Så var det då dags för årets andra ålpass.
Enligt den "expertis" som jag och min fiske-
kompis Daniel pratat med så var det på tok för
tidigt. För kallat bla.
Och visst, det ska sägas att jag inte alls var
sugen att dra ut när jag på tisdagsmorgonen
såg vårregnet falla.
det klarnade dock upp och klockan 19:45
drog vi iväg till sjön. Det var mycket vatten
och vi var inte säkra på var vi skulle bli
men vi tog med spöna i en förtsa rekogniseringstur,
hittade fina ställen och kastade ut, mask, mört,
mask och mört på dem.
Hämtade de andra "livsnödvändiga" sakerna som
stol, fika, chips mm. Vi höll på att göra iordning
allt när det 21:11 högg försiktigt på högra mask-
spöet. Abborre var första tanken och vi lät det
vara en liten stund. Enligt lotten var det min tur
att dra och BARA en ål ( el. känning av) kan byta dragare.
Efter lite småjoxande på masken lyfte jag upp spöet
och drog till...tomt. Inget såg ut att vara rört.
I med hela härligheten igen och.
Daniel gick ut och hämtade lite mer ved då det
plötsligt blir en rusning på högra mörtspöet.
Klockan är inte halvtio än. Eftersom det är en
hel mört på tar jag det coolt, knallar fram till
spöet medan Daniel forscerar sträckan över myren
som en brunstig älgtjur. Han är het, helt i extas
och fast det är min tur att dra vill han vara med
och styra lite. jag tar försiktigt spöet i min hand
när det kommer en rusning till. Denna händelse
förbättrar inte Daniels beteende som nu är och börjar
skruva på slirbromsen. Min plan är att vänta men daniel
tar tag i spöet, pratar osammanhängande och vill
att jag ska rycka till. Jaja, jag gör så, "grupptrycket"
blir för stort. TOMT!!!
Banning av oss, byte av taktik, skär bort en bit av
mörten, agnar om och kastar ut.
Två hugg på mindre än en halvtimme och vi har knappt
kommit ut. Wow, det kan bli en fantastisk kväll.
Vårkonserten fortsätter och den är helt otrolig.
Enkelbeckasiner, grodor, rödhakar och trastar bl.a.
Tiden går, spekulationerna ökar. vad var det på
mörten? det var ju inga bitmärken, det borde det vart
om en gädda huggit... tankarna flyger och far, snart 23:00,
det börjar bli kallt och då händer det. Halvmeters utdrag
på högra maskspöet. Jag är framme i ett nafs. Daniel
lägger sig återigen i förloppet men nu avstyr jag.
Litet utdrag igen och sen... ingenting.
Jag står med spöet i hand, vevar sakta för att få
kontakt och höjer sen spöet. TUNGT, JAAAAA, åltungt.
Drar upp spöet och vevar för att ta ett tag till. Fort-
farande tunga stötar och ryckningar i andra änden.
Daniel undrar vad det är, ål säger jag.
Ett tag till och den är uppe vid ytan. Lätt nu, bara
att veva, inget PB men en ål är det helt klart.
den kommer mot land och vi får upp den utan problem.
Liten filur på en vikt omkring kilot.
Ner i vattentunnan med den. Glädjen är så där fantastiskt
stor som den kan bli när två polare är ute "mot alla odds"
så att säga. Nu blir det ett fasligt ringande och smsande,
det är gliringar mot andra polare och det tar ett tag
innan vi lugnat oss så pass att vi kan maska om och
slänga ut.
Sen händer ingenting förrän det plaskar till. En bäver!
sen simmar han runt vår tuva och plaskar varannan minut
så vi bestämmer oss för att vi är nöjda, klockan är snart
tolv och vi har fått fisk.
Glada och MYCKET nöjda for vi hemåt.
bild kommer strax.
Enligt den "expertis" som jag och min fiske-
kompis Daniel pratat med så var det på tok för
tidigt. För kallat bla.
Och visst, det ska sägas att jag inte alls var
sugen att dra ut när jag på tisdagsmorgonen
såg vårregnet falla.
det klarnade dock upp och klockan 19:45
drog vi iväg till sjön. Det var mycket vatten
och vi var inte säkra på var vi skulle bli
men vi tog med spöna i en förtsa rekogniseringstur,
hittade fina ställen och kastade ut, mask, mört,
mask och mört på dem.
Hämtade de andra "livsnödvändiga" sakerna som
stol, fika, chips mm. Vi höll på att göra iordning
allt när det 21:11 högg försiktigt på högra mask-
spöet. Abborre var första tanken och vi lät det
vara en liten stund. Enligt lotten var det min tur
att dra och BARA en ål ( el. känning av) kan byta dragare.
Efter lite småjoxande på masken lyfte jag upp spöet
och drog till...tomt. Inget såg ut att vara rört.
I med hela härligheten igen och.
Daniel gick ut och hämtade lite mer ved då det
plötsligt blir en rusning på högra mörtspöet.
Klockan är inte halvtio än. Eftersom det är en
hel mört på tar jag det coolt, knallar fram till
spöet medan Daniel forscerar sträckan över myren
som en brunstig älgtjur. Han är het, helt i extas
och fast det är min tur att dra vill han vara med
och styra lite. jag tar försiktigt spöet i min hand
när det kommer en rusning till. Denna händelse
förbättrar inte Daniels beteende som nu är och börjar
skruva på slirbromsen. Min plan är att vänta men daniel
tar tag i spöet, pratar osammanhängande och vill
att jag ska rycka till. Jaja, jag gör så, "grupptrycket"
blir för stort. TOMT!!!
Banning av oss, byte av taktik, skär bort en bit av
mörten, agnar om och kastar ut.
Två hugg på mindre än en halvtimme och vi har knappt
kommit ut. Wow, det kan bli en fantastisk kväll.
Vårkonserten fortsätter och den är helt otrolig.
Enkelbeckasiner, grodor, rödhakar och trastar bl.a.
Tiden går, spekulationerna ökar. vad var det på
mörten? det var ju inga bitmärken, det borde det vart
om en gädda huggit... tankarna flyger och far, snart 23:00,
det börjar bli kallt och då händer det. Halvmeters utdrag
på högra maskspöet. Jag är framme i ett nafs. Daniel
lägger sig återigen i förloppet men nu avstyr jag.
Litet utdrag igen och sen... ingenting.
Jag står med spöet i hand, vevar sakta för att få
kontakt och höjer sen spöet. TUNGT, JAAAAA, åltungt.
Drar upp spöet och vevar för att ta ett tag till. Fort-
farande tunga stötar och ryckningar i andra änden.
Daniel undrar vad det är, ål säger jag.
Ett tag till och den är uppe vid ytan. Lätt nu, bara
att veva, inget PB men en ål är det helt klart.
den kommer mot land och vi får upp den utan problem.
Liten filur på en vikt omkring kilot.
Ner i vattentunnan med den. Glädjen är så där fantastiskt
stor som den kan bli när två polare är ute "mot alla odds"
så att säga. Nu blir det ett fasligt ringande och smsande,
det är gliringar mot andra polare och det tar ett tag
innan vi lugnat oss så pass att vi kan maska om och
slänga ut.
Sen händer ingenting förrän det plaskar till. En bäver!
sen simmar han runt vår tuva och plaskar varannan minut
så vi bestämmer oss för att vi är nöjda, klockan är snart
tolv och vi har fått fisk.
Glada och MYCKET nöjda for vi hemåt.
bild kommer strax.
Kommentera