En liten fiskerapport, tyvärr utan bilder... men, i alla fall en liten historia att läsa och förundras över.
I Lesjöäfors finns ett P&T-vatten, Fisklösen (inte världens roligaste namn på ett vatten men men). Jag och sonen har årskort där för det kan vara en behaglig sysselsättning att sitta där, grilla lite, se ragnbågarna vaka och kanske få ett hugg emellanåt.
Tjärnen brukar hyras av traktens företag som gör isläpp, stänger av och sen får "första tjing" på nyisläppet.
Och, i helgen var det dags för mitt företag att vara där uppe. Jag hade ingen aning om hur mycket fisk som släppts i men jag visste att det dels fanns fisk från förr samt en hel del nya...
jag och sonen knallade upp i god tid. Fisket skulle börja 12:00 och vi var på plats strax efter 10:00. Mycket bra träning för barn att få vänta. Tålamod är en dygd. det vakade rikligt runt omkring och vi tog den plats vi hade på sommarpremiären, en brygga på västra sidan.
Klockan blev 12 och vi började fiska, kastade med spinnare och drag först men, inte ett hugg, inte ett nibber, ingenting... bara tröstlösa kast i vak. men sonen är inte den som ger upp och försökte ivrigt fiska.
Dock hade han något som distraherade honom. En polares ungar var där så, han knallade iväg till dem. De är i nästan samma ålder och har lekt med varann förut.
Under tiden han är borta hugger det på mitt bottenmete. En liten regnbåge med förhållandevis hela fenor kommer upp och jag rensar den och stopper ned den i påsen.
Tiden går, grabben kommer tillbaka och får se fisken, han vill också bottenmeta säger han. Visst, gör i ordning till som han i sin tur slänger ut.
Men, kompisarna lockar så han går dit, och jag följer med.
Det är några hundra meter dit och efter ett tag frågar jag om vi ska gå tillbaka till våra spön och FISKA lite?
ja, han börjar gå. I detsamma ser jag hur det hugger på mitt spö, har ett feeder med baitrunner och ser hur det böjer sig behagligt.
- Vi har fisk, säger jag till sonen, som drar iväg som en avlöning.
Tänkler i mitt inre att, ska jag skrika åt honom att vara försiktig vid spången ut till bryggan? men nej, han är ju 8 år så det borde han ju begripa. SÅ många gånger som man sagt det menar jag..
Jag börjar jogga flör att inte bli så långt efter och när jag är 50 meter ifrån ser jag hur han klamrar sig fast i spången, kravlar sig upp på den och börjar gråta så det hörs över hela nejden... ja, han var ju 8 år visade det sig, varför komma ihåg en sån sak?
När jag kommer fram står han vänd emot mig och gråter.
- Gå upp på bryggan, säger jag
- Nej, hulk, jag vågar inte, snyftar han, helt "borta" av rädsla och chock. Jag leder ut honom på bryggan och som tur var hade vi en torr tröja till. Sätter på honom den, ringer mamman och ber att få en klädleverans...
Sen är det dags för fisken som sitter på. I Plaskblöta byxor och torr tröja tar drillar han den vant och han blir lite gladare. Byter till kula och mask och slänger ut. Hugg direkt! Nu är det lite mer osäkert hur fisken sitter men, allt går bra och fisk nummer tre ligger snart i håvnätet. Nu är han glad men lite kall och blöt.
När mamman kommer med torra kläder får hon med sig hans två fiskar hem och vi fortsätter ett litet tag till. Resulterar i en till, på bottenmete (med powerbait) och då tycker vi att det räcker.
Så, det blev en ganska bra tur med fina fiskar och nya lärdomar. Här efter ska vi gå TILLSAMMANS har vi kommit fram till.
//Jan
I Lesjöäfors finns ett P&T-vatten, Fisklösen (inte världens roligaste namn på ett vatten men men). Jag och sonen har årskort där för det kan vara en behaglig sysselsättning att sitta där, grilla lite, se ragnbågarna vaka och kanske få ett hugg emellanåt.
Tjärnen brukar hyras av traktens företag som gör isläpp, stänger av och sen får "första tjing" på nyisläppet.
Och, i helgen var det dags för mitt företag att vara där uppe. Jag hade ingen aning om hur mycket fisk som släppts i men jag visste att det dels fanns fisk från förr samt en hel del nya...
jag och sonen knallade upp i god tid. Fisket skulle börja 12:00 och vi var på plats strax efter 10:00. Mycket bra träning för barn att få vänta. Tålamod är en dygd. det vakade rikligt runt omkring och vi tog den plats vi hade på sommarpremiären, en brygga på västra sidan.
Klockan blev 12 och vi började fiska, kastade med spinnare och drag först men, inte ett hugg, inte ett nibber, ingenting... bara tröstlösa kast i vak. men sonen är inte den som ger upp och försökte ivrigt fiska.
Dock hade han något som distraherade honom. En polares ungar var där så, han knallade iväg till dem. De är i nästan samma ålder och har lekt med varann förut.
Under tiden han är borta hugger det på mitt bottenmete. En liten regnbåge med förhållandevis hela fenor kommer upp och jag rensar den och stopper ned den i påsen.
Tiden går, grabben kommer tillbaka och får se fisken, han vill också bottenmeta säger han. Visst, gör i ordning till som han i sin tur slänger ut.
Men, kompisarna lockar så han går dit, och jag följer med.
Det är några hundra meter dit och efter ett tag frågar jag om vi ska gå tillbaka till våra spön och FISKA lite?
ja, han börjar gå. I detsamma ser jag hur det hugger på mitt spö, har ett feeder med baitrunner och ser hur det böjer sig behagligt.
- Vi har fisk, säger jag till sonen, som drar iväg som en avlöning.
Tänkler i mitt inre att, ska jag skrika åt honom att vara försiktig vid spången ut till bryggan? men nej, han är ju 8 år så det borde han ju begripa. SÅ många gånger som man sagt det menar jag..
Jag börjar jogga flör att inte bli så långt efter och när jag är 50 meter ifrån ser jag hur han klamrar sig fast i spången, kravlar sig upp på den och börjar gråta så det hörs över hela nejden... ja, han var ju 8 år visade det sig, varför komma ihåg en sån sak?
När jag kommer fram står han vänd emot mig och gråter.
- Gå upp på bryggan, säger jag
- Nej, hulk, jag vågar inte, snyftar han, helt "borta" av rädsla och chock. Jag leder ut honom på bryggan och som tur var hade vi en torr tröja till. Sätter på honom den, ringer mamman och ber att få en klädleverans...
Sen är det dags för fisken som sitter på. I Plaskblöta byxor och torr tröja tar drillar han den vant och han blir lite gladare. Byter till kula och mask och slänger ut. Hugg direkt! Nu är det lite mer osäkert hur fisken sitter men, allt går bra och fisk nummer tre ligger snart i håvnätet. Nu är han glad men lite kall och blöt.
När mamman kommer med torra kläder får hon med sig hans två fiskar hem och vi fortsätter ett litet tag till. Resulterar i en till, på bottenmete (med powerbait) och då tycker vi att det räcker.
Så, det blev en ganska bra tur med fina fiskar och nya lärdomar. Här efter ska vi gå TILLSAMMANS har vi kommit fram till.
//Jan
