En väldigt väldigt bra vän.
Jag växte upp på sjön, Mälarens skärgård, Stockholms skärgård Dalälven, alla små sjöar runt om mig mm,,,,
Min far sålde sin båt den sista en silver hawk en fin båt efter många i raden ,,,,, Eran var slut jag var för ung för att ta mig ut på dom större sjöarna själv, det blev årorna med Långforsen i Sala som tog mer eller mindre all min tid tills jag blev 14 år.
Men jag saknade väldigt ofta skärgården och Mälarens vatten med så mycket mer att utforska…. Detta blev bara drömmar tills jag efter bott i Norge flera år och festat varit som alla andra ute i svängen… Fisket uteblev det som varit min inspiration hela livet jag kunde sitta på våren hela min uppväxt i timme efter timme bara skåda gäddleken, och grodorna tiderna efter som lät i solnedgången. Jag njöt tänkte lärde mig studerade,,,,,, Ville komma så långt jag själv kunde inom detta ingen tävling bara den egna nyfikenheten och kärleken till detta.
Men sen efter jag träffat min underbara nuvarande sambo, kom jag i kontakt med en som kom att ge mig allt tillbaka med råge. Som att tiden fortsatte där den engång så tvärt stannade.
Den mannen hette Reijo Tanttula, han är och kommer alltid att vara en av dom mest lärda inom kunnandet av fiske och läsa av vatten. Och naturen, allt från en fågel som landa i en vik till ett vak någonstans långt bort till hur vågor slog mot öar och strandkanter.
Reijo hade under hela sitt liv lärt sig detta, låtit det gro med stor respekt för naturen och den bästa av vänner som någonsin går att få med förtroende och glädje.
Reijo
Under sin uppväxt berättade han för mig att när kriget låg över Finland, så fiskade han ofta efter fisk som mat har man ingen man mat får man fånga den själv. Han berättade hur han spö fångade sin mat. Minns hur han berättade det, han såg lite stolt ut. Och det ska han varit med för man ser på sin egen uppväxt med en nypa salt då. Vad är vårat samhälle mot krig och elände,,,,
Reijo vi hade väldigt många resor tillsammans under en ganska lång tid, men vi hade även många många kvällar. Med prat nere vid din strand tomt vid din brygga med en öl, lite vin ibland en grogg. Eller bara stanna med båten och fikade när man var en tur på sjön. Du räddade mig några gånger när jag satt fast på sjön med motor stopp.
Vi hördes ofta över telefon vi kunde prata om allt vi var verkligen kompisar. Ålder vad är det, ingenting du var en riktig kompis!
Det du gav mig är jag för evigt TACKSAM FÖR!
Du finns ej bland oss längre men en dag möts vi igen tills dess kommer jag för alltid sakna dig.
Din evige vän Jonas
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag växte upp på sjön, Mälarens skärgård, Stockholms skärgård Dalälven, alla små sjöar runt om mig mm,,,,
Min far sålde sin båt den sista en silver hawk en fin båt efter många i raden ,,,,, Eran var slut jag var för ung för att ta mig ut på dom större sjöarna själv, det blev årorna med Långforsen i Sala som tog mer eller mindre all min tid tills jag blev 14 år.
Men jag saknade väldigt ofta skärgården och Mälarens vatten med så mycket mer att utforska…. Detta blev bara drömmar tills jag efter bott i Norge flera år och festat varit som alla andra ute i svängen… Fisket uteblev det som varit min inspiration hela livet jag kunde sitta på våren hela min uppväxt i timme efter timme bara skåda gäddleken, och grodorna tiderna efter som lät i solnedgången. Jag njöt tänkte lärde mig studerade,,,,,, Ville komma så långt jag själv kunde inom detta ingen tävling bara den egna nyfikenheten och kärleken till detta.
Men sen efter jag träffat min underbara nuvarande sambo, kom jag i kontakt med en som kom att ge mig allt tillbaka med råge. Som att tiden fortsatte där den engång så tvärt stannade.
Den mannen hette Reijo Tanttula, han är och kommer alltid att vara en av dom mest lärda inom kunnandet av fiske och läsa av vatten. Och naturen, allt från en fågel som landa i en vik till ett vak någonstans långt bort till hur vågor slog mot öar och strandkanter.
Reijo hade under hela sitt liv lärt sig detta, låtit det gro med stor respekt för naturen och den bästa av vänner som någonsin går att få med förtroende och glädje.
Reijo
Under sin uppväxt berättade han för mig att när kriget låg över Finland, så fiskade han ofta efter fisk som mat har man ingen man mat får man fånga den själv. Han berättade hur han spö fångade sin mat. Minns hur han berättade det, han såg lite stolt ut. Och det ska han varit med för man ser på sin egen uppväxt med en nypa salt då. Vad är vårat samhälle mot krig och elände,,,,
Reijo vi hade väldigt många resor tillsammans under en ganska lång tid, men vi hade även många många kvällar. Med prat nere vid din strand tomt vid din brygga med en öl, lite vin ibland en grogg. Eller bara stanna med båten och fikade när man var en tur på sjön. Du räddade mig några gånger när jag satt fast på sjön med motor stopp.
Vi hördes ofta över telefon vi kunde prata om allt vi var verkligen kompisar. Ålder vad är det, ingenting du var en riktig kompis!
Det du gav mig är jag för evigt TACKSAM FÖR!
Du finns ej bland oss längre men en dag möts vi igen tills dess kommer jag för alltid sakna dig.
Din evige vän Jonas
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
