Inskickad av: barabajare
"Höstfiske efter Abborre.
Här är de! Skriker jag. Vi ”parkerar ”båten i rätt position i förhållande till ekona som vi fått på lodet. Kompisen slänger i ankaret. Naturligtvis så låter han ankarkättingen löpa över relingen, vilket får hela båten att skaka, för att inte tala om hur det låter. Suck tänker jag och vräker ur mig en harang(satan å helvete och en del andra vackra ord). Sen bryter jag ihop och förklarar hur olämpligt ett uppförande som det här är i detta känsliga läge. Har väl sagt till honom ett antal gånger men tyvärr har han inte helt lyckats ändra sitt beteende ännu, men det kommer en dag.
Nu börjar bombardemanget med jiggarna, eftersom djupet är runt 7 meter så blir det en jiggskalle på 15 gram utan färg på huvudet, ärligt talat så använder jag nästan bara ofärgade huvuden för annars blir kombinationerna för många och det framkallar totalkaos när det gäller den ”mentaltaktiska” biten. Jag menar det kan vara svårt nog att bara välja färg på jiggen. Sen väljer jag en blåvit shad. Kompisen kör med en dubbelstjärtad lilafärgad. Jag kan inte låta bli och kommentera vilket dåligt val han gjort och får direkt mothugg i form av en predikan som handlar om att på den jiggen har man minsann vunnit tävlingar och fått gigantiska borrar, sen lägger han in en stöt om att jag bara kör med blåvitt och inget annat och sen är vi igång, bla bla bla. Skulle tro att färger som fungerar bra bestämmer man själv, alla har sina favoritfärger och modeller. Själv använder jag mest shadar mellan 5 och 8 cm. Oftast räcker det, men ibland så blir det en dubbel eller enkelstjärtad. Färger jag använder är oftast olika blåvita varianter men även svartvita, gula, lila, chartreusa, röda. En del är transparanta med flake. Som sagt det är rätt så många som fungerar. Däremot så kan det löna sig att byta färg/modell, när man märker att huggen börjar avta, det brukar kunna ge några till.
Abborrgodis. Om jag får bestämma.
Efter ett antal kast utan napp så kan vi konstatera att det blir nog ingen abborre på det här stället. Det betyder att ekona vi såg var inga abborrar utan någon annan fiskart. Direkt kommer kommentarerna hur fantastiskt” bra” det är med ekolod och vilken ”expert” man är. Det är väl sten och tång och annan skit du ser, sen blir det ännu än givande diskussion typ lallare, inkompetensmästare och så vidare. Kan väl inte påstå att jag kan identifiera fiskarter genom att se på ekona men stimmen kan se lite olika ut och befinna sig på olika nivåer i vattenmassan beroende på art och det försöker jag lära mig. Eftersom det är simblåsan på fisken som ger ekon som registrerar fisk så tycker jag att det är viktigt att använda ett ekolod som verkligen klarar av att skilja på fiskekon och andra ekon tyvärr så klarar inte de allra billigaste loden av att göra det. Är man däremot ute efter att bara se djup och orkar höra allt tjat så duger nog de flesta loden.
Vi fortsätter vårt letande efter fisk. Hittar snart ett nytt stim på lodet. Kompisen smyyyyger i ankaret och jag tänker, se där, se där. Ut med jiggarna och ner till botten och så är vi igång. Jag hinner inte göra många ryck förens den sitter där. En fin borre kommer upp, sen en snabb avkrokning och ut igen. Jiggen hinner inte ner till botten innan en ny ”sitter” där. Va ful du e, va fuuul du e kvider kompisen för han har inte fått någon och då brukar det låta så. En annan variant han kör med är han fått 20 stycken och jag 10 stycken, men om jag får 20 och han 10 så låter det, vi har fått 30 stycken. Är det någon som känner igen sig? Något kast senare så har kompisen även fisk på och jag måste erkänna att han ser rätt ful ut han också. Så här på hösten är mina erfarenheter att abborren samlar sig i stim. Dessa stim kan vara rätt så stora och innehålla många Abborrar. Ju längre in på hösten desto större stim verkar det bli. Det innebär att fångsten kan bli stor så det gäller att fiska med förstånd och att inte fylla hela båten. Självklart så tar man väl några med sig hem. På de vatten vi fiskar så brukar vi hitta abborren på platta relativt rena bottnar och vid natekanter. Djupet varierar mellan 4-10 meter, gärna på lite skyddade fjärdar och i vikar. Säkert kan man hitta Abborrarna på andra ställen också.
Var det någon som sa någonting om blåvita jiggar
Spöna bugar och bockar, rullarna knarrar och morrar så där lite lagom. Och då trivs man. Jag använder mig av spön på 7-8 fot upp till 15 gram och haspelrullarna jag använder är någon 2500 modell med frambroms. Det finns hur mycket som helst att välja på men jag brukar nöja mig med att köpa spö eller rulle som kostar runt tusenlappen styck. Tycker inte man behöver dyrare eftersom tekniken kommit långt idag vilket gör att man får mycket för pengarna. Kompisen babblar alltid om värstinggrejor hit och dit. Det är Shimanorulle den och den som han fick tag på i Italien för hur många tusen som helst, likadant är det med spön. Sen när det kommer till kastlängder så kommer jag alltid lite längre (undrar om det beror på att hans grejor inte förstår svenska). Kommer ihåg en gång när vi fiskade Havsöring med multirulle och polarn fick världens skatbo även fast han hade en ”värstingrulle”. Jag var bara tvungen och fråga om han använt permanentvätska istället för olja när han smorde upp rullen.
När det gäller trassel så är väl flätlina den optimala linan att få trassel med. Jag menar, med halvtaskig syn och köldstela händer och fingrar så ska det ske ett mirakel för att lösa upp en sådan härva. Förutom den lilla bagatellen så är flätlinan oslagbar att fiska med. Man kan ju dock alltid försöka att vara uppmärksam när man vevar in linan så man slipper trassel. Det brukar hjälpa. Fast efter många timmar på sjön så kan man ju bli så trött och slutkörd så att man till och med tycker att frugan är det vackraste som finns på denna planet. Och då är det svårt att hålla koncentrationen på topp. Hur som helst så tycker jag att 0,10 är det optimala, märkesval är upp till var och en.
Jag brukar använda 0.50 nylonlina som tafs för man vet ju aldrig om det smäller på en Gädda och det gör det ibland. Nu för tiden så kallas ju linan för Fluocarbon och kostar betydligt mer än en vanlig nylonlina. Får väl bara erkänna att jag fått Fluocarbonsjukan men fan vet om inte vanlig nylon fungerar lika bra, den har man ju alltid använt förr med lika resultat. Skulle det vara mycket Gädda på gång så väljer jag en tunn vajertafs som jag tillverkar själv. Tycker helt klart att man ska tillverka egna tafsar för då får man precis som man vill. Man får den längd man vill ha, det beteslås man vill ha samt den vajer som passar bäst för det fiske man håller på med. Kompisen använder förstås ”värstingtafsar” som han köpt. Naturligtvis är de tillverkade i något supermaterial som jag inte ens kan stava till. Faktum är att de är så bra att redan efter en fångad fisk ser tafsen ut som ihopknycklad ståltråd utan återvändo. Rent allmänt så tycker jag att redskapshandlarna säljer alldeles för mycket skräp. Handen på hjärtat. Hur många gånger har man inte handlat en fiskepryl som blir liggandes efter en användning.
När man väl hittat och fått igång Abborrarna så räcker det oftast att jiggen hamnar inom räckhåll så smäller det. Skulle tro att enda sättet att inte få påslag är att veva som en blådåre precis under ytan. Men visst kan man presentera jiggen på olika sätt så att det ger mer hugg. Kompisen som är ”jerktorsk” behandlar ofta jiggen som ett sådant bete. Spötoppen ner mot vattenytan och sen oftast kör han med raska rapp nedåt och emot sig. Lite variation i intagningshastigheten kör han också med. Jag brukar veva in i olika hastigheter eller använda handled/underarm i olika varianter för att få ett lockande sprut på betet. Sen så ska det gärna gå ner i botten emellanåt. Det är viktigt att hela tiden hålla linan spänd så man har optimal kontakt med betet, Försök att hela tiden ha 90 graders vinkel mellan spötopp och lina. För oftast kan man bara ana hugget genom att man ser hur spötoppen vippar till lite grann. Har man inte kontakt med betet i det läget så är det morsning och goodbay.
Ännu en Abborre på gång.
Väder och vind är väldigt viktigt, men jag vet inte. Hittar man bara stimmen så brukar det lösa sig. Det är klart att fångstantalet kan variera beroende på väderlek, men som sagt. Man får ju inte glömma bort att man är ute i naturen och att det finns en hel del och titta på förutom fiskar och drag. Många fantastiska upplevelser. Lövträd i gyllene höstskrud, enorma flyttfågelsträck, seglande havsörnar och röd sol. Diset och dimman som ligger tät över slåtteräng om morgonen(försök till poesiporr eller poetiskt pladder om man så vill). Fast nu var det inte riktigt det jag menade med fantastiska upplevelser utan kanske något mer likt en” once in a lifetime” upplevelse. Jag kommer ihåg en gång när vi fiskade i en vik. Längst inne i viken stod ett tält och i tältet låg två stycken och ”jobbade” för fullt så att säga. Vi hade första parkett. Döm om min förvåning när det efter en stund kliver två snubbar ut ur tältet. Det är fan i mig en riktig naturupplevelse om du frågar mig. Viken har vi döpt till ……… En annan gång så hörde vi en som låg och ropade på hjälp i höstmörkret bland klipporna. Han hade brutit benet och hade legat i flera timmar utan att få hjälp. Kanske var det inte någon naturupplevelse men sportfiske med livet som insats var det i alla fall. Skulle tro att han legat där ännu om det inte hade varit så att vi hade vägarna förbi.
Att fiska Abborre på hösten är bland det roligaste som finns även att käfta med kompisen hör till livets höjdpunkter. Jag tänker inte nämna flytetyg, varma kläder samt en rejäl matsäck. Det tar jag för givet att alla fattar vitsen med.
Det här är förmodligen vad en Abborre ser när den ligger på durken
Tänkte tipsa om ett bra recept på Abborre för 4 pers.
2 tsk torrjäst,
½ tsk socker,
6 dl mjöl,
2 tsk olja,
1 krm salt
2 dl vatten
Blanda ihop ingredienserna och knåda till en fast och smidig deg. Låt jäsa till dubbel storlek. Tjipp tjopp så har du en god pizzadeg. Det var väl fan inget recept på Abborre. Helt riktigt.
Jag kör med C&R
Till sist.
Tack Niklas för bilderna du tog på vår fisketur
BaraBajare"
"Höstfiske efter Abborre.
Här är de! Skriker jag. Vi ”parkerar ”båten i rätt position i förhållande till ekona som vi fått på lodet. Kompisen slänger i ankaret. Naturligtvis så låter han ankarkättingen löpa över relingen, vilket får hela båten att skaka, för att inte tala om hur det låter. Suck tänker jag och vräker ur mig en harang(satan å helvete och en del andra vackra ord). Sen bryter jag ihop och förklarar hur olämpligt ett uppförande som det här är i detta känsliga läge. Har väl sagt till honom ett antal gånger men tyvärr har han inte helt lyckats ändra sitt beteende ännu, men det kommer en dag.
Nu börjar bombardemanget med jiggarna, eftersom djupet är runt 7 meter så blir det en jiggskalle på 15 gram utan färg på huvudet, ärligt talat så använder jag nästan bara ofärgade huvuden för annars blir kombinationerna för många och det framkallar totalkaos när det gäller den ”mentaltaktiska” biten. Jag menar det kan vara svårt nog att bara välja färg på jiggen. Sen väljer jag en blåvit shad. Kompisen kör med en dubbelstjärtad lilafärgad. Jag kan inte låta bli och kommentera vilket dåligt val han gjort och får direkt mothugg i form av en predikan som handlar om att på den jiggen har man minsann vunnit tävlingar och fått gigantiska borrar, sen lägger han in en stöt om att jag bara kör med blåvitt och inget annat och sen är vi igång, bla bla bla. Skulle tro att färger som fungerar bra bestämmer man själv, alla har sina favoritfärger och modeller. Själv använder jag mest shadar mellan 5 och 8 cm. Oftast räcker det, men ibland så blir det en dubbel eller enkelstjärtad. Färger jag använder är oftast olika blåvita varianter men även svartvita, gula, lila, chartreusa, röda. En del är transparanta med flake. Som sagt det är rätt så många som fungerar. Däremot så kan det löna sig att byta färg/modell, när man märker att huggen börjar avta, det brukar kunna ge några till.
Abborrgodis. Om jag får bestämma.
Efter ett antal kast utan napp så kan vi konstatera att det blir nog ingen abborre på det här stället. Det betyder att ekona vi såg var inga abborrar utan någon annan fiskart. Direkt kommer kommentarerna hur fantastiskt” bra” det är med ekolod och vilken ”expert” man är. Det är väl sten och tång och annan skit du ser, sen blir det ännu än givande diskussion typ lallare, inkompetensmästare och så vidare. Kan väl inte påstå att jag kan identifiera fiskarter genom att se på ekona men stimmen kan se lite olika ut och befinna sig på olika nivåer i vattenmassan beroende på art och det försöker jag lära mig. Eftersom det är simblåsan på fisken som ger ekon som registrerar fisk så tycker jag att det är viktigt att använda ett ekolod som verkligen klarar av att skilja på fiskekon och andra ekon tyvärr så klarar inte de allra billigaste loden av att göra det. Är man däremot ute efter att bara se djup och orkar höra allt tjat så duger nog de flesta loden.
Vi fortsätter vårt letande efter fisk. Hittar snart ett nytt stim på lodet. Kompisen smyyyyger i ankaret och jag tänker, se där, se där. Ut med jiggarna och ner till botten och så är vi igång. Jag hinner inte göra många ryck förens den sitter där. En fin borre kommer upp, sen en snabb avkrokning och ut igen. Jiggen hinner inte ner till botten innan en ny ”sitter” där. Va ful du e, va fuuul du e kvider kompisen för han har inte fått någon och då brukar det låta så. En annan variant han kör med är han fått 20 stycken och jag 10 stycken, men om jag får 20 och han 10 så låter det, vi har fått 30 stycken. Är det någon som känner igen sig? Något kast senare så har kompisen även fisk på och jag måste erkänna att han ser rätt ful ut han också. Så här på hösten är mina erfarenheter att abborren samlar sig i stim. Dessa stim kan vara rätt så stora och innehålla många Abborrar. Ju längre in på hösten desto större stim verkar det bli. Det innebär att fångsten kan bli stor så det gäller att fiska med förstånd och att inte fylla hela båten. Självklart så tar man väl några med sig hem. På de vatten vi fiskar så brukar vi hitta abborren på platta relativt rena bottnar och vid natekanter. Djupet varierar mellan 4-10 meter, gärna på lite skyddade fjärdar och i vikar. Säkert kan man hitta Abborrarna på andra ställen också.
Var det någon som sa någonting om blåvita jiggar
Spöna bugar och bockar, rullarna knarrar och morrar så där lite lagom. Och då trivs man. Jag använder mig av spön på 7-8 fot upp till 15 gram och haspelrullarna jag använder är någon 2500 modell med frambroms. Det finns hur mycket som helst att välja på men jag brukar nöja mig med att köpa spö eller rulle som kostar runt tusenlappen styck. Tycker inte man behöver dyrare eftersom tekniken kommit långt idag vilket gör att man får mycket för pengarna. Kompisen babblar alltid om värstinggrejor hit och dit. Det är Shimanorulle den och den som han fick tag på i Italien för hur många tusen som helst, likadant är det med spön. Sen när det kommer till kastlängder så kommer jag alltid lite längre (undrar om det beror på att hans grejor inte förstår svenska). Kommer ihåg en gång när vi fiskade Havsöring med multirulle och polarn fick världens skatbo även fast han hade en ”värstingrulle”. Jag var bara tvungen och fråga om han använt permanentvätska istället för olja när han smorde upp rullen.
När det gäller trassel så är väl flätlina den optimala linan att få trassel med. Jag menar, med halvtaskig syn och köldstela händer och fingrar så ska det ske ett mirakel för att lösa upp en sådan härva. Förutom den lilla bagatellen så är flätlinan oslagbar att fiska med. Man kan ju dock alltid försöka att vara uppmärksam när man vevar in linan så man slipper trassel. Det brukar hjälpa. Fast efter många timmar på sjön så kan man ju bli så trött och slutkörd så att man till och med tycker att frugan är det vackraste som finns på denna planet. Och då är det svårt att hålla koncentrationen på topp. Hur som helst så tycker jag att 0,10 är det optimala, märkesval är upp till var och en.
Jag brukar använda 0.50 nylonlina som tafs för man vet ju aldrig om det smäller på en Gädda och det gör det ibland. Nu för tiden så kallas ju linan för Fluocarbon och kostar betydligt mer än en vanlig nylonlina. Får väl bara erkänna att jag fått Fluocarbonsjukan men fan vet om inte vanlig nylon fungerar lika bra, den har man ju alltid använt förr med lika resultat. Skulle det vara mycket Gädda på gång så väljer jag en tunn vajertafs som jag tillverkar själv. Tycker helt klart att man ska tillverka egna tafsar för då får man precis som man vill. Man får den längd man vill ha, det beteslås man vill ha samt den vajer som passar bäst för det fiske man håller på med. Kompisen använder förstås ”värstingtafsar” som han köpt. Naturligtvis är de tillverkade i något supermaterial som jag inte ens kan stava till. Faktum är att de är så bra att redan efter en fångad fisk ser tafsen ut som ihopknycklad ståltråd utan återvändo. Rent allmänt så tycker jag att redskapshandlarna säljer alldeles för mycket skräp. Handen på hjärtat. Hur många gånger har man inte handlat en fiskepryl som blir liggandes efter en användning.
När man väl hittat och fått igång Abborrarna så räcker det oftast att jiggen hamnar inom räckhåll så smäller det. Skulle tro att enda sättet att inte få påslag är att veva som en blådåre precis under ytan. Men visst kan man presentera jiggen på olika sätt så att det ger mer hugg. Kompisen som är ”jerktorsk” behandlar ofta jiggen som ett sådant bete. Spötoppen ner mot vattenytan och sen oftast kör han med raska rapp nedåt och emot sig. Lite variation i intagningshastigheten kör han också med. Jag brukar veva in i olika hastigheter eller använda handled/underarm i olika varianter för att få ett lockande sprut på betet. Sen så ska det gärna gå ner i botten emellanåt. Det är viktigt att hela tiden hålla linan spänd så man har optimal kontakt med betet, Försök att hela tiden ha 90 graders vinkel mellan spötopp och lina. För oftast kan man bara ana hugget genom att man ser hur spötoppen vippar till lite grann. Har man inte kontakt med betet i det läget så är det morsning och goodbay.
Ännu en Abborre på gång.
Väder och vind är väldigt viktigt, men jag vet inte. Hittar man bara stimmen så brukar det lösa sig. Det är klart att fångstantalet kan variera beroende på väderlek, men som sagt. Man får ju inte glömma bort att man är ute i naturen och att det finns en hel del och titta på förutom fiskar och drag. Många fantastiska upplevelser. Lövträd i gyllene höstskrud, enorma flyttfågelsträck, seglande havsörnar och röd sol. Diset och dimman som ligger tät över slåtteräng om morgonen(försök till poesiporr eller poetiskt pladder om man så vill). Fast nu var det inte riktigt det jag menade med fantastiska upplevelser utan kanske något mer likt en” once in a lifetime” upplevelse. Jag kommer ihåg en gång när vi fiskade i en vik. Längst inne i viken stod ett tält och i tältet låg två stycken och ”jobbade” för fullt så att säga. Vi hade första parkett. Döm om min förvåning när det efter en stund kliver två snubbar ut ur tältet. Det är fan i mig en riktig naturupplevelse om du frågar mig. Viken har vi döpt till ……… En annan gång så hörde vi en som låg och ropade på hjälp i höstmörkret bland klipporna. Han hade brutit benet och hade legat i flera timmar utan att få hjälp. Kanske var det inte någon naturupplevelse men sportfiske med livet som insats var det i alla fall. Skulle tro att han legat där ännu om det inte hade varit så att vi hade vägarna förbi.
Att fiska Abborre på hösten är bland det roligaste som finns även att käfta med kompisen hör till livets höjdpunkter. Jag tänker inte nämna flytetyg, varma kläder samt en rejäl matsäck. Det tar jag för givet att alla fattar vitsen med.
Det här är förmodligen vad en Abborre ser när den ligger på durken
Tänkte tipsa om ett bra recept på Abborre för 4 pers.
2 tsk torrjäst,
½ tsk socker,
6 dl mjöl,
2 tsk olja,
1 krm salt
2 dl vatten
Blanda ihop ingredienserna och knåda till en fast och smidig deg. Låt jäsa till dubbel storlek. Tjipp tjopp så har du en god pizzadeg. Det var väl fan inget recept på Abborre. Helt riktigt.
Jag kör med C&R
Till sist.
Tack Niklas för bilderna du tog på vår fisketur
BaraBajare"
