Efter att ha väntat i en månad så kom äntligen aviet där det stod skrivet att paketet från Olssons fiske gick att hämta på ICA i Malå. Jag och min kompis Annika satte oss skyndsamt ner i bilen och körde de 23 kilometrarna som skilde oss och paketet åt. När vi hade kommit hem, svidat om och lagt ner alla beten i deras respektive askar så satte vi oss ner i min skruttiga men trogna gamla Golf 2:a.
Vi hade varit ute och fiskat tidigare i år men inte fått någonting så vi förväntade oss ingenting i går heller. ( Vad som kan vara värt att näma är att Vågträsket rev någongång i slutet på förrförra veckan.) Vi körde till utloppet men ansåg att det var på tok för lite vatten där. Vägvalet från utloppet till Vågträsk var enkelt. Vi körde en "ickeväg" längst älven och höll koll på både vattnet och den närliggande naturen. När vi väl kom fram till Vågträsk så hade vi hunnit sett harar, en betande fjoling och årets första renkalvar. Vi tog våra utrustningar och gick ner till bryggan för att kasta från land. När vi kom ner så ser jag att lillbåten är kvar från i fjol. Jag rodde ut oss till "ouasan" och vi började fiska. Hela sjön låg spegelblank, inte ens en krusning på vattenytan kunde vi se. Vi hade valt rätt kväll för att fiska för det hade blåst ordentligt i en veckas tid.
Vi hade uppskattningsvis varit ute på sjön i 30 - 45 minuter då jag kände att någonting högg på min svarta jigg. Jag han knappt öppna munnen för att informera Annika om min eventuella fångst förrns hon utbrast;
-Jag har napp!
Efter en riktigt kort fajt så kunde vi båda stoltsera med varsin liten gädda på 1-1,5 kg som fick återse friheten direkt efter det att vi lossat dem. Jag rodde till bryggan och vi skrattade gott åt att vi fick våra första sommarfiskade gäddor samtidigt. Det är sådana kvällar som storleken inte har betydelse.
När jag var på väg hem så ansåg jag att kvällen inte kunde bli bättre, men oj så fel jag hade. När jag parkerat bilen vid garaget så plockade jag snabbt fram kameran och fotade 2 älgar som betade i godan ro just bortanför huset.
En resa till Pite Dragway var planerad till helgen, men det "vette" f*n i fall man ids nu när gäddorna är på hugget.
Vi hade varit ute och fiskat tidigare i år men inte fått någonting så vi förväntade oss ingenting i går heller. ( Vad som kan vara värt att näma är att Vågträsket rev någongång i slutet på förrförra veckan.) Vi körde till utloppet men ansåg att det var på tok för lite vatten där. Vägvalet från utloppet till Vågträsk var enkelt. Vi körde en "ickeväg" längst älven och höll koll på både vattnet och den närliggande naturen. När vi väl kom fram till Vågträsk så hade vi hunnit sett harar, en betande fjoling och årets första renkalvar. Vi tog våra utrustningar och gick ner till bryggan för att kasta från land. När vi kom ner så ser jag att lillbåten är kvar från i fjol. Jag rodde ut oss till "ouasan" och vi började fiska. Hela sjön låg spegelblank, inte ens en krusning på vattenytan kunde vi se. Vi hade valt rätt kväll för att fiska för det hade blåst ordentligt i en veckas tid.
Vi hade uppskattningsvis varit ute på sjön i 30 - 45 minuter då jag kände att någonting högg på min svarta jigg. Jag han knappt öppna munnen för att informera Annika om min eventuella fångst förrns hon utbrast;
-Jag har napp!
Efter en riktigt kort fajt så kunde vi båda stoltsera med varsin liten gädda på 1-1,5 kg som fick återse friheten direkt efter det att vi lossat dem. Jag rodde till bryggan och vi skrattade gott åt att vi fick våra första sommarfiskade gäddor samtidigt. Det är sådana kvällar som storleken inte har betydelse.
När jag var på väg hem så ansåg jag att kvällen inte kunde bli bättre, men oj så fel jag hade. När jag parkerat bilen vid garaget så plockade jag snabbt fram kameran och fotade 2 älgar som betade i godan ro just bortanför huset.
En resa till Pite Dragway var planerad till helgen, men det "vette" f*n i fall man ids nu när gäddorna är på hugget.
