Tog helt oplanerat ett nattpass på Skysjön. Det blev en underbart stilla och tyst natt mitt i vildmarken. Fast då och då lät en grälsjuk råbock medela sina rivaler att här i skogarna var det han som förde kommandot och på andra sidan sjön förklarade en räv att den höll ställningarna där. 
Lommarna från grannsjöarna kom inflygande innan solnedgången och landade nära mig. En och en välkomnades de av övriga i gruppen och efter att fåglarna legat i en tät ring och småpratat en stund, simmade de fram mot mig för att tigga fiskrens. Två regnbågar hade jag att bjuda på från kvällspasset. De fick innanmätet och simmade några tackvarv runt båten på en dryg spölängds avstånd. Lommar är vackra varelser men vanligtvis kommer man inte dem så nära.
Sjösandsländan och en massa mindre flygfän kläckte och aktiviteten hos den ytjagande regnbågen var intensiv. Mängder av småvak från nymfande fiskar till rejäla plask när de stora busarna ville göra sig påminda. Jag hade från början inte tänkt ta detta nattpass, så flugspöet låg kvar på sina spikar i garaget.
Naturligtvis kunde jag ju inte nöja mig med att sitta sysslolös och bara åse skådespelet. Jag ville ju också vara med och koreografera turerna lite grand efter eget huvud så gott det nu kunde gå. Men vad gör man när det bara ligger spinnare, smådrag och några fjuttiga små Rapala i betesasken? Hur imiterar man sjösandsländans nymf med dessa prylar?
I en glasburk förvarar jag ett gäng jiggar av olika storlek och utförande. Där sökte jag svaret på nymffrågan. Under de mörkaste timmarna prövade jag en liten flytande gul jiggkropp med endast den främre halvan av den röda kroppen från en 2" grubbejigg på kroken. Två bågar ville faktiskt syna mitt bud men insåg att det var bara båg.
Tidigare på kvällen och efter 02.30 använde jag mitt standardtackel med viss framgång.
Många smånafs i paddelstjärten blev det men endast de två från den tidiga kvällen bet sig fast.
Fladdermössen deltog ivrigt i jakten på sländorna. En flög in i min lina och hamnade i vattnet. Med en akrobatisk ansträngning lyckades den få fatt i linan med ett finger och med en arm häva sig upp ur den prekära belägenheten, för att fortsätta födosöket.
När morgondimmorna började bli klara med sin dans över vattenytan kände jag tydligt där bak att roddbänken i Fyrväpplingens aluminiumbåtar är ena riktiga pinoredskap för rygg och stuss!
Jag hade då suttit mycket lågt under 12 obekväma timmar i en lätt läckande plåtlåda. Mera erfarna fiskare brukar ställa in en balkongstol i båten att sitta och ro på. Jag blir nog tvungen att göra något liknande. 
Lommarna från grannsjöarna kom inflygande innan solnedgången och landade nära mig. En och en välkomnades de av övriga i gruppen och efter att fåglarna legat i en tät ring och småpratat en stund, simmade de fram mot mig för att tigga fiskrens. Två regnbågar hade jag att bjuda på från kvällspasset. De fick innanmätet och simmade några tackvarv runt båten på en dryg spölängds avstånd. Lommar är vackra varelser men vanligtvis kommer man inte dem så nära.
Sjösandsländan och en massa mindre flygfän kläckte och aktiviteten hos den ytjagande regnbågen var intensiv. Mängder av småvak från nymfande fiskar till rejäla plask när de stora busarna ville göra sig påminda. Jag hade från början inte tänkt ta detta nattpass, så flugspöet låg kvar på sina spikar i garaget.
Naturligtvis kunde jag ju inte nöja mig med att sitta sysslolös och bara åse skådespelet. Jag ville ju också vara med och koreografera turerna lite grand efter eget huvud så gott det nu kunde gå. Men vad gör man när det bara ligger spinnare, smådrag och några fjuttiga små Rapala i betesasken? Hur imiterar man sjösandsländans nymf med dessa prylar?
I en glasburk förvarar jag ett gäng jiggar av olika storlek och utförande. Där sökte jag svaret på nymffrågan. Under de mörkaste timmarna prövade jag en liten flytande gul jiggkropp med endast den främre halvan av den röda kroppen från en 2" grubbejigg på kroken. Två bågar ville faktiskt syna mitt bud men insåg att det var bara båg.
Tidigare på kvällen och efter 02.30 använde jag mitt standardtackel med viss framgång.
Många smånafs i paddelstjärten blev det men endast de två från den tidiga kvällen bet sig fast.
Fladdermössen deltog ivrigt i jakten på sländorna. En flög in i min lina och hamnade i vattnet. Med en akrobatisk ansträngning lyckades den få fatt i linan med ett finger och med en arm häva sig upp ur den prekära belägenheten, för att fortsätta födosöket.
När morgondimmorna började bli klara med sin dans över vattenytan kände jag tydligt där bak att roddbänken i Fyrväpplingens aluminiumbåtar är ena riktiga pinoredskap för rygg och stuss!
Jag hade då suttit mycket lågt under 12 obekväma timmar i en lätt läckande plåtlåda. Mera erfarna fiskare brukar ställa in en balkongstol i båten att sitta och ro på. Jag blir nog tvungen att göra något liknande.
Kommentera