Igår hade jag en blinddate men en ny med en ny fiskebekantskap. Vi träffades nere vid gavleån med målet att dra en göd eller två. En stark nordlig vind gjorde så känslan med jiggen var som bortblåst. Det fanns bara en sak att göra. Det var dags för den beprövade Team Skatbo taktiken. Jag erbjöd Jonas en kopp kaffe men han tackade nej. Jag stelna till i hela kroppen och förstod att detta skulle bli en lång dag. Det är väl allmänt känt att huggperioder endast inträffar efter en rejäl fika. Jag offrade mig i alla fall och tog en extra stor kopp för att försöka då igång fisket, men uppenbarligen räckte det inte. Vi nötte några timmar på olika platser och med en mängd olika jiggar. Jonas lyckades fånga en abborre av modell mindre och det vart dagens enda fisk. Vid näst sista stoppet fastnade jag i något som kändes som en Fiat Panda av en äldre modell. Efter lite ryck och slit hade jag lyckats räta jiggskallen och fick behålla en märkbart sargad jigg. Medans jag höll på att försöka få ordning på mina grejer hör jag Jonas säga "va fan är det en säl". Jag drog fram kameran och lyckades få några riktigt dåliga bilder på vår vän som uppenbarligen hade en bättre fiskelycka vi. Humoristiskt att stå mitt i stan och titta på en säl som försöker svälja en alldeles för stor fisk, som såg ut som en id. Det var en del folk som gick förbi men ingen verkade lägga märke till skådespelet. Några kast senare gav vi upp, den uteblivna fikan visade sig ha den konsekvens som jag fruktade. Fisket var helt dött. Å andra sidan var det nog bra att vi inte dräpte hela termosen för så hade man kanske vart tvungen att drilla en säl, vilket inte hade vart någon trevlig upplevelse.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
