2006-08-11
Jag har varit fiskeintresserad så länge jag kan minnas. När mina föräldrar byggde sin sommarstuga nere vid Ålands hav för 30år sedan fick man gott om fisk. Torsk kunde man få så att båten nästan sjönk och gäddan och abborren var inte heller svårflörtad. Problemet var att jag bara var ett år då...
Alltsedan jag kunnat använda ett spinnspö har jag jagat fisken i vattnen kring stugan. Det har blivit väldigt många timmar, totalt skulle jag tro att jag fiskat fler timmar i de vattnen än vad jag har fiskat sammanlagt på alla andra ställen under mitt liv. Under sommarloven hade jag fri tillgång till båt med motor och obegränsat med tid, åtminstone tills jag var 14 och andra sysselsättningar lockade mera...
Att jag inte tappade hoppet, suget eller förståndet under de 100-tals(???) timmarna jag fiskade och aldrig ens fick ETT ENDASTE NAPP förstår jag inte. Hur kunde det komma sig att mina kusiner och farbröder med jämna mellanrum kom hem med abborre och gädda. Något svar har jag ej, vill nog inte medge att de var bättre på att fiska än mig...
Under de senaste tio åren så har alla beklagat sig över att fiskebestånden minskat. Mina farbröder har inte fått några gäddor, inte ens mina kusiner som annars brukade komma släpande med sina fångster för att förevisa mig, har fått nått på kroken de senaste åren. Kicki, min fru, var så klart den som slog till först. Hon knep den första spöfångade gäddan jag sett i de vattnen sen jag var tio år. En hygglig gädda på 2 -kilo tog hennes lilla gula twintailjigg som hon jagade abborre med (eller är det abborren som jagar den?). Som tack för de förlorade åren bet den djäveln mig rejält i tummen innan den fick simma tillbaka för att berika de fattiga vattnen. Detta var två år sedan, ifjol fick vi bara några små abborrar det blev inte så mycket fiske, vi blev föräldrar istället.
I år började jag nöta vattnen tidigt på våren i jakt på havsöringen. Havsöring finns det rikligt av längs stränderna i "stugvattnet", själv har jag haft några på men aldrig fått upp någon. I år var vattnet svinkallt och hur mycket jag och min far än letade så blev aldrig vattnet varmare än 0 grader Celsius.
Under en riktigt varm dag i början av juli drog jag med mig en av mina bröder ut på lite terapifiske. Terapifiske för att om man fiskar och vet att man inte kommer att få nåt så får man ta det som avslappning och mental träning. Min bror har aldrig heller fått någon fisk i vattnen så vi blev mycket uppspelta efter att min bror haft en synlig kontakt med en "gröning" även om storleken inte var så mycket att skryta med så var det ju en fisk. En fin id på ca 2kg som tog på en mörrumsspinnare var enda fångst för dagen. Det var min bror som tog den...
Dagen efter hade jag bestämt mig för att nu skulle förbannelsen brytas. Jag drog iväg ensam i båten och började metodiskt fiska av sträckan där vi tappade fisken dagen innan. Det blåste en ordentlig nordlig vind som rörde upp i vattnet och jag trodde inte så hårt på min buster-jerk i "tonad" abborre imitation. Det tog inte mer än 5 minuter så hade jag bärgat min första gäddan. Den högg precis vid strandkanten och var vild och kämpade bra trots att den inte vägde mer än ca 1,5kg. Jag släppte den tillbaka och kände ett totalt lugn i kroppen, över 20 års fiskande på denna plats hade äntligen en gädda fastnat på mitt drag, FÖRBANNELSEN var över.
Den dagen fick jag 5 gäddor till innan jag återvände hem. Det var lite grann som att komma hem till byn och berätta att kriget var slut. (Dålig liknelse för någon som varit med om ett krig, men jag hoppas ni har förståelse) En del blev glada andra ställde sig tveksamma till att det verkligen kunde vara sant. Dock gick ordet runt på släktkalasen
"har ni hört att gäddan kommit tillbaka"... Så några var det nog som trodde mig i varje fall.
Totalt har vi (jag, Kicki och min bror) fått 20 gäddor på "stugvattnen" i sommar. Alla utom en har fått gå tillbaka, den största gäddan vägde lite över tre kilo. Nu hoppas vi bara att nästa sommar kommer att bjuda på ännu bättre fiske med större och flera gäddor.
/Donsko
Jag har varit fiskeintresserad så länge jag kan minnas. När mina föräldrar byggde sin sommarstuga nere vid Ålands hav för 30år sedan fick man gott om fisk. Torsk kunde man få så att båten nästan sjönk och gäddan och abborren var inte heller svårflörtad. Problemet var att jag bara var ett år då...
Alltsedan jag kunnat använda ett spinnspö har jag jagat fisken i vattnen kring stugan. Det har blivit väldigt många timmar, totalt skulle jag tro att jag fiskat fler timmar i de vattnen än vad jag har fiskat sammanlagt på alla andra ställen under mitt liv. Under sommarloven hade jag fri tillgång till båt med motor och obegränsat med tid, åtminstone tills jag var 14 och andra sysselsättningar lockade mera...
Att jag inte tappade hoppet, suget eller förståndet under de 100-tals(???) timmarna jag fiskade och aldrig ens fick ETT ENDASTE NAPP förstår jag inte. Hur kunde det komma sig att mina kusiner och farbröder med jämna mellanrum kom hem med abborre och gädda. Något svar har jag ej, vill nog inte medge att de var bättre på att fiska än mig...
Under de senaste tio åren så har alla beklagat sig över att fiskebestånden minskat. Mina farbröder har inte fått några gäddor, inte ens mina kusiner som annars brukade komma släpande med sina fångster för att förevisa mig, har fått nått på kroken de senaste åren. Kicki, min fru, var så klart den som slog till först. Hon knep den första spöfångade gäddan jag sett i de vattnen sen jag var tio år. En hygglig gädda på 2 -kilo tog hennes lilla gula twintailjigg som hon jagade abborre med (eller är det abborren som jagar den?). Som tack för de förlorade åren bet den djäveln mig rejält i tummen innan den fick simma tillbaka för att berika de fattiga vattnen. Detta var två år sedan, ifjol fick vi bara några små abborrar det blev inte så mycket fiske, vi blev föräldrar istället.
I år började jag nöta vattnen tidigt på våren i jakt på havsöringen. Havsöring finns det rikligt av längs stränderna i "stugvattnet", själv har jag haft några på men aldrig fått upp någon. I år var vattnet svinkallt och hur mycket jag och min far än letade så blev aldrig vattnet varmare än 0 grader Celsius.
Under en riktigt varm dag i början av juli drog jag med mig en av mina bröder ut på lite terapifiske. Terapifiske för att om man fiskar och vet att man inte kommer att få nåt så får man ta det som avslappning och mental träning. Min bror har aldrig heller fått någon fisk i vattnen så vi blev mycket uppspelta efter att min bror haft en synlig kontakt med en "gröning" även om storleken inte var så mycket att skryta med så var det ju en fisk. En fin id på ca 2kg som tog på en mörrumsspinnare var enda fångst för dagen. Det var min bror som tog den...
Dagen efter hade jag bestämt mig för att nu skulle förbannelsen brytas. Jag drog iväg ensam i båten och började metodiskt fiska av sträckan där vi tappade fisken dagen innan. Det blåste en ordentlig nordlig vind som rörde upp i vattnet och jag trodde inte så hårt på min buster-jerk i "tonad" abborre imitation. Det tog inte mer än 5 minuter så hade jag bärgat min första gäddan. Den högg precis vid strandkanten och var vild och kämpade bra trots att den inte vägde mer än ca 1,5kg. Jag släppte den tillbaka och kände ett totalt lugn i kroppen, över 20 års fiskande på denna plats hade äntligen en gädda fastnat på mitt drag, FÖRBANNELSEN var över.
Den dagen fick jag 5 gäddor till innan jag återvände hem. Det var lite grann som att komma hem till byn och berätta att kriget var slut. (Dålig liknelse för någon som varit med om ett krig, men jag hoppas ni har förståelse) En del blev glada andra ställde sig tveksamma till att det verkligen kunde vara sant. Dock gick ordet runt på släktkalasen
"har ni hört att gäddan kommit tillbaka"... Så några var det nog som trodde mig i varje fall.
Totalt har vi (jag, Kicki och min bror) fått 20 gäddor på "stugvattnen" i sommar. Alla utom en har fått gå tillbaka, den största gäddan vägde lite över tre kilo. Nu hoppas vi bara att nästa sommar kommer att bjuda på ännu bättre fiske med större och flera gäddor.
/Donsko
Alltid kul när oturen eller förbannelsen försvinner
Kan tänka mig känslan nästan, men ändå inte.
Kommentera