Då havsöringssäsongen närmar sig slutet för denna gången hade jag bestämt mig för ett sista försök att fånga nummer 11 för i år.
Då det varit uteslutande gäddfiske sedan i början på maj var det en lite märklig känsla att traska runt favoritrevet med lätt utrustning och långt spö. Hade nästan glömt bort hur bra mitt Ironfeather-spö kastar. Det är inte många meter som fattas för rekomendera dansken på andra sidan sundet att ta på sig hjälm.
Kom ut vid 18-tiden och började på ett lite djupare parti. Extremt högt vattenstånd gjorde det svårfiskat då jag inte kom åt en av mina favoritlokaler.
Fisket var stendött och fortsatte så i drygt en timme.
Har nu kommit nära revet och står och halvsover när en havsöring som vakar med ett rejält plask 5 meter bredvid väcker mig.
Nu börjar det hända grejor och ytterligare vak och enstaka följare gäckar mig. Havsöringen går mycket grunt i jakt på märlor vilket gör dem nästan helt ointresserade av min Gobi. Jag säger nästan för samtidigt som solen försvinner i horisonten så bugar sig spöet i en välkommen hälsning. Tråkigt nog sitter inte enkelkroken lika bra som vanligt och fighten är strax över. Surt, surt men får helt enkelt ta revansch i januari.
På vägen hem är jag centimeter från att trampa på en sandskrädda och kort därefter ser jag abborre som jagar i ytan. Det är nåt speciellt med solnedgångarna på kusten och jag längtar redan till nyårsdagen
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Då det varit uteslutande gäddfiske sedan i början på maj var det en lite märklig känsla att traska runt favoritrevet med lätt utrustning och långt spö. Hade nästan glömt bort hur bra mitt Ironfeather-spö kastar. Det är inte många meter som fattas för rekomendera dansken på andra sidan sundet att ta på sig hjälm.
Kom ut vid 18-tiden och började på ett lite djupare parti. Extremt högt vattenstånd gjorde det svårfiskat då jag inte kom åt en av mina favoritlokaler.
Fisket var stendött och fortsatte så i drygt en timme.
Har nu kommit nära revet och står och halvsover när en havsöring som vakar med ett rejält plask 5 meter bredvid väcker mig.
Nu börjar det hända grejor och ytterligare vak och enstaka följare gäckar mig. Havsöringen går mycket grunt i jakt på märlor vilket gör dem nästan helt ointresserade av min Gobi. Jag säger nästan för samtidigt som solen försvinner i horisonten så bugar sig spöet i en välkommen hälsning. Tråkigt nog sitter inte enkelkroken lika bra som vanligt och fighten är strax över. Surt, surt men får helt enkelt ta revansch i januari.
På vägen hem är jag centimeter från att trampa på en sandskrädda och kort därefter ser jag abborre som jagar i ytan. Det är nåt speciellt med solnedgångarna på kusten och jag längtar redan till nyårsdagen
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
