Hatten måste finnas med som en del av fiskeutrustningen även om den kan ersättas av en mössa. Flugspö måste också finnas med som en del i fiskeutrustningen och*kan nog inte ersättas av en träpinne. Eller?
Det behöver inte vara något fel på billiga flugspön men risken finns att tillverkaren sparat pengar på kvalitet. Tillverkarna är olika mycket kända och precis som i klädbranschen är kända märken dyrare utan att det behöver betyda bättre kvalitet. Men vadå kvalitet? -Ska det vara kraftigare byggt eller böja sig mer?
Nja, kvalitet handlar oftast om kastegenskaper och vikt men även hur välgjorda spöringar, rullfäste, skarvar och annat är, tillsammans med korkhandtagets hållbarhet.
Ett flugspö är svårt att köpa på postorder eller i en butik där man inte kan prova det först. För, även om kvaliteten på handtag, spöringar mm är i topp, kan kastegenskaperna vara helt olika. Styvt, mjukt, toppigt, helaktion mm måste anpassas till individen och då är vi olika.Som erfarna vill vi helt enkelt ha olika egenskaper på flugspöt medan den novise eller möjligen mer öppensinnige flugfiskaren lyssnar på råd från försäljaren.
Så började det för mej och Micke i en fiskeaffär i Mörrum för många år sedan. Det var ganska ovanligt med färdiga flugfiske-set på den tiden och vi ville inte kompromissa med kvaliteten.Mitt första spö som till och med Gunnar Westrin berömde var i linklass 4, vilket innebär att det var ganska vindkänsligt. Det var (och är fortfarande) också helaktion, dvs att spöt böjer sig lika mycket över hela sin längd och upplevdes därför väldigt mjukt. Så jag och Micke köpte i början av 90-talet vars ett 2-delat Sumo-spö med inlackat namn i linklass 6. Mickes spö blev tyvärr stulet under leveransen vilket slutade med att inget namn blev ingraverat -men vilken kvalitet! Namnet på mitt spö blev ”Snuttan” och det blev sedan flitigt använt i mer än 17år. Priset då var ca 2500kr vilket var hiskeligt dyrt och exclusivt särskilt för ett relativt okänt märke.
Sedan början på 90-talet har utvecklingen sprungit ifrån det gamla ”snuttan” och då jag skulle ge råd till en vän som skulle köpa flugspö insåg jag verkligen hur mycket som hänt. 2-delade spön finns knappt längre. De är oftast 4-delade nu och kräver därmed ingen lång spötub att släpa på (även om den där spötuben faktiskt kunde vara bra ibland). Topp- och helaktion har nu också utvecklats till att kastegenskaperna delats in i snabb, medel, långsam med topp, trekvarts, halv och helaktion -minst. Så nu, mer än någonsin, måste man prova sitt nya spö.
Bra balans med spötuben som stödMicke har efterhand provat flera spön efter sin far, Jan, varav bl.a. Ström- och Bäcksländan var av väldigt hög kvalitet. För egen del slutade jag snusa! Dealen med hustrun var att jag under ett år kunde spara motsvarande vad snuset kostat och sedan köpa nytt flugspö (och rulle) för pengarna. 1200kr/månad i 12 månader blir mycket pengar men jag resonerade så att alternativet varit att det snusats upp istället! Åter i Mörrum 18år senare, fick jag prova 6st olika flugspön under nästan en timme på en stor gräsmatta och kunde då verkligen känna skillnaden på kvalitet. Det blev till slut ett G Loomis NRX, klass 5 med namnet ”Snuttan II” ingraverat.
Och med ungefär samma känsla som då jag köpt ”snuttan I” -oj, det blev dyrt det här, insåg jag att vi numera aldrig kan skylla dåligt fiske på dålig utrustning! Det kanske vore bättre då med en pinne istället?
Att lära barn flugfiska är utmanande*men som grund måste flugspöet vara lätt. Ett ca 8 fots spö i klass 4-5 kan vara en bra start eftersom ett tyngre spö inte kan hanteras med en hand som barn. Och flugkastning blir svårt om man måste hålla spöt med båda händerna.*Att introducera barnen till att*kasta med flugspöet*gör sig kanske bäst på film -och sedan*att träna på riktigt så klart.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det behöver inte vara något fel på billiga flugspön men risken finns att tillverkaren sparat pengar på kvalitet. Tillverkarna är olika mycket kända och precis som i klädbranschen är kända märken dyrare utan att det behöver betyda bättre kvalitet. Men vadå kvalitet? -Ska det vara kraftigare byggt eller böja sig mer?Nja, kvalitet handlar oftast om kastegenskaper och vikt men även hur välgjorda spöringar, rullfäste, skarvar och annat är, tillsammans med korkhandtagets hållbarhet.
Ett flugspö är svårt att köpa på postorder eller i en butik där man inte kan prova det först. För, även om kvaliteten på handtag, spöringar mm är i topp, kan kastegenskaperna vara helt olika. Styvt, mjukt, toppigt, helaktion mm måste anpassas till individen och då är vi olika.Som erfarna vill vi helt enkelt ha olika egenskaper på flugspöt medan den novise eller möjligen mer öppensinnige flugfiskaren lyssnar på råd från försäljaren.
Så började det för mej och Micke i en fiskeaffär i Mörrum för många år sedan. Det var ganska ovanligt med färdiga flugfiske-set på den tiden och vi ville inte kompromissa med kvaliteten.Mitt första spö som till och med Gunnar Westrin berömde var i linklass 4, vilket innebär att det var ganska vindkänsligt. Det var (och är fortfarande) också helaktion, dvs att spöt böjer sig lika mycket över hela sin längd och upplevdes därför väldigt mjukt. Så jag och Micke köpte i början av 90-talet vars ett 2-delat Sumo-spö med inlackat namn i linklass 6. Mickes spö blev tyvärr stulet under leveransen vilket slutade med att inget namn blev ingraverat -men vilken kvalitet! Namnet på mitt spö blev ”Snuttan” och det blev sedan flitigt använt i mer än 17år. Priset då var ca 2500kr vilket var hiskeligt dyrt och exclusivt särskilt för ett relativt okänt märke.Sedan början på 90-talet har utvecklingen sprungit ifrån det gamla ”snuttan” och då jag skulle ge råd till en vän som skulle köpa flugspö insåg jag verkligen hur mycket som hänt. 2-delade spön finns knappt längre. De är oftast 4-delade nu och kräver därmed ingen lång spötub att släpa på (även om den där spötuben faktiskt kunde vara bra ibland). Topp- och helaktion har nu också utvecklats till att kastegenskaperna delats in i snabb, medel, långsam med topp, trekvarts, halv och helaktion -minst. Så nu, mer än någonsin, måste man prova sitt nya spö.
Bra balans med spötuben som stödMicke har efterhand provat flera spön efter sin far, Jan, varav bl.a. Ström- och Bäcksländan var av väldigt hög kvalitet. För egen del slutade jag snusa! Dealen med hustrun var att jag under ett år kunde spara motsvarande vad snuset kostat och sedan köpa nytt flugspö (och rulle) för pengarna. 1200kr/månad i 12 månader blir mycket pengar men jag resonerade så att alternativet varit att det snusats upp istället! Åter i Mörrum 18år senare, fick jag prova 6st olika flugspön under nästan en timme på en stor gräsmatta och kunde då verkligen känna skillnaden på kvalitet. Det blev till slut ett G Loomis NRX, klass 5 med namnet ”Snuttan II” ingraverat.Och med ungefär samma känsla som då jag köpt ”snuttan I” -oj, det blev dyrt det här, insåg jag att vi numera aldrig kan skylla dåligt fiske på dålig utrustning! Det kanske vore bättre då med en pinne istället?
Att lära barn flugfiska är utmanande*men som grund måste flugspöet vara lätt. Ett ca 8 fots spö i klass 4-5 kan vara en bra start eftersom ett tyngre spö inte kan hanteras med en hand som barn. Och flugkastning blir svårt om man måste hålla spöt med båda händerna.*Att introducera barnen till att*kasta med flugspöet*gör sig kanske bäst på film -och sedan*att träna på riktigt så klart.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
