Hær om dagen blev jag avbruten i mitt storstædande då jag hittade min gamla fiskedagbok (från børjan av min fiskepassion). Det blev ju sjælvklart så att jag satte mig ned och fastnade i gamla minnen och kænslor, istællet før stædning...
Dagboken var dammig och den var omslagen i olika fiskemtoiv jag klistrat fast, allt ifrån bilder av utrustningsmærken, bilder av prylar och fiskar.
Inne i dagboken var det fullt av noga detaljerade rapporter om vart jag hade fiskat, hur vædret var, vart jag fick fisk osv. Det var också listor av personbæstan, om stællen jag ville fiska på och mycket mycket mer!
Medans jag satt och læste mig tillbaka till mina fiskeupplevelser fick jag en sorts "uppvakning".
Alla dessa fisketurer som står beskrivet i dagboken innehåller så mycket glædje och uppskattning, bara før några småfiskar hit och dit!
Segerdans før varje ny art eller førbættring av personbæsta var obligatoriskt!
Då børjade jag tænka igenom mina fisketurer idag; antingen om dom har ægt rum hær hemma i Norge efter gædda/abborre eller dom dramatiska fighterna med monsterfiskar... Nær drog jag en segerdans sist? Tar jag dom dær fina abborrarna før givet?
Æven om jag fångat en "livs-fisk" flera gånger om, hur uppskattar jag detta? Hade jag vart 14 år igen och fått alla dessa fiskarna som jag fått idag hade ju jag avlidit av før mycket adrenalin och endorfiner i kroppen...
Varfør har det blivit så? Ni kan væl också tænka tillbaka nær ni fick eran førsta gædda før førsta gången, eller fick en fin havsøring? Den kænslan var ju helt overkligt bra!
Och så tænk er hit idag, det blir inte helt samma reaktion nær ni højer erat PB ænnu en gång?
Jag tror inte detta beror på att man blir "trøtt" på det, jag ær iaf mer fisketokig nu æn vad jag var då.
Men man kanske blir avtrubbad och tar dessa fantastiska upplevelser før givet?
Alla dom otroligt fina minnena man skapar nær man fiskar har all sin rætt att uppskattas maximalt och nær det gæller fiske ær allt oberækneligt, du vet aldrig nær du kommer att uppleve den dær fantastiska kænslan av att få din drømfisk! Sådana tillfælligheter (om man nu vill kalla det så) kan ju inte tas før givet?!
Efter att ha rest tillbaka i tid med min fiskedagbok inser jag att jag vill ha tillbaka en del av 14åriga Emma på mina fisketurer och uppskatta allt fisketurerna erbjuder!
Så jag lovar att næsta "drøm-fisk" jag får ska firas med segerdans, hopp och skrik!
Har ni någon fiskedagbok från børjan av eran fiskepassion? Dela gærna med er hur ni definerar fiskeglædje och allt som hør till!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dagboken var dammig och den var omslagen i olika fiskemtoiv jag klistrat fast, allt ifrån bilder av utrustningsmærken, bilder av prylar och fiskar.
Inne i dagboken var det fullt av noga detaljerade rapporter om vart jag hade fiskat, hur vædret var, vart jag fick fisk osv. Det var också listor av personbæstan, om stællen jag ville fiska på och mycket mycket mer!
Medans jag satt och læste mig tillbaka till mina fiskeupplevelser fick jag en sorts "uppvakning".
Alla dessa fisketurer som står beskrivet i dagboken innehåller så mycket glædje och uppskattning, bara før några småfiskar hit och dit!
Segerdans før varje ny art eller førbættring av personbæsta var obligatoriskt!
Då børjade jag tænka igenom mina fisketurer idag; antingen om dom har ægt rum hær hemma i Norge efter gædda/abborre eller dom dramatiska fighterna med monsterfiskar... Nær drog jag en segerdans sist? Tar jag dom dær fina abborrarna før givet?
Æven om jag fångat en "livs-fisk" flera gånger om, hur uppskattar jag detta? Hade jag vart 14 år igen och fått alla dessa fiskarna som jag fått idag hade ju jag avlidit av før mycket adrenalin och endorfiner i kroppen...
Varfør har det blivit så? Ni kan væl också tænka tillbaka nær ni fick eran førsta gædda før førsta gången, eller fick en fin havsøring? Den kænslan var ju helt overkligt bra!
Och så tænk er hit idag, det blir inte helt samma reaktion nær ni højer erat PB ænnu en gång?
Jag tror inte detta beror på att man blir "trøtt" på det, jag ær iaf mer fisketokig nu æn vad jag var då.
Men man kanske blir avtrubbad och tar dessa fantastiska upplevelser før givet?
Alla dom otroligt fina minnena man skapar nær man fiskar har all sin rætt att uppskattas maximalt och nær det gæller fiske ær allt oberækneligt, du vet aldrig nær du kommer att uppleve den dær fantastiska kænslan av att få din drømfisk! Sådana tillfælligheter (om man nu vill kalla det så) kan ju inte tas før givet?!
Efter att ha rest tillbaka i tid med min fiskedagbok inser jag att jag vill ha tillbaka en del av 14åriga Emma på mina fisketurer och uppskatta allt fisketurerna erbjuder!
Så jag lovar att næsta "drøm-fisk" jag får ska firas med segerdans, hopp och skrik!
Har ni någon fiskedagbok från børjan av eran fiskepassion? Dela gærna med er hur ni definerar fiskeglædje och allt som hør till!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
