Ja vad finns att säga? Tusen ord skulle nog krävs för att beskriva läget, minst! Jag har inte den tiden just nu, men vill ändå avreagera mig med att förklara hur underbart bra det faktiskt gick på min senaste fiskeTUR!
Efter en timme utan kontakt med fisk valde jag att låta brödpastan vandra med strömmen uppifrån och neråt mot mitt swim. Jag hade haft några karaktäristiska slackhugg av Id och hoppades få till något nu. Efter några studdsar lade sig sänket till rätta en bit ut och det dröjde inte länge innan spötoppen vippade till och linan slackade, mothugget gav en oerhörd tyngd först varpå fisken följde strömmen mot mig. När jag åter fick närkontakt med fisken kände jag att det var grövre kaliber och att det inte bara var att veva hem paketet.
Fisken gick och stötte tungt i strömmen och rörde sig inte direkt. jag kunde enbart parera med spöet och med tummen på bromsen satte jag den press jag vågade. Här fick det inte gå snett!
Efter några minuter dök fisken upp vid ytan för första gången, men att uppskatta den vågade jag mig inte på. Det dröjde ytterligare några bugningar i spöklingan innan fisken började ge med sig. Den kryssade snett mot strömmen och kom i höjd med mitt swim när jag för första gången såg fisken strax under ytan, solen hade precis kikat fram och älvens guld glänste till så det ryste i mig. "J*vlar vilken gris!" var det enda jag tyst för mig själv krystade fram. Knäna skakade avsevärt mer än i ögonblicket innan...
Så till slut fick jag fisken dit jag ville och kunde i ett litet mindre strömt parti få ut håvskaftet och med spöet styra fisken mot håvnätet. När den gled över håvkanten och jag lyfte gick det en stöt genom hela kroppen. Kroken släppte precis när jag lyfte upp håvens bygel runt fisken och jag fick en sådan kick att jag inte trodde jag var vid medvetande. Vid första anblick och vid närmare eftertanke är detta den utan tvekan vackraste Id jag någonsin skådat. Amen.
Snabbt säckade jag fisken intill land och ringde in vittnen, varpå jag fick iordning avkrokningsmatta, våg, måttband etc. Jag vägde fisken vid vattnet en första gång och vågens digitalsiffror rann upp till hela 3380 gram! Med vågnätet i åtanke visste jag dock att detta inte var den faktiska vikten, men ändå?!
Tiden rann så sakteligen iväg, men efter en kvart dök en polare upp som fiskade gädda från båt, därefter dök Richard upp med sin far.
Vi flyttade varsamt fisken till mattan och såg till så att den var vid välmående. Mätning visade på en längd av blott 57,5 cm, dock med en omkrets på 41 cm. Fisken var dessutom jämngrov och väldigt kompakt byggd.
Med två olika digitalvågar fastställdes vikten till 3.300 gram då vi dragit av vikten för vågnätet. Att se fisken simma åter i strömmen gav mig värmeslag!
Glädjen har inga gränser och det tar garanterat tid att smälta detta drömfiske. Efter mer än 40 pass på platsen det senaste året fick jag äntligen utdelning i form av en drömfisk. En stationär Id på 3300 gram, skapad i de klaraste och vackraste färger jag sett. Inte en skråma och fenor som får eld att verka kylig...
(hoppsan, det blev en längre sammanfattning än jag tänkt)
Bilder finns i fotoalbumet
Efter en timme utan kontakt med fisk valde jag att låta brödpastan vandra med strömmen uppifrån och neråt mot mitt swim. Jag hade haft några karaktäristiska slackhugg av Id och hoppades få till något nu. Efter några studdsar lade sig sänket till rätta en bit ut och det dröjde inte länge innan spötoppen vippade till och linan slackade, mothugget gav en oerhörd tyngd först varpå fisken följde strömmen mot mig. När jag åter fick närkontakt med fisken kände jag att det var grövre kaliber och att det inte bara var att veva hem paketet.
Fisken gick och stötte tungt i strömmen och rörde sig inte direkt. jag kunde enbart parera med spöet och med tummen på bromsen satte jag den press jag vågade. Här fick det inte gå snett!
Efter några minuter dök fisken upp vid ytan för första gången, men att uppskatta den vågade jag mig inte på. Det dröjde ytterligare några bugningar i spöklingan innan fisken började ge med sig. Den kryssade snett mot strömmen och kom i höjd med mitt swim när jag för första gången såg fisken strax under ytan, solen hade precis kikat fram och älvens guld glänste till så det ryste i mig. "J*vlar vilken gris!" var det enda jag tyst för mig själv krystade fram. Knäna skakade avsevärt mer än i ögonblicket innan...
Så till slut fick jag fisken dit jag ville och kunde i ett litet mindre strömt parti få ut håvskaftet och med spöet styra fisken mot håvnätet. När den gled över håvkanten och jag lyfte gick det en stöt genom hela kroppen. Kroken släppte precis när jag lyfte upp håvens bygel runt fisken och jag fick en sådan kick att jag inte trodde jag var vid medvetande. Vid första anblick och vid närmare eftertanke är detta den utan tvekan vackraste Id jag någonsin skådat. Amen.
Snabbt säckade jag fisken intill land och ringde in vittnen, varpå jag fick iordning avkrokningsmatta, våg, måttband etc. Jag vägde fisken vid vattnet en första gång och vågens digitalsiffror rann upp till hela 3380 gram! Med vågnätet i åtanke visste jag dock att detta inte var den faktiska vikten, men ändå?!
Tiden rann så sakteligen iväg, men efter en kvart dök en polare upp som fiskade gädda från båt, därefter dök Richard upp med sin far.
Vi flyttade varsamt fisken till mattan och såg till så att den var vid välmående. Mätning visade på en längd av blott 57,5 cm, dock med en omkrets på 41 cm. Fisken var dessutom jämngrov och väldigt kompakt byggd.
Med två olika digitalvågar fastställdes vikten till 3.300 gram då vi dragit av vikten för vågnätet. Att se fisken simma åter i strömmen gav mig värmeslag!
Glädjen har inga gränser och det tar garanterat tid att smälta detta drömfiske. Efter mer än 40 pass på platsen det senaste året fick jag äntligen utdelning i form av en drömfisk. En stationär Id på 3300 gram, skapad i de klaraste och vackraste färger jag sett. Inte en skråma och fenor som får eld att verka kylig...
(hoppsan, det blev en längre sammanfattning än jag tänkt)
Bilder finns i fotoalbumet
"
Kommentera