Med gårdagens statistiska rapportering tar jag idag avstamp i mer reflektion om fiske. Mellan helgens fiskepass och det föregående hann det gå 3 månader utan att jag fiskade. Helgens fiskepass var dock ovärdeligt välgörande och det var gött att få känna äkta glädje av fisket.
Det finns flera förklarande orsaker till den låga fiskefrekvensen. T.ex. har vädret varit vedervärdigt under lång tid här på västkusten med påtagliga vindar, ofta i kombination med vårt numera vintertypiska sidledsregn. Väderargumentet leder in på bekvämlighetsargumentet. Jag är mer bekväm nu än för några år sedan. Bekvämligheten består dels att det är mycket annat som tar upp tid och engagemang så som arbete och att ha småbarn men också i att min riktning för fisket ändrats. Dessutom har intresset för öl eskalerat sedan förra året.
För några år sedan satte jag upp målet att fånga 50 arter i Sverige vilket blev en stor drivkraft att göra diverse satsningar. Det kändes helt enkelt värt att sova några få timmar innan nästa arbetsdag, bara man fick fiska efter en ny art. Jag nådde målet 50 arter 2018 och fiskade en del artfiske även förra året. Vad som dock blev uppenbart var att det minst lika ofta slutade i känslor av besvikelse, "Ingen lycka denna gången heller.". Jag gillar inte riktigt när fisket blir för resultatbaserat. Det är inte det jag vill åt. Fisket vill jag ha som något jag njuter av eftersom vardag och familjeliv har en tärande effekt (givetvis motsatt effekt med). Av det skälet har jag valt att inte vara med i tävlingar då det, trots sin på skoj-tanke, lätt tenderar att bli att man mäter sig med andra. Artfisket 2019 blev en besvikelse och betydligt mer energi gick åt till att vara frustrerad än glad. Av det skälet så tonar jag ned artjakten betydligt 2020. Intresset finns där och jag kommer att fiska utifrån ett betydligt mer mångsidigt fiske vad gäller arter än gemene fritidsfiskare i Sverige gör, men de där riktade satsningarna kommer bli färre och mer lustbetonade. Jag och tobisarna har tveklöst ett och annat otalt och jag kommer försöka notera någon tobisart under kommande år men det får bli när det passar, helt enkelt.
Jag gissar att det blir mer mete i år där fokus kommer ligga på att njuta av mete med både flöte, feeder och enklare bottenmete. Det lär bli mer fiske som sker i närheten, alltså på hemmaplan, därför att resor också tar energi och ork. Det kan dessutom bli rätt stressigt ibland. Sommarsemestern lär innehålla mycket jiggfiske efter abborre, ett minst sagt lustbetonat fiske. Jag har egentligen bara två mål med fisket 2020:
1. Njuta mer av det.
2. Lyckas lura braxen i den stora värmländska näringsfattiga sjön.
Apropå punkt 2 så kommer jag nog skriva mer om det framöver i ett mer specificerat inlägg för att kontextualisera vad som lockar med det. Hade varit kul att läsa något om era mål med 2020.
Läs mer på bloggen
En fantastisk oxsimpa blev årets första fisk!
Det finns flera förklarande orsaker till den låga fiskefrekvensen. T.ex. har vädret varit vedervärdigt under lång tid här på västkusten med påtagliga vindar, ofta i kombination med vårt numera vintertypiska sidledsregn. Väderargumentet leder in på bekvämlighetsargumentet. Jag är mer bekväm nu än för några år sedan. Bekvämligheten består dels att det är mycket annat som tar upp tid och engagemang så som arbete och att ha småbarn men också i att min riktning för fisket ändrats. Dessutom har intresset för öl eskalerat sedan förra året.
För några år sedan satte jag upp målet att fånga 50 arter i Sverige vilket blev en stor drivkraft att göra diverse satsningar. Det kändes helt enkelt värt att sova några få timmar innan nästa arbetsdag, bara man fick fiska efter en ny art. Jag nådde målet 50 arter 2018 och fiskade en del artfiske även förra året. Vad som dock blev uppenbart var att det minst lika ofta slutade i känslor av besvikelse, "Ingen lycka denna gången heller.". Jag gillar inte riktigt när fisket blir för resultatbaserat. Det är inte det jag vill åt. Fisket vill jag ha som något jag njuter av eftersom vardag och familjeliv har en tärande effekt (givetvis motsatt effekt med). Av det skälet har jag valt att inte vara med i tävlingar då det, trots sin på skoj-tanke, lätt tenderar att bli att man mäter sig med andra. Artfisket 2019 blev en besvikelse och betydligt mer energi gick åt till att vara frustrerad än glad. Av det skälet så tonar jag ned artjakten betydligt 2020. Intresset finns där och jag kommer att fiska utifrån ett betydligt mer mångsidigt fiske vad gäller arter än gemene fritidsfiskare i Sverige gör, men de där riktade satsningarna kommer bli färre och mer lustbetonade. Jag och tobisarna har tveklöst ett och annat otalt och jag kommer försöka notera någon tobisart under kommande år men det får bli när det passar, helt enkelt.
Jag gissar att det blir mer mete i år där fokus kommer ligga på att njuta av mete med både flöte, feeder och enklare bottenmete. Det lär bli mer fiske som sker i närheten, alltså på hemmaplan, därför att resor också tar energi och ork. Det kan dessutom bli rätt stressigt ibland. Sommarsemestern lär innehålla mycket jiggfiske efter abborre, ett minst sagt lustbetonat fiske. Jag har egentligen bara två mål med fisket 2020:
1. Njuta mer av det.
2. Lyckas lura braxen i den stora värmländska näringsfattiga sjön.
Apropå punkt 2 så kommer jag nog skriva mer om det framöver i ett mer specificerat inlägg för att kontextualisera vad som lockar med det. Hade varit kul att läsa något om era mål med 2020.
Läs mer på bloggen
