Blod, svett och tårar! Ett klassiskt uttryck som aldrig har varit mer passande! För jag har spenderat på tok för många timmar i detta vatten utan att ha en karp i håven. Men nu vände turen till min favör.
Det startade med en brax. Ni som metar vet vad jag talar om. Ett pip i larmet och sen är det tyst, ibland i vad som känns som en evighet innan det piper en gång till. Jag lyfter spöt och börjar att veva in den lilla krabaten. Då, då jävlar!! drar det iväg på riktigt. Spöt bredvid fullkomligt exploderar och när spöt är på väg att lämna banksticken får jag tag på det. Braxen spöt lämnas över till turens kamrater och jag hoppar i båten tillsammans med Hampus. Vi närmar oss vad som känns som en bra fisk. Fisken har tagit sig in bland en massa näckrosor och vi börjar det olidliga arbetet med att försöka få ut den. Fisken bryter ytan och är påväg ner i håven, men istället för att glida snyggt in i håven får den nya krafter och drar iväg. Fjällisen som vi nu vet är en riktigt fin fisk går fast. Jag slänger av mig kläderna och hoppar ner i vattnet. Efter lite lirkande får jag loss linan från djupet. Fisken är kvar och håven närmar sig ännu en gång.
Vi spolar fram bandet. Framme i båten sitter en uppgiven Robert. Kan inte minnas om det kom ett par svordomar. Det som inte får hända, det hände...
Väl på land mår man nästan dåligt. Ännu en gång har jag blivit besegrad i detta vatten. Men tack och lov för endast en timme till. För jag skulle få en chans till. Den beslutsamhet som Hampus hade denna gången när fisken skulle i håven var helt fantastisk! För det var ingen lång fajt! Jag själv har inte ens sett fisken när han skiner upp som en sol och säger att detta är en bra fisk! Här tackar jag för mig och låter bilderna säga resten. Mitt spegel pb är numera 13.78kg
//Robban
Läs mer på bloggen
Det startade med en brax. Ni som metar vet vad jag talar om. Ett pip i larmet och sen är det tyst, ibland i vad som känns som en evighet innan det piper en gång till. Jag lyfter spöt och börjar att veva in den lilla krabaten. Då, då jävlar!! drar det iväg på riktigt. Spöt bredvid fullkomligt exploderar och när spöt är på väg att lämna banksticken får jag tag på det. Braxen spöt lämnas över till turens kamrater och jag hoppar i båten tillsammans med Hampus. Vi närmar oss vad som känns som en bra fisk. Fisken har tagit sig in bland en massa näckrosor och vi börjar det olidliga arbetet med att försöka få ut den. Fisken bryter ytan och är påväg ner i håven, men istället för att glida snyggt in i håven får den nya krafter och drar iväg. Fjällisen som vi nu vet är en riktigt fin fisk går fast. Jag slänger av mig kläderna och hoppar ner i vattnet. Efter lite lirkande får jag loss linan från djupet. Fisken är kvar och håven närmar sig ännu en gång.
Vi spolar fram bandet. Framme i båten sitter en uppgiven Robert. Kan inte minnas om det kom ett par svordomar. Det som inte får hända, det hände...
Väl på land mår man nästan dåligt. Ännu en gång har jag blivit besegrad i detta vatten. Men tack och lov för endast en timme till. För jag skulle få en chans till. Den beslutsamhet som Hampus hade denna gången när fisken skulle i håven var helt fantastisk! För det var ingen lång fajt! Jag själv har inte ens sett fisken när han skiner upp som en sol och säger att detta är en bra fisk! Här tackar jag för mig och låter bilderna säga resten. Mitt spegel pb är numera 13.78kg
//Robban
Läs mer på bloggen
