I morse skulle jag åka och fiska, ismete var planerat. Inför detta hade jag dagen innan pimplat upp ca 15 abborrar, som jag tänkt ut en smart förvaringsplats till. Jag vet sedan tidigare att fiskarna blir lugnare om de har mörkt kring förvaringshinken, och då jag hade en helt svart hästfodertunna så borde den passa perfekt, då den rymmer 60 liter. Jag fyllde på med ca 40 liter vatten, och hällde över abborrarna till fodertunnan. Jag lade märke till att några av dem var ganska spaka, men annars verkade de ok. Jag fyllde tunnan med så kallt vatten som möjligt, så omställningen inte skulle bli för häftigt. Satte även en syrepump i tunnan över natten.
När jag gick till sängs kollade jag abbisarna, och de verkade ok, utom två som simmade litet vingligt. Nåväl, jag försov mig lite, vaknade vid 8.45 på morgonen. Gick direkt till abborrarna för att kolla läget: Alla utom två stendöda! Jag har alltid tyckt att abborrar generellt är mycket tåligare än t. ex. mört, som jag utan problem förvarat på samma sätt? Den enda förklaringen jag kan komma på varför de dog är att de inte klarade ca 3 timmar i en femliters hink på isen och i bilen? Märkligt i alla fall. Någon som har en alternativ idé?
Men, för att återgå till min trötthet... Jag plockade upp de döda abborrarna med en isskopa, och de hade redan börjat stinka lite smått, så de var inte nydöda. Spelar ingen roll tänkte jag, de funkar ju som dead-bait ändå. Återstod två alldeles för pigga abborrar i hektosklassen. Efter sådär 5-6 försök, och efter att ha jagat räser-abborrar boostade av temeraturen, övergav jag isskopan och fångade dem med händerna istället, vilket resulterade i två snygga strängar med panik-avföring på mina underställsbyxor, från nämnda abborrar. Har aldrig tidigare varit så sugen på att lustmörda abborrar...
Som sagt, de två överlevarna simmade fint omkring i den mindre beteshinken, jättefina färger och värsta sprutten. I fodertunnan kunde jag se att jag bara fått en liten andel av den totala avföringen, då det låg ett antal fina strängar/smulor med fiskbajs i vattnet. Och vad brukar man göra med avföring? Jo, man spolar ned den i toaletten.
Så jag tog foder tunnan, lyfte den till kanten av toastolen, och började hälla ut vattnet. Just när jag kikade ned i toastolen, ser jag en fisk, en levande abborre, som tar sats mot ett liv i frihet... och försvinner som en räser-ubåt ned i avloppet!! Fan!! Vad göra? Ned med handen i kröken, känna runt, inget där! Fan, den åkte ned genom vattenlåset!?!
Slutsats: Jag kunde inte se abborrarna särskilt väl mot den svarta tunnan, och var ju lite sömning fortfarande, så... Nästa gång blir det minutiös genomgång av tunnan med ficklampa!
(Hoppas jag inte blir betraktad som djurplågare nu...)
När jag gick till sängs kollade jag abbisarna, och de verkade ok, utom två som simmade litet vingligt. Nåväl, jag försov mig lite, vaknade vid 8.45 på morgonen. Gick direkt till abborrarna för att kolla läget: Alla utom två stendöda! Jag har alltid tyckt att abborrar generellt är mycket tåligare än t. ex. mört, som jag utan problem förvarat på samma sätt? Den enda förklaringen jag kan komma på varför de dog är att de inte klarade ca 3 timmar i en femliters hink på isen och i bilen? Märkligt i alla fall. Någon som har en alternativ idé?
Men, för att återgå till min trötthet... Jag plockade upp de döda abborrarna med en isskopa, och de hade redan börjat stinka lite smått, så de var inte nydöda. Spelar ingen roll tänkte jag, de funkar ju som dead-bait ändå. Återstod två alldeles för pigga abborrar i hektosklassen. Efter sådär 5-6 försök, och efter att ha jagat räser-abborrar boostade av temeraturen, övergav jag isskopan och fångade dem med händerna istället, vilket resulterade i två snygga strängar med panik-avföring på mina underställsbyxor, från nämnda abborrar. Har aldrig tidigare varit så sugen på att lustmörda abborrar...
Som sagt, de två överlevarna simmade fint omkring i den mindre beteshinken, jättefina färger och värsta sprutten. I fodertunnan kunde jag se att jag bara fått en liten andel av den totala avföringen, då det låg ett antal fina strängar/smulor med fiskbajs i vattnet. Och vad brukar man göra med avföring? Jo, man spolar ned den i toaletten.
Så jag tog foder tunnan, lyfte den till kanten av toastolen, och började hälla ut vattnet. Just när jag kikade ned i toastolen, ser jag en fisk, en levande abborre, som tar sats mot ett liv i frihet... och försvinner som en räser-ubåt ned i avloppet!! Fan!! Vad göra? Ned med handen i kröken, känna runt, inget där! Fan, den åkte ned genom vattenlåset!?!
Slutsats: Jag kunde inte se abborrarna särskilt väl mot den svarta tunnan, och var ju lite sömning fortfarande, så... Nästa gång blir det minutiös genomgång av tunnan med ficklampa!
(Hoppas jag inte blir betraktad som djurplågare nu...)
Kommentera