Till förra söndagen hade ett välbehövligt fiskepass bokats in. Ett avbrott i jobbet var nödvändigt och vad botar väl bättre en jobbtrött hjärna än lite fiske? Genom en kollegas försorg hade vi fixat en båt i sjön Erken i Norrtäljetrakten. Erken var för mig ett helt okänt vatten och jag ägnade mycket tid åt att försöka hitta djupkartor över vattnet utan att lyckas. Naturligtvis fanns det inte heller med i plottern som var laddat med stockholmskartorna. Jag blev förvånad över hur mycket det störde mig att endast kunna planera en fisketur utifrån Eniros satellitbilder och SMHIs väderprognoser som lovade vindar från sydväst på runt 5 m/s.
På plats kunde vi snabbt konstatera att vindarna var betydligt starkare än så, och en snabb uppdatering visade nu att vinden låg på det dubbla, ca 10 m/s. Båten vi skulle använda låg långt inne i skogen på en väl skyddad plats och när vi kom fram hittade vi en enkelskrovad plasteka på dryga 4 meter. Den bristande planeringen hade jag försökt kompensera med mängder av utrustning och båten packades med extrabensin, elmotor, batteri, min Elite 5:a som jag byggt om till portabel enhet med hjälp av en verktygslåda samt absurda mängder beten och fiskeutrustningar. En fin flaska vin hade inköpts som tack för lånet av båt och denna gömdes tryggt under en gran.
Två saker kunde snabbt konstateras om sjön Erken: Den bygger sjö och den innehåller sten och grund. Mycket sten och grund! Vi hade fått info om att utombordaren på 8 hp inte gick att tilta och vi insåg att detta skulle*kräva försiktighet från vår sida. Sten stack upp överallt och grunden kom snabbt och utan logik. Efter att ha fiskat av viken där båten låg gick vi istället ut i vind för att fiska de lite brantare kanterna som kändes självklara på grund av de höga vattentemperaturerna i grundvikarna. Vår enkelskrovade båt bjöd inget motstånd mot vind och vågor och trots att vi hade draggen på släp drev vi i hastigheter på närmare 4 knop i vinden. I desperation över att begränsas till fiske i det nästan nittongradiga vattnet i vikarna tog jag mig en titt på motorn och upptäckte att den visst gick att tilta. Genom att tilta motorn skulle vi kanske kunna göra planerade snabbdrifter i vinden utan att behöva vara rädda för att motorn skulle smulas sönder mot en sten? Det jag inte upptäckte var att gaspinnen var stelopererad och i mycket dåligt skick, och resultatet av tiltningen blev därför att motorpinnen brast! Tiltläget kändes dessutom mycket osäkert så vi fick vackert flytta oss mot grundare vatten.
Fiskerapporterna från ett annat gäng i teamet som befann sig i skärgården duggade tätt och sade oss att stora jiggar var gångbart. Hos oss var det spinnerbaits som gällde och trots mycket varierat fiske tog sju av dagens tio gäddor på små Sf spinnerbaits.
Vid varje förflyttning körde vi i endast en dryg knops hastighet och med ögonen på vattnet. Överallt fanns stenar som var svåra att upptäcka. Då det var dags att avsluta fisket flyttade vi oss sakta mot djupare vatten och när vi äntligen nådde sexmetersnivån drog vi igång bensinmotorn som trots den brutna gaspinnen var körbar med en konstig tvåhandsfattning som fixerade pinnen i användbart läge. Medan jag körde hade jag hela tiden ögonen på lodet för att upptäcka bottenförändringar i tid. Min fiskekompis höll samtidigt utkik framåt. Efter att ha tagit ut avståndet ordentligt från land och med tio meter vatten under båten vågade vi öka hastigheten till fem knop och kände oss ganska lugna. Siffrorna på lodet var betryggande. 10 meter… 10 meter… 8 met..1 METER! Snabbt som ögat slog jag av motorn och sekunden efter gick vi på med skrovet. Mitt ute i ingenting! Skrovet och givaren hade som tur var klarat sig och bensinmotorn hade inte gått på grundet, men nu använde vi elmotorn för resten av transporten hem.
Minns ni vinflaskan vi gömt under en gran? När vi kom tillbaka till båtplatsen var den naturligtvis borta. Som grädde på moset liksom. Bredvid oss där i skogen låg på morgonen ytterligare en båt i vattnet. En båt som nu var upptagen på land. När vi berättade om våra fiskeäventyr för båtägaren skrattade han och berättade att den andra båten tillhör en av hans kompisar. Vi litar på att denna kompis har en vinflaska att bjuda honom nästa gång de träffas…
På grund av olyckliga personliga omständigheter har det inte blivit något bloggande eller betesbyggande på hela veckan. Jag tackar och bockar till förstående kunder som fått vänta på sina beställningar!
Eftersom det kändes tråkigt att inte ha några bilder med i inlägget (vi tog inte en bild i söndags) byggde jag i morse ihop något jag tänkt testa ett tag. Denna spinnartillsats är inte på något sätt något originellt utan har funnits på marknaden under många år. I mitt fiskegäng har vi använt den väldigt mycket till framför allt abborrfisket och har lyckats bra med den. Den lilla spinnararmen hakas fast vid valfri jigg, här en Kopyto 3:a, och beteslåset fästs i armens mellanögla. Resultatet blir ett litet spinnerbait med mycket god jiggningsförmåga.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
På plats kunde vi snabbt konstatera att vindarna var betydligt starkare än så, och en snabb uppdatering visade nu att vinden låg på det dubbla, ca 10 m/s. Båten vi skulle använda låg långt inne i skogen på en väl skyddad plats och när vi kom fram hittade vi en enkelskrovad plasteka på dryga 4 meter. Den bristande planeringen hade jag försökt kompensera med mängder av utrustning och båten packades med extrabensin, elmotor, batteri, min Elite 5:a som jag byggt om till portabel enhet med hjälp av en verktygslåda samt absurda mängder beten och fiskeutrustningar. En fin flaska vin hade inköpts som tack för lånet av båt och denna gömdes tryggt under en gran.
Två saker kunde snabbt konstateras om sjön Erken: Den bygger sjö och den innehåller sten och grund. Mycket sten och grund! Vi hade fått info om att utombordaren på 8 hp inte gick att tilta och vi insåg att detta skulle*kräva försiktighet från vår sida. Sten stack upp överallt och grunden kom snabbt och utan logik. Efter att ha fiskat av viken där båten låg gick vi istället ut i vind för att fiska de lite brantare kanterna som kändes självklara på grund av de höga vattentemperaturerna i grundvikarna. Vår enkelskrovade båt bjöd inget motstånd mot vind och vågor och trots att vi hade draggen på släp drev vi i hastigheter på närmare 4 knop i vinden. I desperation över att begränsas till fiske i det nästan nittongradiga vattnet i vikarna tog jag mig en titt på motorn och upptäckte att den visst gick att tilta. Genom att tilta motorn skulle vi kanske kunna göra planerade snabbdrifter i vinden utan att behöva vara rädda för att motorn skulle smulas sönder mot en sten? Det jag inte upptäckte var att gaspinnen var stelopererad och i mycket dåligt skick, och resultatet av tiltningen blev därför att motorpinnen brast! Tiltläget kändes dessutom mycket osäkert så vi fick vackert flytta oss mot grundare vatten.
Fiskerapporterna från ett annat gäng i teamet som befann sig i skärgården duggade tätt och sade oss att stora jiggar var gångbart. Hos oss var det spinnerbaits som gällde och trots mycket varierat fiske tog sju av dagens tio gäddor på små Sf spinnerbaits.
Vid varje förflyttning körde vi i endast en dryg knops hastighet och med ögonen på vattnet. Överallt fanns stenar som var svåra att upptäcka. Då det var dags att avsluta fisket flyttade vi oss sakta mot djupare vatten och när vi äntligen nådde sexmetersnivån drog vi igång bensinmotorn som trots den brutna gaspinnen var körbar med en konstig tvåhandsfattning som fixerade pinnen i användbart läge. Medan jag körde hade jag hela tiden ögonen på lodet för att upptäcka bottenförändringar i tid. Min fiskekompis höll samtidigt utkik framåt. Efter att ha tagit ut avståndet ordentligt från land och med tio meter vatten under båten vågade vi öka hastigheten till fem knop och kände oss ganska lugna. Siffrorna på lodet var betryggande. 10 meter… 10 meter… 8 met..1 METER! Snabbt som ögat slog jag av motorn och sekunden efter gick vi på med skrovet. Mitt ute i ingenting! Skrovet och givaren hade som tur var klarat sig och bensinmotorn hade inte gått på grundet, men nu använde vi elmotorn för resten av transporten hem.
Minns ni vinflaskan vi gömt under en gran? När vi kom tillbaka till båtplatsen var den naturligtvis borta. Som grädde på moset liksom. Bredvid oss där i skogen låg på morgonen ytterligare en båt i vattnet. En båt som nu var upptagen på land. När vi berättade om våra fiskeäventyr för båtägaren skrattade han och berättade att den andra båten tillhör en av hans kompisar. Vi litar på att denna kompis har en vinflaska att bjuda honom nästa gång de träffas…
På grund av olyckliga personliga omständigheter har det inte blivit något bloggande eller betesbyggande på hela veckan. Jag tackar och bockar till förstående kunder som fått vänta på sina beställningar!
Eftersom det kändes tråkigt att inte ha några bilder med i inlägget (vi tog inte en bild i söndags) byggde jag i morse ihop något jag tänkt testa ett tag. Denna spinnartillsats är inte på något sätt något originellt utan har funnits på marknaden under många år. I mitt fiskegäng har vi använt den väldigt mycket till framför allt abborrfisket och har lyckats bra med den. Den lilla spinnararmen hakas fast vid valfri jigg, här en Kopyto 3:a, och beteslåset fästs i armens mellanögla. Resultatet blir ett litet spinnerbait med mycket god jiggningsförmåga.
Skitfiske!Jakob Fagerlund// Sf lures
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
