Livet på kusten: Sprallattack i fuktigt vinterland

[karki]

Puff. Pet. Nyp.*Något är där. Hela kanten hade jag haft tydliga kontakter med fisk. Den långa zonkerflugan visade sig vara grym för stunden. Grym på att få fiskens intresse, mindre grym på att kroka.

Kast som gnuggas i medvind.

I kastet efter ökar jag farten något. Tvärnit följt av lättsam frenesi. Blankt skimmer långt ut. Det plaskas hårt med fenan. Det snurras. Det är kullerbyttor i ytan. Styr snabbt in fisken. Ett vackert litet sprall.
Ett sprall är en fisk som är under måttet men samtidigt inte ett smolt. Havsöringarnas svar på tonåring skulle jag kalla det.

Sprall de luxe.

Innan fisken landandes hade dagen varit lång. Mängder med storspigg stod upptryckt på skärgårns grundområden denna blåsiga dag. Måsarna dök regelbundet. Havsörnen gled majestätiskt bland molnfronter blandat med klar himmel.
Flugvalet när det är överflöd av de naturliga bytesdjuren är alltid extra svårt. Ska man köra naturligt eller ska man sticka ut med något färggrant? Körde klassiskt moderna mönster som B3 grisen, B3 bonker, baitfish med tratt med mera. Men det verkade inte locka öringen till hugg. Hittade dock en förvirrad tånglake i ytfilmen. Märkbart chockad, antagligen efter att en öring ”smällt” till den med sin stjärtfena.
Spanade i flugasken och hittade en väldigt lik imitation. Efter flugbytet hade jag flera kontakter samt landade fisken ovan. Så denna gång var det naturligt som gällde.

Tånglake.

Annars var dagen väldigt fuktig och kylig. Fukten fullkomligt kröp innanför kläderna. Lägg till en elak ostanvind på det och livet på kusten är mindre behagligt.

Johan vandrar ner mot vattnet.*Isen äter mer och mer av det öppna vattnet som finns.

/ John Kärki*

*

Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)