Sammanfattning Och Kommentarer Av Testfisket Med Cirkelkrok.
Utfall av testfisket.
Fint och trevligt fiske veckan före midsommar 1999. Vattnet gick ganska högt och kallt men där fanns en tilltagande värme i luften. Man måste ge fiskarna tid att börja svälja först, innan man bara sakta lyfter upp dem! Är man för resolut, kan kroken glida ur fiskkäften, utan att fästa! Samtliga fångade fiskar utom en var krokade framme i mun eller i käkvinkeln. Jag tror att jag lyfte upp mellan 40 och 50 fiskar ur vattnet. Jag tappade ett tiotal. Det brukar jag göra annars också.
Bakgrund.
Efter att ha läst artikeln i Fiskejournalen nr 6/1999 om cirkelkroken några gånger, var jag övertygad om att krokens värde i bäckmetesammanhang måste prövas och kort sagt, den höll fullt ut vad artikeln lovade.
Presentation Av Cirkelkroken.
Kroken har sitt ursprung i Stilla Havet, där innevånarna förfaller ha brukat den så långt tillbaks i tiden man kan finna spår av mänsklig verksamhet på öarna. Det, som utmärker modellen, är den närmast cirkelrunda formen och att krokspetsen pekar in mot det mycket korta krokskaftet. Man kan ganska lätt förledas att tro att denna krok inte skulle få fäste i en fiskkäft men den fäster perfekt i mungipan och sedan sitter fisken, som i ett hänglås!
Hur kommer det sig? Fisken tar betet och tillåts börja svälja agnet. Vid det lätta motdraget - att strama upp linan brukar räcka - glider kroken med agnet upp ur svalget och följer linans väg ut ur fiskkäften, d.v.s. den glider genom käkvinkeln där kroken hakar tag och genom sin cirkulära form, tvingas av dragkraftens riktning att tränga igenom vävnaderna. På grund av krokens utformning sitter nu fisken i det närmaste fastlåst men detta är inte den främsta fördelen enligt mitt sätt att se!
En fisk, som krokats i mungipan kan också lätt krokas av och återutsättas näst intill oskadd. När tonfiskforskarna började använda kroken, överlevde praktiskt taget alla fiskar både fångst och märkning, vilket de tidigare inte gjort, då man använt en krok av vanlig J-typ. Cirkelkrokens förmåga att fästa i munvinkeln eller käkens främre delar är en oerhörd fördel för oss metare, för nu kan vi lätt returnera för små fiskar och veta att de både överlever och växer till sig. En vanlig krok däremot fäster oftare i svalget eller gälarna och skadar därför fisken. Åtminstone småfisken dör av dessa skador.
Jag har under 1999 prövat kroktypen under några dagars bäck- och flötmete i åar och mindre vattendrag väster om Idre. Den krok jag använde är en Kamasan B983 storlek 10, som jag böjt ihop till en cirkelkrok samt ökat sidvridningen av spetsen en aning för att höja ihakningsförmågan. Jag har fått harr, öring och abborre. Endast en av dessa var svalgkrokad. Cirka 40 till 50 fiskar lyfte jag upp ur vattnet. 12 behöll jag till mat, 18 släppte jag tillbaka, eftersom de var för små, resten sprattlade loss, därför att kroken inte greppat ordentligt. Det är ungefär det förhållandet mellan antal fångade och tappade fiskar, som jag brukar ha. Den stora skillnaden var, att jag kunde återutsätta alla små, utan att de blödde! Dessutom fick jag färre bottennapp.
Jag tycker cirkelkroken är ett avgörande genombrott i meteutvecklingen. Då kroken huvudsakligen fäster i käkvinkeln och sällan i gälar eller svalg faller flugfiskarnas enda relevanta invändning mot maskmetet. Efter att jag börjat använda den, kommer jag med gott samvete att framhärda och försöka utveckla metoden. Jag tänker fortsätta att fånga det fåtal fiskar jag behöver till maten och återutsätta de olagligt små. När sovlet till kvällsvarden och frukosten är ordnad avbryter jag fisket, går tillbaks till tältet eller raststugan, tillreder min måltid, summerar dagens händelser och planerar för nästa. Så håller jag på till dess jag känner mig nöjd. Då åker jag trött men lycklig hem till vardagen igen.
Cirkelkroken fungerar utmärkt med agn. Idén är ju att fisken skall börja svälja kroken och att man skall dra upp krok och bete ur strupen på den så att fisken skräms och rusar bort och på så sätt krokar sig själv. Hur den fungerar med smaklösa kreationer av hår, dun och garn vet jag inte men man håller på att undersöka om kroktypen fungerar som flugkrok till lax och havsöringsflugor. Vi får nog veta mer om det i framtiden.
Fortsättning.
Under resten av sommaren 1999 och följande år metade jag även mört, löja, björkna, sarv, braxen och gers med cirkelkroken i storlek 10. Jag upplever ingen skillnad i antalet fångade fiskar, jämfört med tidigare år, då jag använt J-krok men mycket få är krokade i svalget.
Utfall av testfisket.
Fint och trevligt fiske veckan före midsommar 1999. Vattnet gick ganska högt och kallt men där fanns en tilltagande värme i luften. Man måste ge fiskarna tid att börja svälja först, innan man bara sakta lyfter upp dem! Är man för resolut, kan kroken glida ur fiskkäften, utan att fästa! Samtliga fångade fiskar utom en var krokade framme i mun eller i käkvinkeln. Jag tror att jag lyfte upp mellan 40 och 50 fiskar ur vattnet. Jag tappade ett tiotal. Det brukar jag göra annars också.
Bakgrund.
Efter att ha läst artikeln i Fiskejournalen nr 6/1999 om cirkelkroken några gånger, var jag övertygad om att krokens värde i bäckmetesammanhang måste prövas och kort sagt, den höll fullt ut vad artikeln lovade.
Presentation Av Cirkelkroken.
Kroken har sitt ursprung i Stilla Havet, där innevånarna förfaller ha brukat den så långt tillbaks i tiden man kan finna spår av mänsklig verksamhet på öarna. Det, som utmärker modellen, är den närmast cirkelrunda formen och att krokspetsen pekar in mot det mycket korta krokskaftet. Man kan ganska lätt förledas att tro att denna krok inte skulle få fäste i en fiskkäft men den fäster perfekt i mungipan och sedan sitter fisken, som i ett hänglås!
Hur kommer det sig? Fisken tar betet och tillåts börja svälja agnet. Vid det lätta motdraget - att strama upp linan brukar räcka - glider kroken med agnet upp ur svalget och följer linans väg ut ur fiskkäften, d.v.s. den glider genom käkvinkeln där kroken hakar tag och genom sin cirkulära form, tvingas av dragkraftens riktning att tränga igenom vävnaderna. På grund av krokens utformning sitter nu fisken i det närmaste fastlåst men detta är inte den främsta fördelen enligt mitt sätt att se!
En fisk, som krokats i mungipan kan också lätt krokas av och återutsättas näst intill oskadd. När tonfiskforskarna började använda kroken, överlevde praktiskt taget alla fiskar både fångst och märkning, vilket de tidigare inte gjort, då man använt en krok av vanlig J-typ. Cirkelkrokens förmåga att fästa i munvinkeln eller käkens främre delar är en oerhörd fördel för oss metare, för nu kan vi lätt returnera för små fiskar och veta att de både överlever och växer till sig. En vanlig krok däremot fäster oftare i svalget eller gälarna och skadar därför fisken. Åtminstone småfisken dör av dessa skador.
Jag har under 1999 prövat kroktypen under några dagars bäck- och flötmete i åar och mindre vattendrag väster om Idre. Den krok jag använde är en Kamasan B983 storlek 10, som jag böjt ihop till en cirkelkrok samt ökat sidvridningen av spetsen en aning för att höja ihakningsförmågan. Jag har fått harr, öring och abborre. Endast en av dessa var svalgkrokad. Cirka 40 till 50 fiskar lyfte jag upp ur vattnet. 12 behöll jag till mat, 18 släppte jag tillbaka, eftersom de var för små, resten sprattlade loss, därför att kroken inte greppat ordentligt. Det är ungefär det förhållandet mellan antal fångade och tappade fiskar, som jag brukar ha. Den stora skillnaden var, att jag kunde återutsätta alla små, utan att de blödde! Dessutom fick jag färre bottennapp.
Jag tycker cirkelkroken är ett avgörande genombrott i meteutvecklingen. Då kroken huvudsakligen fäster i käkvinkeln och sällan i gälar eller svalg faller flugfiskarnas enda relevanta invändning mot maskmetet. Efter att jag börjat använda den, kommer jag med gott samvete att framhärda och försöka utveckla metoden. Jag tänker fortsätta att fånga det fåtal fiskar jag behöver till maten och återutsätta de olagligt små. När sovlet till kvällsvarden och frukosten är ordnad avbryter jag fisket, går tillbaks till tältet eller raststugan, tillreder min måltid, summerar dagens händelser och planerar för nästa. Så håller jag på till dess jag känner mig nöjd. Då åker jag trött men lycklig hem till vardagen igen.
Cirkelkroken fungerar utmärkt med agn. Idén är ju att fisken skall börja svälja kroken och att man skall dra upp krok och bete ur strupen på den så att fisken skräms och rusar bort och på så sätt krokar sig själv. Hur den fungerar med smaklösa kreationer av hår, dun och garn vet jag inte men man håller på att undersöka om kroktypen fungerar som flugkrok till lax och havsöringsflugor. Vi får nog veta mer om det i framtiden.
Fortsättning.
Under resten av sommaren 1999 och följande år metade jag även mört, löja, björkna, sarv, braxen och gers med cirkelkroken i storlek 10. Jag upplever ingen skillnad i antalet fångade fiskar, jämfört med tidigare år, då jag använt J-krok men mycket få är krokade i svalget.
Kommentera