21 oktober vid lillamalma.
Ankomst ca 0530. Fika och en morgonmacka, efter det riggning av utrustning. På med 20:e maj-superflugan haröra med guldskalle storlek 12, (då 15 bågar togs med topp på 4,3).
Fiske, Äntligen! Nästan ett halvårs väntan är över.....
6 personer, varav tre nybörjare får igång fisket i gryningen i de fyra dammarna nära malmköping i centrala sverige. Pulsen just nu är i 200, adrenalinen sätter fart när fiskarna börjar hoppa i vattnet. Snart sitter den tänker jag.
-Japp! Kompisen hojtar till att han fått den första. Behöver du hjälp att landa den frågar jag för att jag står närmast. "Njae... den är inte så stor" får jag som svar. Den var så liten att vi inte vägde den. Uppskattade vikten var runt fyra kg. Fyra kilo båge och den är liten! Ni hör ju hur det låter.
Tre timmar senare och fortfarande ingen fisk för mig. Alla andra har fått fisk. Även de tre nybörjarna som följde med oss. Tanken slår mig att händelsen från 20:e majfisket för en av mina vänner, som gick gick hem tomhänt den gången kan inträffa. Jag kastar i flugan och tar hem den otroligt sakta. Humöret är inte på topp.
En timme senare samlas vi för fika. Snacket går och jag vet ju vad som har hänt vid dammarna. En 7,8 kg:s och en 6,5 kg:s är landade. Hur många har du fått frågar kompisen med ett stort leende på läpparna. Vid ankomsten hade jag sagt att han kan gå en kurs hos mig i hur man fångar regnbåge. Det fick man ju äta upp.
Fisket fortsätter.....
Yes! Med en skrattkaskad som följd hör jag en liten bit bort. Frågan är samma, är den stor? Nej, inte så värst. Den var ca 5 kg och släpptes tillbaka i hopp om en större att ta hem. Jag sätter mig på en bänk och tänker igenom vad jag gör för fel. Flugor? Nej, de andra kör med exakt samma som jag. Tjocklek på tafs? Nej, de andra har samma tjocklek. För stor knut? Nej, jag gör likadan som de andra. Hemtagning? Nope.... jag gör som de andra och provar alla andra konstiga metoder för att få en fjuttig regnbåge på. Men nej.... Frustrationen ökar när 6,7,8 kg:s heffaklumpar glider omkring i ytan. Jag tar ett djupt andetag och tänker att jag ska fiska på fiskar som inte syns. Många stirrar sig blinda på regnbåge som visar sig.
Efter några timmar sitter vi vid lägerelden och äter lunch. Jag har gjort allt för att få fisk men det går inte säger jag. Sympatin (som jag för övrigt hatar) sätter fart. Gör du si, och gör du så, har du den flugan? Mina svar består av en hop av "ja, jag har provat allt". Skumt säger de andra och instruktören. Prova den här flugan, jag har fått mina fem senaste på den säger en vän. Ok, jag gör ett försök tänker jag. Fisket fortsätter....
Inget efter första hemtagningen. Andra kastet går mot en liten sten med vegetation runt. Flugan sjunker en aning. Jag börjar försiktigt och sakta ta hem flugan. Koncentrationen är maximal.
*HUGG* *Mothugg* Ja! Äntligen! Det var fan på tiden! Vännerna runt omkring visar sin kamratskap och står och tittar på mig när jag drillar en fin fisk ("liten") runt 4 kg. Kompisen står och filmar. Käns det bra? Frågar han. Fan så skönt skriker jag in i kameran. Bågen närmar sig landning och jag ser att något inte stämmer riktigt. Den är ju för fan felkrokad säger jag högt för mig själv. Kameran missade inte repliken. Två sekunder senare släpper regnbågen. Jag vänder mig till en kraftigt leende kompis med videokameran i högsta hugg. Hur många har du fått sa du? Frågar han. Jag tar mitt spö och går iväg utan att säga något. Gud måste hata mig.
Hela dagen går och inte en fisk medans de andra fem samlar på sig 40 fiskar. Frågeställningen kommer efteråt till en själv och man undrar, vad fa-an gjorde jag för fel? De flesta gångerna kan jag eller en kompis ge mig svar. Men denna gång finns inga svar. Jag gjorde allt i min makt för att få en fisk. Och jag fick en som var felkrokad i bröstfenan. -Som dessutom släppte sen, dubbel otur!
Lång läsning men jag hoppas ni njutit. Vad tror ni hände?
Ankomst ca 0530. Fika och en morgonmacka, efter det riggning av utrustning. På med 20:e maj-superflugan haröra med guldskalle storlek 12, (då 15 bågar togs med topp på 4,3).
Fiske, Äntligen! Nästan ett halvårs väntan är över.....
6 personer, varav tre nybörjare får igång fisket i gryningen i de fyra dammarna nära malmköping i centrala sverige. Pulsen just nu är i 200, adrenalinen sätter fart när fiskarna börjar hoppa i vattnet. Snart sitter den tänker jag.
-Japp! Kompisen hojtar till att han fått den första. Behöver du hjälp att landa den frågar jag för att jag står närmast. "Njae... den är inte så stor" får jag som svar. Den var så liten att vi inte vägde den. Uppskattade vikten var runt fyra kg. Fyra kilo båge och den är liten! Ni hör ju hur det låter.
Tre timmar senare och fortfarande ingen fisk för mig. Alla andra har fått fisk. Även de tre nybörjarna som följde med oss. Tanken slår mig att händelsen från 20:e majfisket för en av mina vänner, som gick gick hem tomhänt den gången kan inträffa. Jag kastar i flugan och tar hem den otroligt sakta. Humöret är inte på topp.
En timme senare samlas vi för fika. Snacket går och jag vet ju vad som har hänt vid dammarna. En 7,8 kg:s och en 6,5 kg:s är landade. Hur många har du fått frågar kompisen med ett stort leende på läpparna. Vid ankomsten hade jag sagt att han kan gå en kurs hos mig i hur man fångar regnbåge. Det fick man ju äta upp.
Fisket fortsätter.....
Yes! Med en skrattkaskad som följd hör jag en liten bit bort. Frågan är samma, är den stor? Nej, inte så värst. Den var ca 5 kg och släpptes tillbaka i hopp om en större att ta hem. Jag sätter mig på en bänk och tänker igenom vad jag gör för fel. Flugor? Nej, de andra kör med exakt samma som jag. Tjocklek på tafs? Nej, de andra har samma tjocklek. För stor knut? Nej, jag gör likadan som de andra. Hemtagning? Nope.... jag gör som de andra och provar alla andra konstiga metoder för att få en fjuttig regnbåge på. Men nej.... Frustrationen ökar när 6,7,8 kg:s heffaklumpar glider omkring i ytan. Jag tar ett djupt andetag och tänker att jag ska fiska på fiskar som inte syns. Många stirrar sig blinda på regnbåge som visar sig.
Efter några timmar sitter vi vid lägerelden och äter lunch. Jag har gjort allt för att få fisk men det går inte säger jag. Sympatin (som jag för övrigt hatar) sätter fart. Gör du si, och gör du så, har du den flugan? Mina svar består av en hop av "ja, jag har provat allt". Skumt säger de andra och instruktören. Prova den här flugan, jag har fått mina fem senaste på den säger en vän. Ok, jag gör ett försök tänker jag. Fisket fortsätter....
Inget efter första hemtagningen. Andra kastet går mot en liten sten med vegetation runt. Flugan sjunker en aning. Jag börjar försiktigt och sakta ta hem flugan. Koncentrationen är maximal.
*HUGG* *Mothugg* Ja! Äntligen! Det var fan på tiden! Vännerna runt omkring visar sin kamratskap och står och tittar på mig när jag drillar en fin fisk ("liten") runt 4 kg. Kompisen står och filmar. Käns det bra? Frågar han. Fan så skönt skriker jag in i kameran. Bågen närmar sig landning och jag ser att något inte stämmer riktigt. Den är ju för fan felkrokad säger jag högt för mig själv. Kameran missade inte repliken. Två sekunder senare släpper regnbågen. Jag vänder mig till en kraftigt leende kompis med videokameran i högsta hugg. Hur många har du fått sa du? Frågar han. Jag tar mitt spö och går iväg utan att säga något. Gud måste hata mig.
Hela dagen går och inte en fisk medans de andra fem samlar på sig 40 fiskar. Frågeställningen kommer efteråt till en själv och man undrar, vad fa-an gjorde jag för fel? De flesta gångerna kan jag eller en kompis ge mig svar. Men denna gång finns inga svar. Jag gjorde allt i min makt för att få en fisk. Och jag fick en som var felkrokad i bröstfenan. -Som dessutom släppte sen, dubbel otur!
Lång läsning men jag hoppas ni njutit. Vad tror ni hände?
jaa upp med filmen vore skoj.
Kommentera