Jag har sedan länge haft planer på att undersöka en mindre skogsjö lite närmare. Denna eftermiddag blev det av. Vad för slags fisk jag kunde hitta där visste jag inte men abborre eller gädda och något lämpligt för dem att livnära sig på trodde jag skulle finnas.
Jag hade också fått ett intressant tips av annat slag, som jag också ämnade följa upp. Det skulle göra att jag måste ta en liten omväg fram till det egentliga målet men så fick bli.
Nåväl. Med tiden var det dags att ge sig av mot sjön. Som jag såg det kunde man närma sig sjön från två håll. Jag valde den västra sidan. En mycket sank mark med risig granskog. De övriga sidorna är inte så mycket bättre de utom möjligen en liten bergudde långt i sydöst. Jag hade tänkt ta mig dit genom att gå ett halvvarv genom myrskogen och sen få en fin stund i solnedgången på den andra sidan.
Marken var som sagt vattensjuk och tämligen öppen närmast sjökanten. Bitvis blev mossan rena gungflyet. Ett faktum som tranorna drog fördel av. Det fanns ett tranbo intill sjön, där en av föräldrarna höll ett vaksamt öga mot den fule fan som plaskade där borta i skogskanten.
För att komlicera min tillvaro ytterligare hade skogsägaren grävt många breda och djupa diken. Jag klarade inte att hoppa över dem och botten var lös. Fanns bara en utväg, nämligen att leta efter lämpliga passager, typ stenskravel eller vindfällen. En extra omväg för vart dike. Tursamt nog var myggen beskedliga men annars kändes det lite Norrlands fjälltrakter över stället.
Precis intill ett dike låg ett fläckigt rådjurskid. Jag upptäckte det på 2m avstånd. Jag tog ytterligare en omväg och kidet låg kvar orört och orörlig hela tiden såvitt jag vet.
Efter ett tag kom jag fram till ett extra brett och jävligt dike. I det såg jag en stor gulbrämad dykarbagge och det var det närmaste vattenliv jag nådde för under mitt letande efter en möjlighet att ta mig över kom jag till en prima skogsväg. Då fattade jag beslutet att vänta med den forsatta analysen av skogssjöns fiskemöjligheter till vintern. En kvart senare var jag framme vid bilen.
Hur var det nu då med den inledande omvägen? Jo jag tog den för att om möjligt få se två havsörnsungar. Det fick jag.
Jag hade också fått ett intressant tips av annat slag, som jag också ämnade följa upp. Det skulle göra att jag måste ta en liten omväg fram till det egentliga målet men så fick bli.
Nåväl. Med tiden var det dags att ge sig av mot sjön. Som jag såg det kunde man närma sig sjön från två håll. Jag valde den västra sidan. En mycket sank mark med risig granskog. De övriga sidorna är inte så mycket bättre de utom möjligen en liten bergudde långt i sydöst. Jag hade tänkt ta mig dit genom att gå ett halvvarv genom myrskogen och sen få en fin stund i solnedgången på den andra sidan.
Marken var som sagt vattensjuk och tämligen öppen närmast sjökanten. Bitvis blev mossan rena gungflyet. Ett faktum som tranorna drog fördel av. Det fanns ett tranbo intill sjön, där en av föräldrarna höll ett vaksamt öga mot den fule fan som plaskade där borta i skogskanten.
För att komlicera min tillvaro ytterligare hade skogsägaren grävt många breda och djupa diken. Jag klarade inte att hoppa över dem och botten var lös. Fanns bara en utväg, nämligen att leta efter lämpliga passager, typ stenskravel eller vindfällen. En extra omväg för vart dike. Tursamt nog var myggen beskedliga men annars kändes det lite Norrlands fjälltrakter över stället.
Precis intill ett dike låg ett fläckigt rådjurskid. Jag upptäckte det på 2m avstånd. Jag tog ytterligare en omväg och kidet låg kvar orört och orörlig hela tiden såvitt jag vet.
Efter ett tag kom jag fram till ett extra brett och jävligt dike. I det såg jag en stor gulbrämad dykarbagge och det var det närmaste vattenliv jag nådde för under mitt letande efter en möjlighet att ta mig över kom jag till en prima skogsväg. Då fattade jag beslutet att vänta med den forsatta analysen av skogssjöns fiskemöjligheter till vintern. En kvart senare var jag framme vid bilen.
Hur var det nu då med den inledande omvägen? Jo jag tog den för att om möjligt få se två havsörnsungar. Det fick jag.
Kommentera