Jag bjöd tidigare i vår in Peter till en nationaldagsweekend i Vallen, en fäbodvall min bättre hälfts släkt har. En helg med abborrfiske, flugfiske och avkoppling var ingredienser Peter inte kunde tacka nej till. Peter som var i Uppsala under dagarna för att fira flickvännen hans examen från högskolestudier blev av mig upphämtad i Hällbo. Vi inhandlade diverse mat och tillhörigheter inför helgen innan vi begav oss ut i Hälsingeskogen – den bästa skogen. Renaulten var fylld till max när vi seglade genom skogen mellan bäckar och tjärnar. Vi anlände runt 18.00, otroligt nöjd över att vara på plats och känna av tystnaden.
Bäckrödingar blir sällan stor, men de är stridiga och med de lägre klasserna på spöt är det riktigt roligt. Vi körde bara torrt, och ythuggen ibland är helt underbara. Flygturer på ett par dm i luften gör att man bara kan skratta.* De flesta vi fick låg runt 6-7 tum (15-17,5 cm) men den längsta som mättes var 8,5 tum (21,25 cm). Jag har tidigare fått någon runt 25 cm-sträcket så det finns lite större där också allt. 
Middagen var utsökt och regnet utanför gjorde det ännu trevligare. Verkligen få förunnat att kunna ta del av sådana tillfällen.
När regnet och maten lagt sig hade det börjat bli mörkt, men vi bestämde oss för att meta lite på tjärnen som vi var ut på tidigare. 
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Vi satte igång en panna kaffe det första vi gjorde för att sedan börja styra med maten – matjesill och potatis med gräddfil och gräslök, nationaldagen till ära. Som pricken över i:et hade Peter egenkryddad snaps att ta till bords -* helt fantastiskt hemsk och underbar upplevelse på samma gång, så som en bra snaps ska vara!
Är man en person som uppskattar tystnaden och att vara långt ifrån allt vad sociala medier är finns det få saker bättre än detta. Att lämna mobilen och bara vara är något jag tror alla behöver ibland.
Vädret var perfekt, runt 20 grader – varken för varmt eller kallt. Knappt några mygg och knott såhär tidigt på sommaren vilket gör det väldigt behagligt att vistas ute.
Efter någon timme av mat, dryck och diverse samtalsämnen tog vi ekan för att fiska en snabbis i tjärnen nedanför vallen.
Trots några dagar av värme var det ingen fart på abborrarna, om någon vecka har dom större säkert vaknat ordentligt.
Vi gled runt över tjärnen och testade de syren som jag vet av och fick några mindre innan vi tog oss tillbaka till stugan.
Vi gled runt över tjärnen och testade de syren som jag vet av och fick några mindre innan vi tog oss tillbaka till stugan.
Innan det började bli för mörkt gick vi och spanade in några granntjärnar som låg spegelblanka.
Vi gjorde relativt tidigt kväller i stugan för att ladda inför morgondagens flugfiske och flytringspremiär för Peter. Hoppas bäckrödingen är på humör.
Jag vaknade till under morgonen och hade ingen aning vad klockan var. När jag inte hittade min fick jag smått panik att vi försovit oss och vrålade tills Peter vaknade i grannrummet, för att sedan informera mig om att klockan var 04:30 – det är underbart med sommar!
Vi var istället uppe innan kl 08.00, som planerat. Det hade börjat regna ganska rejält, men vi mindes att rapporterna meddelade att det skulle bli bättre vid lunch. Vi drog därför ut på frukosten för att vänta ut vädret. Kring 10.00 gjorde vi oss istället i ordning för avfärd, packade in flytringarna och alla tillbehör som behövs – det är ju en hel del.
Vi var på plats vid tjärnen strax efter 11.00 och det hade blivit uppehåll, som lovat.
När vi var färdig med kittandet och uppumpning av flytringen hade jag föreläsning hur du enklast sjösätter en flytring i tjärn utan botten, alltså myrtjärn. Praktiken gick galant och ingen av oss avled när vi gled ut på tjärnen. Underbara känsla!*Första gången man är ut med flytring kan det vara lite krångligt innan paddlingstekniken sitter, men det gick inte många minuter innan Peter for runt som Ian Thorpe.
Det är verkligen HUR kul som helst att fiska flytring. Extra roligt när fisket är kanon, bäckrödingen är ofta en huggvillig fisk och den gjorde oss inte besviken. Otaliga fiskar föll för våra flugor, Peter körde med en klinkhammer medans jag använde favoriten march brown.
Bäckrödingar blir sällan stor, men de är stridiga och med de lägre klasserna på spöt är det riktigt roligt. Vi körde bara torrt, och ythuggen ibland är helt underbara. Flygturer på ett par dm i luften gör att man bara kan skratta.* De flesta vi fick låg runt 6-7 tum (15-17,5 cm) men den längsta som mättes var 8,5 tum (21,25 cm). Jag har tidigare fått någon runt 25 cm-sträcket så det finns lite större där också allt.
Efter några timmar kände vi oss nöjda med fisketuren och drog oss hemåt för mat.
I stugan tog vi en tillfället i akt och tog en power nap.
Det började smyga sig på sämre väder och från håll hördes åska medans vi fixade med maten som var whiskymarinerad fläskytterfilé med färskpotatis – livskvalité på riktigt.* Det tog inte lång tid tills regnet var över oss och vi höll oss inne i stugan där vi grillade filén och kokade kaffe över en glödbädd.
Middagen var utsökt och regnet utanför gjorde det ännu trevligare. Verkligen få förunnat att kunna ta del av sådana tillfällen.
När regnet och maten lagt sig hade det börjat bli mörkt, men vi bestämde oss för att meta lite på tjärnen som vi var ut på tidigare.
Den var nu mestadels täckt med dimma vilket gjorde att turen blev trolsk.
Dimman låg tät och det var en upplevelse att sitta där och lyssna på trastens ensamma sång en sensommarkväll.
Verkligen en välbehövlig helg med många minnesvärda upplevelser. Det glöms ofta bort hur mycket det kan ge en att vara med en vän mitt ute i ingenstans och göra ingenting.
/Emil
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
