Jag och Daniel åkte en sväng och fiskade, det var ju ändå första metardagen.
Vi åkte till gölen och var på jakt efter sutare och möjligtvis någon ruda.
*
Det var segt i början och inget hände på en väldigt lång stund. Vi såg dock mycket aktivitet på ytan.
*
Efter några timmar hade mäsket gjort sitt och båda våra flöten rörde sig som indikation på att någon
fisk var nere vid betet och rotade runt. Vi blev på helspänn varje gång det gungade till i flötet, sånt här
är skitroligt men det förstår bara de som verkligen provat den här sortens fiske. Vi fortsatte fiska och
det var några små pill ibland. Till slut lyftes Daniels flöte och började vandra åt sidan, Daniel gjorde
mothugg och fisken gjorde motstånd. Det var ingen sutare, det kunde vi konstatera rätt fort. Men inte
heller kändes det som en ruda. Vad kunde detta vara?
*
En rätt så intensiv fight pågick ett tag och den vände flera gånger i ytan men vi lyckades inte riktigt
se vad det var för fisk. En gång tyckte jag det var en ruda, men den kämpade lite för bra för det. Sen
till slut håvade vi fisken och kunde se vad det var, det var en liten liten karp som tagit betet.
*
*
När vi fotat den här såg jag att mitt flöte flyttat sig och låg på djupare vatten så jag drog in det till rätt
plats igen och plötsligt lyftes mitt flöte och började vandra. Det här var min chans tänkte jag och satte
ett ordentligt mothugg. Upp FLÖG en pytteliten abborre och landade på backen. Stackaren visste
nog inte vad som hänt. Jag krokade av den och fortsatte fiska i hopp om att det skulle komma en
lite större fisk nästa gång. Det tog inte mer än en halvtimme så lyftes Daniels flöte ännu en gång
och när mothugget var satt visste vi båda att det var en sutare, den gjorde fina rusningar och ville
kämpa på bra. Fighten varade inte mer än någon minut och efter håvningen kunde vi se att det var
en bekant fisk. Hon har ett ärr på gällocket och är lätt att identifiera på det. Tyvärr tänkte vi inte så
långt att vi fotograferade henne från rätt sida så ärret syns inte, men jag fångade henne i augusti
förra året om du vill bläddra tillbaks och titta. Här är hon i alla fall:
*
Efter den här fiskade vi en liten stund till men ingen fisk ville gå på våra beten så vi gav upp runt ett
på natten, plockade ihop och gick hela vägen bort till bilen. Väl där såg vi att temperaturen krupit
ner till bara 4 grader, inte konstigt att vi var stelfrusna.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Vi åkte till gölen och var på jakt efter sutare och möjligtvis någon ruda.
*
Det var segt i början och inget hände på en väldigt lång stund. Vi såg dock mycket aktivitet på ytan.
*
Efter några timmar hade mäsket gjort sitt och båda våra flöten rörde sig som indikation på att någon
fisk var nere vid betet och rotade runt. Vi blev på helspänn varje gång det gungade till i flötet, sånt här
är skitroligt men det förstår bara de som verkligen provat den här sortens fiske. Vi fortsatte fiska och
det var några små pill ibland. Till slut lyftes Daniels flöte och började vandra åt sidan, Daniel gjorde
mothugg och fisken gjorde motstånd. Det var ingen sutare, det kunde vi konstatera rätt fort. Men inte
heller kändes det som en ruda. Vad kunde detta vara?
*
En rätt så intensiv fight pågick ett tag och den vände flera gånger i ytan men vi lyckades inte riktigt
se vad det var för fisk. En gång tyckte jag det var en ruda, men den kämpade lite för bra för det. Sen
till slut håvade vi fisken och kunde se vad det var, det var en liten liten karp som tagit betet.
*
*
När vi fotat den här såg jag att mitt flöte flyttat sig och låg på djupare vatten så jag drog in det till rätt
plats igen och plötsligt lyftes mitt flöte och började vandra. Det här var min chans tänkte jag och satte
ett ordentligt mothugg. Upp FLÖG en pytteliten abborre och landade på backen. Stackaren visste
nog inte vad som hänt. Jag krokade av den och fortsatte fiska i hopp om att det skulle komma en
lite större fisk nästa gång. Det tog inte mer än en halvtimme så lyftes Daniels flöte ännu en gång
och när mothugget var satt visste vi båda att det var en sutare, den gjorde fina rusningar och ville
kämpa på bra. Fighten varade inte mer än någon minut och efter håvningen kunde vi se att det var
en bekant fisk. Hon har ett ärr på gällocket och är lätt att identifiera på det. Tyvärr tänkte vi inte så
långt att vi fotograferade henne från rätt sida så ärret syns inte, men jag fångade henne i augusti
förra året om du vill bläddra tillbaks och titta. Här är hon i alla fall:
*
Efter den här fiskade vi en liten stund till men ingen fisk ville gå på våra beten så vi gav upp runt ett
på natten, plockade ihop och gick hela vägen bort till bilen. Väl där såg vi att temperaturen krupit
ner till bara 4 grader, inte konstigt att vi var stelfrusna.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
