Här kommer en något försenad rapport från första dagen.
Resan genom Norge gick förvånansvärt bra, vi var pigga och trafiken var näst intill obefintlig. Efter att ha tagit det lugnt och stannat i Sistranda för brunch var vi framme vid Gurvikdal havsfiskesenter klockan 12 igår. Roger tog emot och verkade glad att se oss, vi fick de senaste uppdateringarna om fisket och lite allmänt småprat, alltid lika trevligt. Vi fick möjlighet att byta upp oss, bokstavligt talat, från lägenhet nr 1 till nr 7 som ligger på ovanvåningen i den stora byggnaden, detta är en större lägenhet med fin utsikt över Gurvikdals fjorden, så det var en uppgradering vi givetvis tackade ja till.
Vädret var lite för blåsigt för att vi skulle stressa ut på sjön, så vi tog det lugnt och packade upp (bokstavligt talat, det finns nackdelar med att bo på övervåningen när man havsfiskar, prylarna väger, mycket) och förberedde oss för en kvällstur eftersom prognoserna lovade stiltje till kvällen och natten. Vid sjutiden begav vi oss ut, alldeles för fiskesugna för att kunna ta det lugnt trots att vi varit vakna i ett och ett halvt dygn. Planen var att ta oss ut till Terningsflua längst upp i Sulfjorden, ett ställe vi gillar och där vi avslutade förra resan så fantastiskt, det kändes naturligt att ta vid där förra slutade. Väl ute möttes vi av en del kvardröjande sjö men inte värre än att vi utan funderingar körde igång fisket. Det började lite trögt men efter en stund får Micke på något som kämpar bra på hans för tillfället lite lättare utrustning, upp kommer en mycket fin Kolja som visar sig väga 3,64 kg en mycket stor kolja 1,64 kg över guldnotering för Recordfisken och ett snyggt PB för Micke!
Vilken start!
Vi hittar stim av småsej uppe på själva Terningsflua och under dem hittar vi torsken, så vi fiskar på 8-15 meters djup och torsken är alldeles vild, de kämpar oerhört bra på det grunda vattnet. Jag nöter jigg utan framgång medan Rasmus och Micke landar ett antal vilt kämpande torskar i bra matstorlek och har hur kul som helst, men trägen vinner och efter en fantastisk fight på det grunda vattnet kan jag landa en fin torsk på 7,3 kg som blir dagens största.
Vi missar ett antal fiskar och en del brutala hugg, torsken är alldeles vild, de är till och med uppe i ytan och jagar småsej, vi har dem flera gånger alldeles bredvid båten, fina mat-torskar som jagar halvkilos sejar så det stänker, något vi aldrig sett tidigare och en fantastisk upplevelse. Men fisket och huggperioden dör ut och vi diskuterar om vi ska fortsätta fiska eller ta oss tillbaka för att sova. Vädret är perfekt, det har stillnat av helt och solen fortfarande uppe (den går ju nästan inte ner), Micke och Rasmus säger ”Knaggrocka” och tittar uppfodrande på mig, och självklart förutsättningarna blir inte bättre än såhär och sova kan vi göra sen, så vi tar oss söderöver genom Fröyas fantastiska arkipelag i den ljusa natten.
Dessvärre uteblir Knaggrockorna, inte ett hugg, absolut ingentig, det är helt enkelt ingen hemma vilket är synd när förutsättningarna är perfekta. Vi bestämmer oss för att som sista stopp på vägen hem innan vi ska krama kudden, göra ett nersläpp i en 200 meters håla eftersom vi i princip inte har någon avdrift. Sagt och gjort, nya tackel på och ner med hela härligheten på 205 meter. Inte mycket händer, men till slut får jag några nätta hugg som jag missar trots att jag väntar och släpper löslina, när det är framme nästa gång gör jag mothugg direkt och något följer faktiskt med där nerifrån djupet, inget stort men trots allt något som rycker lite lätt. Efter ett antal minuters pumpande, det tar ju en stund att få upp fisk och sänke från dryga 200 meter, så kan både jag och Team GSL lägga en ny art till listan, min och teamets andra hajart, Hågäle.
En udda och lite lustig art med stora ögon. Givetvis fick den simma tillbaka till djupet, eftersom hajar saknar simblåsa är det inga problem för dem med tryckskillnader och kan utan problem sättas tillbaka efter fotografering.
Nu är vi trötta och alla vet att vi har fisk och utrustning att ta hand om när vi kommer tillbaka, men det går ganska bra och vi kommer i säng efter att ha varit vakna i nästan två dygn. Märkligt nog kunde jag inte sova så länge så nu sitter jag här och skriver medan de andra två ligger och sover. Jag ska lägga ut detta på hemsidan så fort Micke vaknar, det är bara han som har koden till internetuppkopplingen just nu.
Skriver igen senare idag, i natt eller imorgon beroende på hur vår dygnsrytm kommer att se ut…
Dagens fakta:
Fiskarter (med dagens högsta vikt):
Ha det bra & På återhörande!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Resan genom Norge gick förvånansvärt bra, vi var pigga och trafiken var näst intill obefintlig. Efter att ha tagit det lugnt och stannat i Sistranda för brunch var vi framme vid Gurvikdal havsfiskesenter klockan 12 igår. Roger tog emot och verkade glad att se oss, vi fick de senaste uppdateringarna om fisket och lite allmänt småprat, alltid lika trevligt. Vi fick möjlighet att byta upp oss, bokstavligt talat, från lägenhet nr 1 till nr 7 som ligger på ovanvåningen i den stora byggnaden, detta är en större lägenhet med fin utsikt över Gurvikdals fjorden, så det var en uppgradering vi givetvis tackade ja till.
Vädret var lite för blåsigt för att vi skulle stressa ut på sjön, så vi tog det lugnt och packade upp (bokstavligt talat, det finns nackdelar med att bo på övervåningen när man havsfiskar, prylarna väger, mycket) och förberedde oss för en kvällstur eftersom prognoserna lovade stiltje till kvällen och natten. Vid sjutiden begav vi oss ut, alldeles för fiskesugna för att kunna ta det lugnt trots att vi varit vakna i ett och ett halvt dygn. Planen var att ta oss ut till Terningsflua längst upp i Sulfjorden, ett ställe vi gillar och där vi avslutade förra resan så fantastiskt, det kändes naturligt att ta vid där förra slutade. Väl ute möttes vi av en del kvardröjande sjö men inte värre än att vi utan funderingar körde igång fisket. Det började lite trögt men efter en stund får Micke på något som kämpar bra på hans för tillfället lite lättare utrustning, upp kommer en mycket fin Kolja som visar sig väga 3,64 kg en mycket stor kolja 1,64 kg över guldnotering för Recordfisken och ett snyggt PB för Micke!
Vilken start!
Vi hittar stim av småsej uppe på själva Terningsflua och under dem hittar vi torsken, så vi fiskar på 8-15 meters djup och torsken är alldeles vild, de kämpar oerhört bra på det grunda vattnet. Jag nöter jigg utan framgång medan Rasmus och Micke landar ett antal vilt kämpande torskar i bra matstorlek och har hur kul som helst, men trägen vinner och efter en fantastisk fight på det grunda vattnet kan jag landa en fin torsk på 7,3 kg som blir dagens största.
Vi missar ett antal fiskar och en del brutala hugg, torsken är alldeles vild, de är till och med uppe i ytan och jagar småsej, vi har dem flera gånger alldeles bredvid båten, fina mat-torskar som jagar halvkilos sejar så det stänker, något vi aldrig sett tidigare och en fantastisk upplevelse. Men fisket och huggperioden dör ut och vi diskuterar om vi ska fortsätta fiska eller ta oss tillbaka för att sova. Vädret är perfekt, det har stillnat av helt och solen fortfarande uppe (den går ju nästan inte ner), Micke och Rasmus säger ”Knaggrocka” och tittar uppfodrande på mig, och självklart förutsättningarna blir inte bättre än såhär och sova kan vi göra sen, så vi tar oss söderöver genom Fröyas fantastiska arkipelag i den ljusa natten.
Dessvärre uteblir Knaggrockorna, inte ett hugg, absolut ingentig, det är helt enkelt ingen hemma vilket är synd när förutsättningarna är perfekta. Vi bestämmer oss för att som sista stopp på vägen hem innan vi ska krama kudden, göra ett nersläpp i en 200 meters håla eftersom vi i princip inte har någon avdrift. Sagt och gjort, nya tackel på och ner med hela härligheten på 205 meter. Inte mycket händer, men till slut får jag några nätta hugg som jag missar trots att jag väntar och släpper löslina, när det är framme nästa gång gör jag mothugg direkt och något följer faktiskt med där nerifrån djupet, inget stort men trots allt något som rycker lite lätt. Efter ett antal minuters pumpande, det tar ju en stund att få upp fisk och sänke från dryga 200 meter, så kan både jag och Team GSL lägga en ny art till listan, min och teamets andra hajart, Hågäle.
En udda och lite lustig art med stora ögon. Givetvis fick den simma tillbaka till djupet, eftersom hajar saknar simblåsa är det inga problem för dem med tryckskillnader och kan utan problem sättas tillbaka efter fotografering.
Nu är vi trötta och alla vet att vi har fisk och utrustning att ta hand om när vi kommer tillbaka, men det går ganska bra och vi kommer i säng efter att ha varit vakna i nästan två dygn. Märkligt nog kunde jag inte sova så länge så nu sitter jag här och skriver medan de andra två ligger och sover. Jag ska lägga ut detta på hemsidan så fort Micke vaknar, det är bara han som har koden till internetuppkopplingen just nu.
Skriver igen senare idag, i natt eller imorgon beroende på hur vår dygnsrytm kommer att se ut…
Dagens fakta:
- Total båtsträcka: 59,9 km
- Högsta hastighet: 29 km/h
- Trippens totallängd: 8,54 h
Fiskarter (med dagens högsta vikt):
- Kolja (3,64 kg)
- Torsk (7,30 kg)
- Sej
- Hågäle (840 g)
Ha det bra & På återhörande!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
