Inskickat av: Mink!
"Höstens färgsprakande regnbåge
Det är i mitten av november i södra skåne. Det är mörkt, kallt och de sista löven har blåst av träden. Jag sitter i en varm bil tillsammans med familj och en vän. Alla fiskesaker ligger packade bak i bilen, och det pratas redan om hur mycket fisk som skall fångas, samt vem som kommer få den största. Självklart är den ena säkrare än den andra.
Det är ingen lång resa och vi kommer fram lagom sent på kvällen. Jag packar ur bilen och tar mina saker till stugan vi skall övernatta i. Flera andra av våra bekanta är redan på plats och sitter och pratar om gamla storfiskar de fångat, eller mist. Fast då ännu större såklart. Som vanligt behöver jag binda upp några flugor, så jag sätter mig vid bordet och tar fram bindstädet. Flugmaterialet läggs på bordet tillsammans med ölen och whiskeyn som redan står där och under några timmar binds några ”masken” i olika färger. Tillsammans med gott sällskap, god mat och dryck, mår man hur bra som helst, men som vanligt har tiden flugit och klockan är efter midnatt, så jag drar mig till sängs.
Klockan ringer halv sex och jag stiger upp. Vädret ute är klart, vilket även betyder kallt denna årstid. Det är någon minusgrad men i samband med att solen stiger upp kommer lyckligtvis även temperaturen stiga. Jag tacklar flugspöet och knyter på en nybunden flou-orange ”masken” innan jag sätter mig för frukost. Det är en härlig känsla att kunna titta ut över sjön från stugan.
Vi är tio personer som samlats för fisket och när solen stiger upp går vi ut för att börja fisket. Jag har varit här förr så jag vet precis var jag vill inleda fisket. Sagt och gjort går jag dit och den ena fluglinan efter den andra börjar landa i sjön. Det händer inte någonting, fastän vi är tio personer som fiskar, och vi vet att det finns gott om fisk i sjön. Det tar dock inte så lång tid innan det härliga stumma suget kommer i min lina. Jag krokar och fisken blir helt galen och tar många meter backing innan jag får stopp på den. Jag känner att det är tyngd i fisken och trots stor press tar det några minuter innan den visar sig. Det är inte den största i sjön, men väl på land fastställs vikten till fem kg och det är en fin honfisk som skimrar i rött och silver. Säga vad man vill om put and take fisket, men rätt odlad är regnbågen en fin sportfisk som inte ger sig utan kamp.
Under tiden jag jag drillat och landat min första fisk har även flera andra fått böjda spön, så det är snabbt ut med flugan igen. Det finns fortfarande huggvillig fisk där ute så det gäller att vara snabb. Kompisen är precis på väg att håva sin första när jag får mitt nästa hugg. Dock lyckas jag inte kroka den, så jag skickar snabbt ut flugan igen och på precis samma plats som jag missade fisken, hugger den nu igen. Denna gången är det en väldigt försiktig stöt jag känner, men jag krokar och spöet bugar. Även denna fisken rusar kraftigt. Den far från den ena sidan till den andra, och ibland även mot mig så jag får rusa bakåt för att kunna hålla linan sträckt. När jag får syn på fisken ser jag att den är krokad i kinden, vilket alltid är skönt att se. Regnbågen är inte lika stor som den andra men väger ändå närmre fyra kg.
När det första fisket har lagt sig kan både jag och min vän gå nöjda mot stugan med vars tre fiskar mellan tre och fem kg. Vi tar vårt förmiddagsfika och funderar lite på hur vi skall fiska vidare. Det är oftast så att den nyinplanterade och huggvilliga fisken hugger relativt ytligt och direkt på morgonen i det första ljuset, medan den gamla och även tappade fisken är lite mer svårtrugad. En hel del fisk har kommit upp, men tyvärr har vissa ännu inte lyckats landa någon. Inte har det heller kommit upp någon riktigt stor.
Vi går till en plats där det brukar stå fisk men trots det har det endast landats en. Ganska snart ser jag en fisk röra sig i ytan så jag lägger ett kast någon meter framför riktningen den rör sig i och fisken gör en riktig plog på väg mot min fluga. Precis när hugget borde komma viker fisken av. Jag lägger ett kast i riktningen fisken vek av mot och snart kommer plogen igen, men inte heller denna gången tar den. ”Masken” får se sig besegrad och jag knyter på en lite större, kraftigt förtyngd, nymf i mer naturliga färger. Det tar en liten stund, men så nyper det till i linan och jag kan kroka fisken. Denna fisken rusar inte lika kraftigt, men går tungt iväg längre och längre innan den stannar upp. Den bökar omkring nere vid botten och jag känner hur gamla grenar skaver mot tafsen. Jag är glad att jag valde att gå upp i tafstjocklek innan fisket. Jag fortsätter pressa och fisken rör sig. Den är framför fötterna på mig när jag ser den första gången, och jag tycker den ser stor ut. Fisken är dock inte redo att landas och snart är den femton meter ut igen, men jag märker att den börjar tröttna. Jag får in den sakta men säkert och den kastar med huvudet fram och tillbaka likt en gädda, men till ingen nytta, och håven omsluter fisken. Tafsen är rejält skavd. Fisken skimrar i solen och är helt perfekt. När vågen stannar på sex kg är jag riktigt nöjd. Jag har haft ett mycket roligt fiske med flera starkt kämpande fiskar och det är inte mer än tidig eftermiddag.
Jag slutar fiska en stund och följer istället med min vän i jakten på hans fjärde fisk. Det är ganska segt och det tar en stund, men strax före vi skall gå tillbaka för att grilla får han sin fisk.
Det är skönt att kunna sitta och äta nöjd, till skillnad mot de gånger då man haft svårt fiske och bara vill ut igen. Några i sällskapet är nöjda för dagen och kör hemåt, men vi brukar stanna hela dagen. För egen del kunde jag lika gärna avslutat fisket, men då vi ändå är kvar kan man ju inte låta bli. Fiske är svårt att få för mycket av. Under återstående timmar kan jag kroka och släppa tillbaka ytterliggare två fiskar, innan jag går tillbaka för att rensa fisken. Min fisk på sex kg är inte den största för dagen, då det kom upp en på strax över sju, men det är den största fångade av oss fyra som delar bilen hem som tur är, så man är befriad från alla gliringar. I bilen hem pratas det istället om att det inte är storleken som räknas och att det handlar lika mycket om att få komma ut i naturen och få fiska. Får man fisk är det en bonus.
Denna resa gör vi fyra nästan årligen. Ibland på våren, ibland på hösten. Vi har besökt Klavreström, Bondemölla, Trollemölla och Strömhult och även om jag har min favorit, så har vi lika roligt varje gång. Det är verkligen ett enkelt fiske, med ett flugspö och en lätt väska har man allt som behövs och chansen att komma i kontakt med fisk av lite bättre storlek är god. Det går inte att jämföra med det specimenfiske jag vanligtvis bedriver. Detta fiske handlar faktiskt lika mycket om allt runt omkring fisket och vanligtvis får man en riktigt fin fisk ,att grava eller röka till julbordet, med sig hem. Testa att ge den färgsprakande höstregnbågen en chans så får du se!"
"Höstens färgsprakande regnbåge
Det är i mitten av november i södra skåne. Det är mörkt, kallt och de sista löven har blåst av träden. Jag sitter i en varm bil tillsammans med familj och en vän. Alla fiskesaker ligger packade bak i bilen, och det pratas redan om hur mycket fisk som skall fångas, samt vem som kommer få den största. Självklart är den ena säkrare än den andra.
Det är ingen lång resa och vi kommer fram lagom sent på kvällen. Jag packar ur bilen och tar mina saker till stugan vi skall övernatta i. Flera andra av våra bekanta är redan på plats och sitter och pratar om gamla storfiskar de fångat, eller mist. Fast då ännu större såklart. Som vanligt behöver jag binda upp några flugor, så jag sätter mig vid bordet och tar fram bindstädet. Flugmaterialet läggs på bordet tillsammans med ölen och whiskeyn som redan står där och under några timmar binds några ”masken” i olika färger. Tillsammans med gott sällskap, god mat och dryck, mår man hur bra som helst, men som vanligt har tiden flugit och klockan är efter midnatt, så jag drar mig till sängs.
Klockan ringer halv sex och jag stiger upp. Vädret ute är klart, vilket även betyder kallt denna årstid. Det är någon minusgrad men i samband med att solen stiger upp kommer lyckligtvis även temperaturen stiga. Jag tacklar flugspöet och knyter på en nybunden flou-orange ”masken” innan jag sätter mig för frukost. Det är en härlig känsla att kunna titta ut över sjön från stugan.
Vi är tio personer som samlats för fisket och när solen stiger upp går vi ut för att börja fisket. Jag har varit här förr så jag vet precis var jag vill inleda fisket. Sagt och gjort går jag dit och den ena fluglinan efter den andra börjar landa i sjön. Det händer inte någonting, fastän vi är tio personer som fiskar, och vi vet att det finns gott om fisk i sjön. Det tar dock inte så lång tid innan det härliga stumma suget kommer i min lina. Jag krokar och fisken blir helt galen och tar många meter backing innan jag får stopp på den. Jag känner att det är tyngd i fisken och trots stor press tar det några minuter innan den visar sig. Det är inte den största i sjön, men väl på land fastställs vikten till fem kg och det är en fin honfisk som skimrar i rött och silver. Säga vad man vill om put and take fisket, men rätt odlad är regnbågen en fin sportfisk som inte ger sig utan kamp.
Under tiden jag jag drillat och landat min första fisk har även flera andra fått böjda spön, så det är snabbt ut med flugan igen. Det finns fortfarande huggvillig fisk där ute så det gäller att vara snabb. Kompisen är precis på väg att håva sin första när jag får mitt nästa hugg. Dock lyckas jag inte kroka den, så jag skickar snabbt ut flugan igen och på precis samma plats som jag missade fisken, hugger den nu igen. Denna gången är det en väldigt försiktig stöt jag känner, men jag krokar och spöet bugar. Även denna fisken rusar kraftigt. Den far från den ena sidan till den andra, och ibland även mot mig så jag får rusa bakåt för att kunna hålla linan sträckt. När jag får syn på fisken ser jag att den är krokad i kinden, vilket alltid är skönt att se. Regnbågen är inte lika stor som den andra men väger ändå närmre fyra kg.
När det första fisket har lagt sig kan både jag och min vän gå nöjda mot stugan med vars tre fiskar mellan tre och fem kg. Vi tar vårt förmiddagsfika och funderar lite på hur vi skall fiska vidare. Det är oftast så att den nyinplanterade och huggvilliga fisken hugger relativt ytligt och direkt på morgonen i det första ljuset, medan den gamla och även tappade fisken är lite mer svårtrugad. En hel del fisk har kommit upp, men tyvärr har vissa ännu inte lyckats landa någon. Inte har det heller kommit upp någon riktigt stor.
Vi går till en plats där det brukar stå fisk men trots det har det endast landats en. Ganska snart ser jag en fisk röra sig i ytan så jag lägger ett kast någon meter framför riktningen den rör sig i och fisken gör en riktig plog på väg mot min fluga. Precis när hugget borde komma viker fisken av. Jag lägger ett kast i riktningen fisken vek av mot och snart kommer plogen igen, men inte heller denna gången tar den. ”Masken” får se sig besegrad och jag knyter på en lite större, kraftigt förtyngd, nymf i mer naturliga färger. Det tar en liten stund, men så nyper det till i linan och jag kan kroka fisken. Denna fisken rusar inte lika kraftigt, men går tungt iväg längre och längre innan den stannar upp. Den bökar omkring nere vid botten och jag känner hur gamla grenar skaver mot tafsen. Jag är glad att jag valde att gå upp i tafstjocklek innan fisket. Jag fortsätter pressa och fisken rör sig. Den är framför fötterna på mig när jag ser den första gången, och jag tycker den ser stor ut. Fisken är dock inte redo att landas och snart är den femton meter ut igen, men jag märker att den börjar tröttna. Jag får in den sakta men säkert och den kastar med huvudet fram och tillbaka likt en gädda, men till ingen nytta, och håven omsluter fisken. Tafsen är rejält skavd. Fisken skimrar i solen och är helt perfekt. När vågen stannar på sex kg är jag riktigt nöjd. Jag har haft ett mycket roligt fiske med flera starkt kämpande fiskar och det är inte mer än tidig eftermiddag.
Jag slutar fiska en stund och följer istället med min vän i jakten på hans fjärde fisk. Det är ganska segt och det tar en stund, men strax före vi skall gå tillbaka för att grilla får han sin fisk.
Det är skönt att kunna sitta och äta nöjd, till skillnad mot de gånger då man haft svårt fiske och bara vill ut igen. Några i sällskapet är nöjda för dagen och kör hemåt, men vi brukar stanna hela dagen. För egen del kunde jag lika gärna avslutat fisket, men då vi ändå är kvar kan man ju inte låta bli. Fiske är svårt att få för mycket av. Under återstående timmar kan jag kroka och släppa tillbaka ytterliggare två fiskar, innan jag går tillbaka för att rensa fisken. Min fisk på sex kg är inte den största för dagen, då det kom upp en på strax över sju, men det är den största fångade av oss fyra som delar bilen hem som tur är, så man är befriad från alla gliringar. I bilen hem pratas det istället om att det inte är storleken som räknas och att det handlar lika mycket om att få komma ut i naturen och få fiska. Får man fisk är det en bonus.
Denna resa gör vi fyra nästan årligen. Ibland på våren, ibland på hösten. Vi har besökt Klavreström, Bondemölla, Trollemölla och Strömhult och även om jag har min favorit, så har vi lika roligt varje gång. Det är verkligen ett enkelt fiske, med ett flugspö och en lätt väska har man allt som behövs och chansen att komma i kontakt med fisk av lite bättre storlek är god. Det går inte att jämföra med det specimenfiske jag vanligtvis bedriver. Detta fiske handlar faktiskt lika mycket om allt runt omkring fisket och vanligtvis får man en riktigt fin fisk ,att grava eller röka till julbordet, med sig hem. Testa att ge den färgsprakande höstregnbågen en chans så får du se!"
