ur sovsäcken, på med stövlar, hugg på samma spö
som "vanligt". För helvete, sov du? Undrar Daniel. Nääädå, inte jag,
försöker jag. Vi väntar spänt på att något mer ska hända
men, samma visa.
Rutinåtgärder (mask, ikast), en grillad korv och sen sovsäcken igen. Daniel mobbar mig glatt för att jag somnade och för att jag skulle ha koll men jag bryr mig inte nämnvärt utan somnar om. Halv fyra går jag upp. Daniel halvsover. Packar ihop sovsäcken. Full av is, svinkallt. Bär upp till bilen. Daniel vaknar till liv, gör en vända med saker han med. Sparar spöna till sist. Sätter på kaffe, klockan närmar sig fyra, rödhakarna har fått sällskap av taltrastar.
Börjar med spöna som är agnade med fisk. Ingenting. daniel tar ett av maskspöna, ingenting men JUST som han får upp det ena spöet så händer det igen... UTDRAG!!! Ja, nu, äntligen ska vi få en ål. Men, historien upprepar sig och det slurtar med att jag vevar upp en lämnad maskbit...
Frusna går vi från sjön med det sista av packningen. Nöjda och besvikna på samma gång. Men nästa gång är det min tur att dra så det spelar ingen roll. Jag har spänningen kvar...
Och det där med nappalaram... tja, kanske det...
//Jan
Kommentera